Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Sommartroll: Välkommen hit! Skönt att höra ytterligare en som fått lite stöd och insikter från denna tråd - den fyller verkligen en viktig funktion för många! Du har verkligen dragiskt med dina problem länge, och måste vait tufft genom åren. Man vet inte om man ska skratta eller gråta över att de "inte hittar ngt" - för visst är det skönt att hjärtat mår bra - men symtomen är ju lika obehagliga åndå och inget bot får man ju heller! Har de aldrig varit inne på ablation på dig? Elelr du är ingen "god kandidat"? Själv har jag "bara" haft problem i nu drygt 3 år - men det är en stor del av min sons barndom (han är 5 i dag) och åren innan föregicks av en väldigt hög stress och ångestnivå - som för så många av oss här inne.

De flesta av oss här inne är kvinnor - men det handlar nog mer om personligheter än kön! Är du oxå en "bror duktig" som förväntar dig av dig själv att alltid prestera bäst?!

Intressant att SSRI hjälpt dig! Mina läkare har på sistone försökt övertyga mig att testa - men ej vågat - rädd att problemen ska accelerera - så försöker hitta andra vägar!
Välkomemn igen

Hej
Jättekul att jag blev mottagen väl.....
När det gäller SSRI så har jag käkat en låg dos 5 mg / dag Cirpralex
Har gjort detta som sagt i nästan 18 månader - dock har jag periodvis slarvat tagit varannan dag

Jag träffade en ny psykoterapeut via VC för ca två månader sen -  det första hon sa att detta är som placebo för  mig dvs. jag är stå stor att detta inte har någon effekt på mig

För en vecka slutade jag ta dom rakt av -  jag vet att man inte skall göra detta ….. men nu är det gjort   . har haft lite ökad ångest och tufft några dagar  ( om det beror på att jag slutat eller att jag har lästa att man får biverkningar när man slutar  skall jag låta vara osagt ….)

Jag är en bror duktig jobbar socialt med ungdomar – har många många lägerdygn  jobbar kvällar och nätter

Jag är en person många vänder sig till när livet är tufft vuxna som ungdomar

Har under ett halvår har jag   gått igenom en rättegång med min son pga att han sa en dum grej till en lärare  ( han har en diagnos . som gör att det kan brinna till med ord , men han slåss aldrig ,, men skolan valde att anmäla …)

Under detta halvår har det varit en kamp med skolan för att få också hans rättigheter tillgodosedda

Samtidigt är det skönt att man har en fru som man älskar och älskar en   - det gör att man kan stötta varandra

Att jag har haft detta så länge gör att man också tröttnar på att vara orolig – så perioder har det självklart gått bra

Men sen går man in i perioder när det blir tufft .. man sitter timma efter timma och letar på nätet . man kan allt om hjärtsjukdomar … men ändå inte  p g a att man ändå nästa dag vill ha en ny bekräftelse på att det inte är farligt .

Jag har en bra läkare som kallade in mig i går när jag skulle ta några prover  och frågade om jag ville göra ett nytt arbets ekg   - jag sa ja till detta men samtidigt med blandade känslor   ( förra gången jag skulle har gjort detta – så satt jag på test cykeln – när jag ser att sköterskan börjar rulla med ögona och kalla ditt läkaren – sen hör jag bara ring ambulans prio 1 …. Då blir man ganska liten  - väl på sjukhuset så bestämde dom sig för att göra kärlkransröntgen och jag låg på Övervak under ett dygn ( okt 2008 )

Förklaringen till att jag kördes in var att dom såg lite avvikelser och dom frågade om jag  hade ont i bröstet    . hjärtläkaren som gjorde kärlkransröntgen  sa när dom inte hittad några fel

Att hade jag bara fått börja cykla så hade det konstiga inte hänt på skärmen vid arbets ekgt …..

I övrigt har jag ett gott liv med fru,  tonåring hemma och 2 barn som har lämnat boet och flytta med sina respektive . jag bor bra , även om jobbet är stressigt och tufft så vantrivs jag inte ,

Men ibland tar bensinen slut – som den har gjort nu ….

