• Hjarte­sjalen
    Äldre 22 Jan 04:50
    409997 visningar
    1291 svar
    1291
    409997

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12


    Jag startar en ny trad nu efterom del 11 gar ut om bara nagra dagar.
    Har fortsatter vi & skriva om extraslag & andra konstigheter som hander inne i brostet & som kanns svart att forsta sig pa.
    Hoppas bade gammla & nya hanger pa & e med!
    Har e gammla traden del 11.

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48323521.html
  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Äldre 22 Sep 20:18

    Hjärtfröken: Allt bra med dig hoppas jag?! Inte sett dig här på ett tag.... Tänker på dig

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 23 Sep 21:39

    tänker på dig oxå allasväl, hur det går för dig med allt...men först ett MEGASTORT grattis till graviditeten, så glad för din skull. är du sjukskriven fortfarande? hur går det med den nya läkaren, har du fått ihop ngn egen plan på rehab? hoppas att du är rädd om dig och att du vilar mycket, hoppas oxå att hjärtat håller hela vägen ut.....

    såg att du i ett tidigare inlägg undrade kring blodtryck. när mitt hjärta bökar så ändras mitt tryck jättemycket.
    hade en mätare hemma vid tillfälle och kollade en del, och som lägst låg jag på 75/45 , helt galet lågt (mitt normala 110/60). men jag har fått förklarat för mig att det är helt ofarligt.
    iom att hjärtat fylls på med olika mycket blod vid de olika slagen (godartade extraslag) och de efterföljande slagen blir olika hårda (beroende på mängd blod)så ändras även blodtrycket i samband med det.
    så jag är säker på att du kan vara lugn. sen tror jag att du oroas mer av att titta för ofta på ditt tryck, lägg undan den och försök att njuta av din lilla bebis i magen :) du är frisk allasväl, bara utmattad....iofs inte bara, men iaf inget farligt om du sköter om dig ordentligt :) kroppen har en enorm läkningsförmåga.....dock tar det tid när du hamnat med kroniskt högt kortisol.....men sköter du om dig så återhämtar kroppen sig så småningom , jag lovar:) jag har det absolut bästa teamet runt mig, specialister inom utmattning allihopa, och de har övertygat mig :) nu försöker jag övertyga dig ;)
    det krävs hårt arbete och mycket beteendeförändring!

    här sitter ett levande bevis:) jag är fortfarande stabil, har inte haft en riktigt jobbig period sen i början av juli, så underbart skönt :) det är klart att jag fortfarande har extraslag, varje dag....ibland kanske bara 10 st och vissa dagar många många fler. men de kan jag leva med, känns som rena barnleken i jämförelse med 30 000 dygnet runt månader i sträck. jag är ju inte rädd längre, jag vet att jag är frisk (förutom stressreaktionen/utmattningen)och förlitar mig helt på det.
    skulle jag fortsätta oroa mig så skulle extraslagen bli fler och jag skulle inte ha ngn tillfredsställande livskvalitet. jag vill inte leva så, jag har tagit över befälet :)
    nu kanske jag låter lite väl tjäck....men jag har fått en sån fantastisk hjälp på vägen, genom hela teamet på danderyd och har med det gjort så många förändringar i mitt liv, likväl som jag fått träna på alla tankefällor (nojjor) jag gått omkring med. jag är långt ifrån klar, jag kommer garanterat oxå att få bakslag med hjärtat, men jag ser på extraslagen på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare :) jag har liksom blivit kompis med mitt hjärta.
    om jag har en jobbig dag med mycket extraslag i kroppen så försöker jag tänka såhär....."ok nu försöker kroppen tala om för mig att jag kör på för hårt, stopp stopp sänk tempot, sluta att oroa dig,dra i handbromsen, lägg bort allt som inte är livsviktigt, andas, lägg dig på spikmattan etc" . jag är mer ödmjuk i mitt tänkande och kan känna en tacksamhet till hjärtat som faktisk försöker att hjälpa till, ser till att jag inte kör på för hårt.
    jag informera även min omgivning om att det är en dålig dag, det förstår min "låghet" bättre då.
    vid dåliga dagar har jag oxå mantran som jag konstant upprepa för mig själv....det absolut bästa och det som hjälpt mig mest har varit "DET KOMMER BÄTTRE DAGAR" . har man haft bra perioder så måste man förlita sig på att tillståndet inte är för alltid, du kan må bra och det kommer bättre dagar!!

