• Tuc Tuc
    Äldre 14 Oct 21:53
    11530 visningar
    161 svar
    161
    11530

    Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3

    ...fortsättning på tråden...

  • Svar på tråden Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3
  • paprik­atinge­ling
    Äldre 28 Dec 17:28

    Mandat vet jag inte, gissar att hon har varit med förr. På södermalm har nog ett antal närståendeadoptioner med två mammor ägt rum. När vi väl har ansökt om adoptionen hos tingsrätten skickar de en remiss tillbaka till familjerätten och vi har då redan blivit tilldelad en handläggare, alltså den här kvinnan vi träffade idag. På så vis kan hon väl börja redan nu antar jag. Om hon tog frågorna från ett färdigt formulär vet jag inte. Knappast... där borde det väl inte finnas frågor om ens sexualitet... Även om hon ville väl och så och var mån om att processen ska bli så kort som möjligt så kändes det hela ändå... rätt kränkande. Mitt barn och jag är tvungen att adoptera honom...

  • sahara sahara
    Äldre 28 Dec 17:37

    Det låter på sätt och vis effektivt, paprika, men ändå lite...udda. Som sagt - vad har det med något att göra?

    Jag har inte fått något besked om adoptionsutredningen alls. Det enda som har sagts från familjeenheten är att de hör av sig när faderskapsutredningen är nedlagd (vilket kommer att ske på första nämndmötet efter att utredaren har hunnit skriva utredningen - som består av fruns och dotterns namn och personnummer, samt en kopia på kvittot från kliniken). Ansökan och personbevisen är inskickade till tingsrätten och jag vet faktiskt inte vad nästa steg är. Någon hör väl av sig, antar jag.

    Vi har köpt en potta. Handfatet var inte jättepoppis, så vi satsar på pottan direkt. Hon kan givetvis inte sitta själv än, men har det hyfsat bekvämt med låren mot pottkanten och händer om ryggen/under armarna. Än så länge har vi bara satt henne där när vi byter en bajsblöja, för då brukar hon kissa, men tanken är att vi ska utvidga till fler tillfällen om dagen.

    Ensamtid med frun känner jag inte att jag saknar än, och jag är inte redo att lämna bort dottern heller. Däremot har vi börjat låta henne sova i spjälsängen lite. I natt låg hon där ungefär halva natten. Nu tänker vi försöka natta henne där och låta henne sova där så länge hon verkar tycka att det är mysigt. Hon sover lite bättre där, till och med. Det är mysigt att ha henne mellan oss i sängen, men det är rätt mysigt att ligga sked också.


    Sois réaliste: demande l'impossible!
  • Äldre 29 Dec 20:20

    Jag har börjat hålla Agnes över handfatet när hon börjar krångla och stånka, och hon bajsar där nästan varje gång. Hon har ingenting emot det alls (ler ibland mot jag vet inte vad- duschen?), förutom de gånger då bajsningarna väcker henne för tidigt, då blir hon grinig, men det är hon i och för sig vart hon än är. Då det är en liten process så är det rätt ofta hon hinner kissa också. . Men många blöta blöjor blir det fortfarande. (Helt omöjligt att förutspå!)

    Det där med avundsjuka förresten, känner mig faktiskt lite avundsjuk på min fru som får fortsätta att vara hemma med Agnes. Tanken på att vara borta från henne så många timmar om dagen svider. Och jag trivs verkligen, verkligen med livet hemma med liten bebis... Men, men, glad i alla fall över att jag fick några veckor till.

    Är tillfälligt anställd, så i mars blir jag arbetslös. Det har känts så avlägset- men nu närmar det sig. Hur länge tycker ni att man bör jobba innan man är mammaledig? Borde man säga någonting? Vi har tänkt att hålla det öppet när vi byter av beroende på min jobb (eller brist på-) situation. Jobbsökarmotivationen kommer inte vara så lätt att hitta...

  • sahara sahara
    Äldre 30 Dec 00:33

    När ska du börja jobba, Ammiz? Jag har börjat så smått redan, men jag jobbar ju hemma och med fria arbetstider, så jag känner inte att jag missar så himla mycket.

    Pottan verkar funka bra här. Nu har jag fångat både bajs och kiss, men det har varit lite oroligt och stökigt här på sistone, så vi har prioriterat lugn och sömn.