Sorry att brevet blev lite långt

Ha det gott alla

Hej igen
En liten dum fråga ... hur känner ni att ni har xtraslag
Jag känner mina om jag tar pulsen på halsen   , sen kan jag ana att det extra slag om jag hitta pulsen i ljumsken  tex
Sen kan jag känna att magen hoppar till då och då -extra slag ??

Ha det gott

hjärtfröken  försök tänka positiva tankar och jag tror självklart att det kommer att ordna sig. Jag håller alla tummar jag har. Fungerar det utan seloken?

sommartroll är du ordentligt utredd är det som lilla pinglan säger mförsök minska stress dålig mat, ta bort kaffet en period kaffe, cola likaså vin mm ökar chanserna att eländet börjar. Välkommen hit

Allasväl  hb - 130 låter väl bra. Var hemma och ta hand om dig. Tänk att det aldrig är nog med elände va. Är det inte det ena är det det andra

Kramar till er alla och nog måste väl turen vända någon gång

Hej ALLA och TACK för era fina ord och stöttning....behövs

OCH välkommen till oss sommartroll, du har garanterat hittat rätt Här är sidan för oss med bökiga hjärtan. Du är varmt välkommen till familjen Dessutom verkar din personlighet vara väldigt lik många andras härinne... snäll, empatisk och finns till för allt och alla. Som min läkare sa en gång. "-dina personlighetsdrag är fantastiskt fina...men kan oxå vara förädande för din egen hälsa skull" 
Tror det ligger mycket i det!?

När jag läser dina inlägg så blir jag helt övertygad om att du är helt frisk. Alla tester du har gjort genom åren kan inte ha fel. Säkert har du även haft olika läkare, oberoende av varandra, som alla var för sig har friskförklarat dig.
Har de gjort ultraljud?

Däremot ångesten och rädslan ska man inte nonchalera, den är svinjobbig och kan äta upp en innefrån

Efter att jag konstant hade haft extraslag i 6 månader (ibland upp till 30-40 st/minut) så tänkte jag att nu ger jag upp, jag orkar inte leva såhär. Jag grät i 2 dagar oavbrutet, sov inget och höll helt enkelt på att bli knäpp.....Sen sa jag till mig själv....herregud vi lever på 2010-talet, någon hjälp måste det finnas. Så efter lång kamp och typ 7 bedömningar av ett antal olika läkare så ska jag äntligen få gå ett 12-veckors program på Danderyds stressrehab. Om det med all säkerhet är stress som påverkat hjärtat vet man inte, däremot så vet jag att stress förvärrar mitt hjärta, då framförallt mental stress och oro.
Jag tror att har man benägenhet att vara den oroliga typen så ligger extraslag/rusningar nära till hands....Jag tror oxå att det handlar om att göra en del förändringar i sin vardag och hos sig själv som person....

Andra saker som påverkar mitt hjärta negativt är dålig sömn, mycket alkohol, vardagsstress, bråk med tonårsbarn, menscykeln etc.

Saker som påverkar mitt hjärta positivt är; massage, akupunktur, medicinsk yoga (helt underbart), spikmatta, lugn och ro, glädje, mycket motion, bra kost (tryptofanrik), magnesium, golf etc etc 

Ska jag peka på något som jag kan se är extra viktigt så är det att sova minst 7-8 tim, dra i handbromsen flera gånger om dagen (lägger mig på spikmattan eller tar flera djupa bukandetag) och att koppla in min lilla "advokat" som jag har i huvet. Advokaten är min räddning, min bästa kompis han talar om för mig att jag är frisk och att jag INTE ska dö Försök, det brukar fungera efter ett tag!!

Jag hoppas att du genom den här sidan kan känna att du får tips idéer och att du inte är ensam....vi finns härute och vi verkar vara många.....stress-samhälle!!!

