En fråga ang inskolning

Det är viktigt att ditt barn inte bara har 1 person som hon känner förtroende för. Oavsett om inskolningsfröken jobbar heltid så kan hon ju bli sjuk emellanåt. Då blir det tufft för ditt barn.

Vi hade ingen särskild inskolningsfröken utan alla 3 (2 heltid och en 75%) var lika mycket engagerade.
Sedan var det ju en som var den som man hade utvecklingssamtal med osv, men i dagliga verksamheten var de likställda.

Kan vara extra känsligt eftersom ts barn är adopterat och där separationer är väldigt känsliga än vad det kan vara när barnen levt med bioföräldrar hela tiden.

Jag förstår din oro ts men försök att skola in ditt barn med den fröken som är ansvarig för ditt barn. Sedan är det viktigt att den fröken ser till att någon annan person blir extra viktig för ditt barn och även "skolar in" med den fröken så barnet har en person som är trygghet även de dagar när ordinarie fröken inte är där. Oftast löser det sig av sig självt när barnet gått på dagis ett tag och lärt känna även övrig personal och barn.

Jag hade nog också bråkat och begärt om att få EN ansvarig pedagog. Vår förskola försökte också med typ 'det är bra om han är bekväm hos flera på en gång', men vi bråkade... Det visar tyvärr brist på förståelse för adopterade barn. Det går hur bra som helst för vår son på dagis nu (inskolad sedan september), men vi har varit 'på' hela tiden att man får göra vissa saker lite annorlunda med vår son (ffa inskolning, men även att vi vill att han behövde bara knyta sig an till ett fåtal pedagoger).

Tror det är som Cia skriver att alla pedagoger är lika delaktiga i barnets förskoledag och inskolning, däremot är det ansvarspedagogen som håller i kontakten med föräldrarna vid ex. utvecklingssamtal, och antagligen ansvarar för dokumentationer.
Så arbetar de flesta förskolor jag känner till.

Det kan skilja sig åt hur man arbetar på olika förskolor. Där jag arbetar så är vi väldigt måna att barnen får en nära relation med "sin" fröken men även att de ska bara trygga med de andra. Vi tänker inte alls så att det är viktigt att de inte knyter an till en om den skulle vara borta utan istället - det är viktigt att små barn har en anknytningsperson på förskolan där de ändå tillbringar ganska mycket tid. Det fungerar alldeles utmärkt. barnen kommer väldigt nära sin fröken och vi lär känna dem lite mer på djupet men vi ser till att de andra på avdelningen också är trygga personer för barnen.
Men strömningarna i förskolevärlden går verkligen åt andra hållet - att aktiviteter är viktigare än relationer till exempel. Vi känner oss ofta som motvalls hos oss som anser att relationerna är vårt viktigaste redskap - när vi har goda relationer till barnen - då fungerar alla aktiviteter och allt lärande som barnen ska ta in som en dans...

Jag har iofs "bara" biologiska men just vid inskolningen av mina barn va det jätte viktigt att de fick ha en speciell fröken som alltid under hela inskolningen(som tog 3 veckor) va med mitt barn. De lär ju känna de andra fröknarna eftersom det är flera som jobbar men en har huvudansvaret för just det barnet som skolas in. Adoptivbarn eller biologiskt... jag tycker det är en självklarhet att de ska ha en speciell fröken vid inskolningen. Allt är så nytt och lite skrämmande så det är skönt med en person de lär känna lite mer än de andra de första veckorna.
Vet inte om det är så på andra ställen men just den fröken som var hos mina barn blev även kontaktperson för oss som höll i kvartsamtal och utvecklingsamtal osv.

Tack för era svar!
Vi har nu pratat med personal och föreståndare på förskolan och de tycker att vår oro är onödigt... Deras argument är att barnen skolas i verksamheten och inte till pedagogerna. Så trist! Vi ska fundera på vad vi ska göra, antingen bråkar vi mer eller så ger vi det en chans med en längre inskolning.

Den person som var min sons inskolningsansvariga var inte den han kände sig tryggast med den första tiden utan den största tryggheten hittade han hos en av de andra pedagogerna. Inskolningsansvariga blev snarare "boven" som tog honom ifrån sin pappa..... Jag tycker inte man ska hänga upp sig så mycket på den person som står på pappret så att säga, barnet finner huvudtryggheten där han eller hon känner den starkast oavsett.... Det är vanligt numera att hela arbetslaget är mer delaktig i samtligas inskolning även om en av dem har huvudansvaret för att all information ges till föräldrarna, för att kommunikationen upprätthålls o s v.

Hej och Hopp skrev 2009-06-14 22:27:08 följande:

Jag hade nog tyckt att ni under inskolningen och kanske barnets första månad på förskolan skulle försöka få ha barnet bara tider då "er" ansvarsperson arbetar. Så barnet i alla fall har en trygghet just då. Men sen, när barnet har liksom landat på förskolan tror jag inte det spelar så stor roll.

Med vår stora dotter var det väldigt viktigt att vi lämnade över henne fysiskt till någon av fröknarna. Alltså, upp i famnen på någon. Däremot spelade det inte dottern någon roll VEM av de tre vi lämnade till. Bara någon ägnade henne 100% uppmärksamhet ett par minuter så gick det fint. Men det var efter inskolningen.

Hej, vår dotter har hela tiden valt vilka hon släpper mer eller mindre in på livet... "Inskolningsfröken" hörde till dem som fick kalla handen och som hon inte tog någon frivillig kontakt med - bara i nödfall om det inte fanns någon annan. Så ärdet för övrigt fortfarande, och nu har hon varit på förskolan i 1,5 år!