Anonym (2 barn) skrev 2009-09-09 08:13:21 följande:
Det stämmer att jag fick antidepp första gången, fick samtal med en gång. Har ätit två olika antidepressiva och båda fungerade bra. Kommer inte ihåg vad den senaste hette. Men den senaste var i alla fall samma styrka som första eftersom jag fick hjälp ganska tidigt. Behövde aldrig gå för långt. Det jag gjorde fel var att inte berätta för
BM vid andra barnet att jag haft en förlossningsdepression med första. Hade säkert fått hjälp direkt annars. Första förlossningen slutade med akutsnitt efter 40 timmar. Var väl därför jag fick depressionen eftersom det var så traumatiskt. Andra tog 3 timmar. Var väl chocken att det gick så fort och dessutom utan bedövning som gjorde att jag började må dåligt igen.Trodde inte jag kunde föda på naturlig väg utan förväntade mig ett akutsnitt igen. Tror andra var lindrigare eftersom jag sov när bebisen sov. Det gjorde jag inte med första. Det är ett tips som ni absolut ska ta åt er, att leka duktig och göra annat när bebisen sover hjälper inte.
Okej okej.. nej att spela duktig funkar ju inte. Okej då kanske man inte berhöver oroa sig för att medicinen INTE kommer att ta, vilket känns skönt! :)
Jag kommer att vara tydlig och berätta om min förlossningsdepp med BM, vill gärna ha samtalsstöd då jag upplevde förlossningen som otroligt traumatisk (fick diagnosen förlossningsdepp och post traumatisk stress) liksom dig fick jag akutsnitt efter många timmars förlossning. Jag var så övertygad om att jag skulle föda vaginalt och snabbt, trodde jag skulle dö på operationsbordet, det enda jag tänka var att det här var sista gången jag skulle se min sambo, och min son skulle jag aldrig träffa, luften gick ur mig helt. Sen fick jag ligga själv i ett mörkt rum på uppvaket i över 3 timmar, kom en läkare då och då och klämde på magen och pumpande i morfin.. snubblade verkligen på mållinjen, var öppen 8 cm när dom snittade, kände verkligen en bitterhet och besvikelse.
Nästa förlossning vet jag att jag inte ska förvänta mig något, men jag vill iaf försöka att föda vaginalt om det går.
Jag hoppas att jag sllipper depp nästa gång.. men men :)
Guido skrev 2009-09-09 20:12:34 följande:
Fikc det med första och med andra...men vill ändå ha en tredje! Skämt åsido - det är inte roligt med förlossningsdepression men det är inte säkert att det händer igen men det kan förstås hända igen. Det viktigaste som jag tycker att ni som är rädda ska tänka på:det finns hjälp att få - speciellt om det hänt första gången så vet ni ju nu hur det inte ska vara. ha en bra läkarkontakt och en medicinering till hands direkt efter förlossningen om det skulle behövas. OCH - man får ta vissa sömntabletter, lugnande samt antidepressiva trots att man ammar. De mediciner som psykiatrin skriver ut är testade. Jag har haft alla tre båda gångerna och aldrig märkt några som helst symtom på barnen.Den här gången fick jag snabbare hjälp och fick därmed också uppleva hur underbart det är att bli mamma!Så....hang in, var beredda och våga hoppa!
våga hoppa var det va? :)jag ska våga hoppa.. nästa sommar förhoppningsvis, så jag har tid på mig att "vänja" mig vid tanken. Jag vill verkligen liksom du känna det här "perfekta" i början, glädjen att få barn! Kände glädje i något dygn innan depressionen röck tag i mig. Tror jag skrev en del med dig i vintras när jag mådde som sämst
härligt med folk som peppar och försäkrar en om att man KOMMER bli bra när man är nere i hålet och inte ser nåt ljus!