    Vi har träffat mycket folk, och jag vet inte om det är intrycken som har varit jobbiga, eller om det är matron som är störd, men hon är lite...ja, orolig. Alla vill ju hålla henne och peta på henne, och jag kan inte riktigt med att neka, framför allt som hon inte verkar missnöjd där och då. Vi står på oss om att matning och blöjbyte är vår grej, och det accepterar folk även om de tycker att vi är lite fåniga.

    Och det har varit en del prat om "pappan" och "dansken". Tydligen är han väldigt spännande. Jag betonar att det är en donator, och att det faktiskt inte är särskilt intressant huruvida han har grop i hakan eller blå ögon. Vår dotter ser ut som hon gör, och om hon har ärvt något visst efter donatorn eller inte, det spelar faktiskt ingen roll. Jag trodde att jag skulle vara nyfiken på hur han ser ut, men jag är inte det. Det är fullständigt irrelevant. Å andra sidan trodde jag inte att det skulle diskuteras så mycket som det gör heller.


    Sois réaliste: demande l'impossible!
  • paprik­atinge­ling
    Äldre 30 Dec 11:23

    Förstår att det inte känns så kul att gå tillbaka till jobbet Ammiz. Jag är oändligt glad och tacksam att vi ska vara hemma båda två så länge.

    Här är det än så länge bara våra föräldrar som frågar om donatorn (och använder duktigt just ordet donator). Inga andra har visat intresse utan bara beundrar sonen. Annars är särskilt min frus föräldrar förtjusta i att prata utseende och att sonen har ärvt det och det från diverse släktingar. Stör mig inte så mycket, men jag kan oroa mig för när det kommer ett barn som jag har fött, om de blir helt tysta då, och det barnet blir den udda fågeln i kusinskaran som inte har ärvt släktens näsa eller vad det nu är.

  • Äldre 30 Dec 13:42

    paprika: ja, tycker att ni har lyckats få till en jättebra lösning på föräldraledigheten!

    Clodia: Den tolfte januari, då börjar jag jobba igen. Vart har ni pottan förresten? Och hur lyckas ni se när hon ska kissa? Ja, vila går självklart först.

    Amningen är jobbig nu, vi tror att S har fått svamp på brösten, och behandlat bröst och Agnestunga med bikarbonatlösning, Agnes torsk är bättre men brösten gör fortfarande ont vid amning. Dessutom har Agnes ammat mer ett par nätter nu, så det har varit jobbigt. Vår BVC-tant kommer på (försenat) hembesök idag så vi frågar henne.

  • sahara sahara
    Äldre 30 Dec 15:50

    Ja, två veckor till känns väl som ingenting, antar jag. Jag förstår inte hur folk klarar av att gå till jobbet två veckor efter förlossningen, men har man inget val så har man inte, och har väl förlikat sig med tanken.

    Vi har pottan i badrummet. Vi har tre köksskåp som badrumsskåp, med en laminatskiva ovanpå. I mitten har vi handfatet, på ena sidan (den som slutar vid väggen) har vi skötbädden och babyoljan och salvor och sånt. På andra sidan har vi tandborstmuggar och bokhög och linsgrejor och sånt. Där har vi ställt pottan nu. Lagom arbetshöjd för oss, och eftersom vi ändå håller i henne så är det ingen fallrisk. När hon blir stor nog att sitta själv kommer vi nog att ställa ner den på golvet.

    Vår bvc-tant är verkligen guld. Helt fantastisk. Det går att fråga om allt utan att man känner sig dumförklarad eller ifrågasatt, och hon är mån om både dottern och oss, frågar hur vi har det och låter oss kräka ur oss allt tjafs om/med våra föräldrar och sånt. Det är tydligt att det är mest oss hon är till för, än så länge, inte dottern.

    Jag hoppas att er är lika bra, och att ni får lite hjälp med amningsproblemen och svampen. Det kan ju inte vara alltför ovanligt.

    Paprika: Mig stör det när de håller på. Dels för att de ser likheter där det faktiskt inte finns några (dottern är lik min fru på vissa sätt, men hon är ingen kopia av henne), och dels för att de verkligen poängterar att hon "tillhör släkten". Dels känner jag mig lite...oviktig, och dels är det som du säger - tänk om det blir ett barn till och jag blir biomamma. Vad händer då?