    mitt tips till er alla där ute med dessa knäppa extraslag är ; se till att bli ordentligt utredda. om ni blir friskförklarade så förlita er på det, gör ni inte det så är risken överhängande att ni aldrig blir av med extraslagen....för jag lovar att de ofta hänger ihop med oro (inre stress). om de iaf inte försvinner så kräv att få hjälp. för mig har kbt-samtal i grupp, basal kroppskännedom, medicinsk yoga, strikta rutiner, beteendeförändringar både i min egna tankar men oxå i hur jag ser på min omgivning, kunskap kring kroppen och egen kamp..... till slut börjat ge resultat.....

    som nu t.ex ser jag att klockan snart är 10 och det innebär att kvällsrutiner börjar, sängen väntar snart.....sömnen är a och o. så därför måste jag sluta, får återkomma vid ett annat tillfälle :)

    se till att ta hand om er där ute, stå på er om hjälp....jag lovar att livet kan bli bra....bara man bestämmer sig och jobbar hårt på det.....blod, svett och tårar eller hur man nu brukar säga :)

    jattekram till er alla hjärtevänner, kämpa på!!!

  • Äldre 23 Sep 21:53

    Tack tack hjärtefröken och roligt att höra från dig och att det går så bra.. Lite för sent för mig att skriva mer just nu oxå - mnen just nu är orosnivån hög - hopaps att den sjunker efter u-ljud nu i samband med att jag passerar den "magiska" vecka 12! Måste bara fråga dig - hur går det med sömnen? Sover du hela nätter nu?

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 24 Sep 09:21

    hej igen :)
    det är helt galet....men jag har börjat sova helt fantastiskt bra, å det efter att jag börjat med öronakupunktur på danderyds sjukhus. nu jämför jag bara med mig själv och hur jag sovit sista året.....men jag sover ofta 6 tim i ett sträck, ibland t.om 7 tim :) kroppen känns så mycket lugnare, kan verkligen känna att kortisolet sjunkit, även om jag är skör och är tvungen att konstant lyssna till vad kroppen säger till mig. ofta åker handbromsen på :)

    jag har även efter mina behandlingar fått nejlikofrön fastklistrade på vissa valda punkter, hjärta, stress och arytmipunkter. de gör att jag själv kan gå och trycka/stimulera på dessa områden :)

    har tidigare haft svårt att tro på den här typen av behandling, men idag kan jag gladeligen säga att det faktiskt hjälper :) iaf på mig :)

    jag förstår dig mycket väl i din oro :( men försök verkligen att bara ta det lugnt, slå bort dumma tankar och försök att fokusera på annat positivt runt omkring dig :)

    en teknik kring orostankar jaghar  fått på danderyd, har fungerat ganska bra för mig :)

    tänk dig att alla dina tankar är som moln som flyger ovan för huvudet....alla moln har sina egna tankar. när molnet med oron kring ditt barn kommer (de där jobbiga tankarna) så reagera över att det kommer, MEN låt det inte stanna utan låt det sväva vidare....gör så varje gång just det molnet kommer.....träna träna träna.....efter ett tag fungerar det faktiskt :) kroppen blir då inställd på att inte ta emot det molnet, det får liksom inte ta över...bara reflektera...

    kom ihåg oxå att tankar bara är tankar, INTE VERKLIGHETEN!

    tänker på dig allasväl och hoppas att du får en fin dag, ut och njut av det fina vädret :)
    klappa lilla magen från mig oxå :)

    Kram kram

  • Äldre 24 Sep 17:57

    Tack för att du skriver om att det kan bli bättre "hjärtefröken". Det ger oss andra lite hopp.
    Mvh

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 24 Sep 21:16

    hej cheva :) jag kan lova att du kommer att bli bättre.....men det krävs mycket kämpande och förmodligen en hel del beteendeförändringar, på både på det mentala och fysiska planet :)

    är du friskförklarad så tro på det, när du sen tror på det så jobba vidare från alla håll och prova dig fram vad som är bäst för just dig :) det tar tid.....men det ger resultat om lär dig att tyda din kropps signaler, vara snäll mot dig själv och försök att hitta dina verktyg :) jag hjälper mer än gärna till att ge tips, så fråga på om du känner för det :)

    sen tycker jag att alla ska be om hjälp...stå på er om ni får motstånd från sjukvården. DU har rätt att få må bra!!

    sänder styrkekramar genom cybervärlden till dig Hjärta och alla andra oxå för den delenHjärta

  • Äldre 25 Sep 18:02

    Tack ska du ha.
    Tycker nog att jag har fått ganska mycket hjälp av sjukvården men nu hänger det på mej.
    Och ska man vara ärlig så är det ju i alla fall bättre än för typ fem år sen så det är en tusenmilavandring med myrsteg man gett sej in på. Glad
    Mvh

  • Äldre 25 Sep 19:41

    Hej alla goa människor.