På din fråga om hur det känns. Jag känner mina extraslag väldigt väl, vartenda ett (behöver inte ta pulsen), det blir liksom som ett baksug i bröstet och sen kommer det där extra hårda slaget. Jag kan när det är som värst få obehag ända upp i halsen och ont i bröstet. Kan få huvudvärk och yrsel.

Hoppas att ni andra mår ok. Allasväl börjar du att återhämta dig? Har du funderat på längre sjukskrivning?

Stor och varm kram till er alla

ps. sommartroll, njut av din fru, bara att gratulera att ni fortfarande är lika kära efter 23 år, underbart!!

Hej Hjärtfröken
Tack för dina ord i brevet , värmer och hjälper

Under en period sprang jag hos  olika läkare . hälsovården via jobbet . VC och diverse akutmottagningar ..........
Alla sa samma sak ...... du är frisk .......även om jag vid två tillfällen fått åka ambulans från VC och en privat mottagning .....
Men väl på sjukhuset ´hittade dom inga fel ..... naturligtvis
Jag vet att många heller skickar än - tar egna beslut
Jag gjorde ultraljud för 9 år sedan

För mig påverkar också vardagsstressen hjärtat  , som du skriver te x vid tjafsa med tonårsbarn , dålig sömn etc.

Jag kommer försöka börja med yoga och få stunder för mig själv

Har dom senaste dagarna börjat promenera igen ... trots att jag är lite halvskraj att hjärtat skall få knäpp.......

Har en fråga  kan du och din man prata om din rädsla eller tycker han det är löjliga symtom du har 

Märker dina barn när du mår dåligt

Var rädd om dig

Hej på er !

Välkommen Sommartroll, du har hittat rätt.. Vi finns för att stötta och trösta när man trillar ner i det där hålet.
Känner också igen mig i allt du skriver, också åkt fram och tillbaks mellan akuten och Vc.
Sist på akuten så sa de rätt ut till mig att du kommer få en "grön plupp" på dig, vilket innebär att du hela tiden hamnar längst ned i kön på att få träffa läkare då du inte anses som akut sjuk.
Otrevligt när man ligger där och hjärtat håller på att hoppa ur bröstet på en.
Man blir ju inte lugnare, man vill ha en förklaring.
En förklaring är något jag söker hela tiden, när jag får problem så håller jag hela tiden på att analysera det... Varför fick jag extraslag nu ??
Jag äter just nu Bisoprolol och det funkar bra, det är min livlina just nu.
Mina barn brukar inte märka på mig att jag mår dåligt, stora killlen hade många fråger sist jag åkte till akuten men märker inte att han är orolig.
Min sambo tycker det är otroligt jobbigt att inte kunna göra något och undrar likt mig Varför..??

Är lite kaxig idag för jag mår bra... väntar bara på att jag ska få äta upp det..

Oj vad klockan går, dags o hämta barnen.. Vi hörs.

Hej igen sommartroll!

Jo jag pratar jättemycket med min man....jag skulle nog inte ha  överlevt annars. Han lyssnar, tröstar och finns så mycket han bara kan, han är underbart förstående. Min stora kille på 16 år är nog helt införstådd i vad jag går igenom, jag har pratat mycket med honom om allt. Vad som har hänt och varför. Tror att det är farligt att utesluta sina barn ur verkligheten, de förstår mer än vad man tror....sen får man självklart anpassa samtalen efter deras ålder. Min 6-åring vet om att mamma är sjuk, men han förstår oxå att jag inte är dödssjuk. Jag tror att man avdramatiserar genom att vara öppen. Som det var för mig när det var som värst så gick jag helt in i mig själv, familjen märkte väldigt tydligt att något var riktigt fel.....tror att det blir värre om man lämnar dem till sina egna tankar....

Du skriver löjliga symptom....den här resan har verkligen visat vilka som "finns" för en när livet svajar...Man brukar säga att vänskap prövas i svåra tider.