    Just nu är jag så sugen på ett barn till, ur ren experimentsynvinkel. Ett barn som min fru bär, men som kommer från mitt ägg. Och så inte berätta det för någon, utan låta dem tro att det är hennes gener också. Det hade varit så intressant att se vad de sa.


    Sois réaliste: demande l'impossible!
  • Äldre 30 Dec 21:05

    presens indikativ: Känner igen mig med att jag som stod bredvid har starkare minnen av förlossningen än den födande mamman. Lustgasen tog bort ganska många intryck, och förstärkte andra medan jag var mer här och nu samt väldigt känslig för allt annat som hände i salen... Man är verkligen två om förlossningen och det är ju våra gemensamma drömmar som snart ska komma när man kämpar för att barnet ska komma!

    Ang. barnvakt så är våra familjen tillsagda innan. Vi har noga innan sagt att vi troligtvis inte kommer vilja låna ut barnet några längre stunder till att börja med. ( Är dock ok att mormödrarna bär när de är hemma hos oss och att vi får ta barnet så fort vi känner att det är vi som behövs.) Men några charterresor utan barn under första året eller heldagsvistelser/övernattningar utan mammor hos mormödrarna lär dröja... Denna mamma var på teater med en kompis häromdagen, fy så nervöst det är att lämna fru och barn ensamma hemma. Tänk om något händer? Jag fick ju inte ens ha mobilen på. Men, det gick bra och väl där kunde jag vara i nuet och sonen och frun hade det ju väldigt bra hemma utan mig med!

    Kul att läsa om era framsteg och försök med ECandet. Här håller jag honom ibland över handfatet men har ännu inte fångat något. Däremot är det poppis att kissa liggande på skötbordet, där har vi fångat bajs med... Hur gör ni med pojkar föresten, så de kissar åt rätt håll? : )


     


    paprikatingeling: Har iof inte läst hur råden till familjerätten ser ut, men det känns lite sent och ovidkommande att fråga om när man kom ut, om man varit med män osv. ( En del sånt frågade de när vi ville få ok att försöka inom landstinget, men då planerar man ju barn, vill veta att det är ett stabilt par, att man är öppen inför familjen osv.) Men när barnet har kommit är det ju redan här, ni är ju en familj, så jag förstår att frågorna kännas kränkande. Hoppas ni får ett bättre bemötande framöver!


     


    Ammiz- håller med. Visst vill man bara vara hemma länge länge. Även om jag är hemma ett bra tag till så är det redan skrämmande att tänka på all tid man missar med barnet när man väl börjat jobba…


     


    Gener, vi har fått frågar om donatorn (eller pappan som en del säger, men då kontrar jag med donatorn) och det är jobbigt just att det ibland fokuseras mer på vad sonen inte har än allt han faktiskt har. Får väl se hur jag känner framöver…. Nu tycker jag släktens frågor är ok, men att det blir konstigare när okända frågar. Det blir på nåt sätt intimt, att det är något som alla vill ha rätt till trots att det för min del handlar om min son och hans liv, inte andras. Samtidigt som jag vill vara öppen för att folkbilda om hur reglerna ser ut osv. och därför vill berätta för att folk ska förstå och lära sig. Svårt. Men så är det ju ofta när man lever i en samkönad relation, att man ibland är alibit som ska informera och folkbilda…


     


  • sahara sahara
    Äldre 1 Jan 00:12

    Ny tråd: www.familjeliv.se/Forum-3-144/m49681804.html


    Sois réaliste: demande l'impossible!
  • sahara sahara
    Äldre 1 Jan 15:29

    Ni som fortfarande väntar får väl antingen hänga med, och tjuvstarta i föräldraforumet, eller hänga kvar här och hålla liv i tråden.


    Sois réaliste: demande l'impossible!
  • Sarah8­5
    Äldre 7 May 09:38

    hej hej, här en blivande mamma till men som inte bär barnet. det gör min älskade flickvän. Vi är inne i v25 och tiden har bara rusat i väg. Men nu tycker jag det känns som det går vääääldigt sakta.

Svar på tråden Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 3