Jag har tyvärr haft en del vänner som förmodligen inte förstått hur dåligt jag mått och säkerligen tyckt att mina symptom varit/är löjliga.....håller just nu på att bearbeta en mycket nära vän som jag känner stor besvikelse över Jag har sett en sida hos henne som gjort mig väldigt ledsen.....Sen har jag också vänner som outröttligt ringt nästan dagligen för att följa mig i min eländiga vardag. De har följt mig kring medicinering, sömn, ångest, gråt etc etc. Självklart måste det ha varit ökenjobbigt att ständigt ha hört mitt gnäll.....men så underbart att få uppleva verkligen riktig vänskap, för det är precis vad det är tycker jag Att finnas för varandra oavsett vad man går igenom.....
Men en sak har jag varit noga med och det är att jag inte har döljt vad jag gått igenom....de har liksom fått köpa det, jag har svårt att säga att jag mår bra om jag inte gör det....
När det gäller din motion så tycker jag inte att du ska vara rädd utan även här koppla in advokaten, DU ÄR FRISKFÖRKLARAD. Motionen skulle jag inte klara mig utan, den gör jättemycket för mitt hjärtas hälsa.

Men jag förstår vad du menar, tror att man måste skynda långsamt och bli trygg i att det fungerar.

Vet första gången jag ville trotsa mitt hjärta ordentligt. Kan ha varit för 2 månader sedan när jag var fri från mina betablockerare.
Jag gick ner på gymet för att testa att springa på löpbandet, det fungerade bra, väldigt bra dessutom, förmodligen pga av alla mina dagliga promenader jag gått under hösten och vintern.
Någon vecka senare ville jag pressa mig ytterligare och bestämde mig för att testa att springa milen, har aldrig tränat så långt innan. 
De första kilometrarna höll hjärtat på att böka en del, men därefter så slog det fint de sista 8. Vet dock att jag kände mig lite halvskraj när jag upptäckte att gymet var helt tomt under en stund....vem skulle hjälpa mig om jag föll ihop MEN SÅKLART gick det vägen och nu springer jag milen 2-3 ggr per vecka. Jag struntar också i om det är under en bra eller dålig period, springer oavsett....känner mig trygg nu 

Jag tror att rädslan och ångesten tyvärr är den största boven för de flesta av oss....har vi fått flera utlåtande, tester från olika läkare vid en mängd tillfällen så måste vi helt enkelt tro på det. Vi måste njuta av livet, vi har bara ett och det pågår för full just nu Är det något som oroar oss, något test som inte tagits så ska vi kräva att få det gjort så att vi kan gå vidare. Vi ska inte skämmas, arytmin är verkligen SKITJOBBIG när den håller på, men det går att få bort!!!

Oj vad jag skriver, hoppas att du orkar läsa....jag måste avsluta nu, ska hoppa upp på min motionscykel nu så att jag sover bra inatt oxå.

En sista sak, härinne finns inga löjliga frågor, så fråga på hur mycket du vill
Ta hand om dig och försök att släppa rädslan, stor kram från -fröken

Är det ngn av er här inne som har hört talas om "kärlspasm" eller vars läkare som pratat om det - det är en form av kärlkramp där kärlen är hur fina som hälst men det kramper liksom "utifrån" i stället. Tydligen är det svårt att fånga och leder gärna till episoder av extraslag elelr hjärtklappningar - det kan komma periodvis. Dessutom är det tydligen inte så intressant för forskningen - så läkarna vet inte så där jätte mycket om det. Vanligast hos kvinnor. Även detta är tydligen oftast ofarligt men ack SÅ obehagligt. När jag läst om detta och folk som fått det diagnostiserat så stämmer det så väl med hur det känns för mig i de perioder det är som värst. Men då jag frågat läkare så vifftar de bort det..... Vad tror ni?

Ett snabbt svar allasväl innan dusch och säng :)

Har aldrig hör talas om det....men jag ska absolut gå in och söka på det imorgon, intressant!!

Hur fick du höra talas om det?

kram till dig så hörs vi igen imorgon