    Jag har just nu en jättebra period med väldigt få extraslag. Vissa dagar bara 1-2 st, till skillnad mot i våras då jag hade flera 1000per dag- Under 2 helger i våras fick jag akut åka till sjukhus och blev inlagd båda ggr. Även om jag hade 17000st per dygn just de ggr, så sa läkarna att det inte var något farligt. (till saken hör att jag har haft e.s sen 15 år tillbaka med då endast ett 10-tal per dag, men sen 2 år tllbaka mellan 100-500 och 1000 per dag)
    Enligt utredningar som ultraljud och magnetröntgen så är jag frisk. Mitt hjärta har fått en retning troligtivs pga långvarig inre stress, press, oro och rädsla. När allt kulminerade i våras var jag ständigt förbannad, rädd, frustrerad mm pga olika anledningar. Allt gick utför och jag kunde inget göra.

    Jag har nu bytt tjänst, jobbar lite mindre, tänker mer på mig själv, går på yoga, äter bättre, försöker motionera mer.
    Det är såååå skönt. Jag känner mig "ledig" när jag ska vara ledig.

    Men det är också fortfarande tufft ibland. Jag är en ganska "stressad"och forcerad person, kör snabbt i trafiken, pratar fort etc. Så jag får jobba jättemkt med mig själv. En sak i sänder, andas långsamt, göra saker långsammare. För så fort jag blir "forcerad" så är det kört. Då kommer e.s som brev på posten. Idag tex, har jag haft ganska mkt es jmf med hur den senaste perioden har varit. Vet inte varför men jag kommer på mig själv att hela tiden ligga ett steg före mig själv om ni förstår. "Först ska jag göra det, sen måste jag göra det, och jag får inte glömma det" etc. Jag ser hela tiden 15 steg framåt istället för att vara här och nu.
    Det tror jag är en av problemen hos mig. Jag får en slags inre stress av småsaker t om.

    Jag blir också rädd ibland fortfarande. Och kollar pulsen flera ggr varje dag även om jag inte känner några e.s....
    Jag får en hel del e.s vid motion, vilket är jobbigt. Och jag får väldigt mkt efteråt. Så jag har tänkt be att de även checkar mig med arbets- EKG för det har jag aldrig gjort. Men jag får inte riktigt tummer ur.

    När jag får mkt e.s, som idag tex, då brukar jag sätta mig ned en stund, ta djupa andetag och försöka slappna av. Oftast blir det lugnare då,vilket gör mig lugn. Men sen kan de återkomma och då gör jag samma procedur en gång till. Och så tänker jag: "du har haft e.s länge och aldrig har det hänt nåt (inte ens med 17000st/dygn), du är utredd och friskförklarad". Tänker jag så, så försvinner oftast rädslan i alla fall.

    Att byta tjänst var det bästa jag kunde göra, dessutom till en tjänst som passar mig väldigt bra och som jag tycker är roligt. Jag mår bätrte än på länge och jag trivs bättre med mig själv. Jag är mer närvarande med barnen och blir mindre stressad och irriterad även hemma.
    När jag tänker tillbaka på den värsta tiden så inser jag hur riktigt illa det var. Hela min närmaste omgivning påverkades av hur jag mådde.

    Just nu äter jag 100mg metroprolol,vilket är ok.Jag har ingen aning vad som händer när jag börjar dra ned. Läkarna säger att e.s är väldigt svårbehandlat, eftersom det inte finns medicin just end för e.s. Dessa sänker ju hjärtfrekvensen och minskar stresshormoner i hjärtat (om jag har fattat rätt), så hjälpt har de ju gjort.
    Men allt får ta den tid det tar nu. Jag äter hellre medicin ett tag till tills jag känner mig mer stabil.

    Denna sidan har räddat mig så många ggr. Jag hade googlat ihjäl mig tidigare på e.s men när jag hittade er alla här så fick jag mer förståelse. Jag var inte ensam! Det finns många som har exakt samma problem och nästan ingen med allvarliga komplikationer. När jag varit som mest nere så har det ändå hjälpt lite att gå in här och läsa om alla som har liknade sympton och vad ni har gjort.  Det har varit urskönt för mig.

    Må så gott kära ni. Jag är inne då och då och läser och skriver. Det är så skönt att skriva till er som förstår.
    Många kramar och en trevlig lördagskväll!!

  • Äldre 26 Sep 12:14

    Linda71:
    Härligt att du funnit ett sätt att leva trots extraslag. Känner igen mig i allt du skriver, du har så rätt. Detta med att vara egoistisk och tänka mer på sig själv är jätteviktigt för oss. Jag h ar blivit mycket bättre på att säja NEJ och insett att jag inte kan vara med överallt. Nu när jag studerar har jag extremt mycket "egentid" och det är jätteskönt. Hoppas bara jag kan hitta en balans när jag väl ska börja jobba igen.
    Kram på dig och alla andra !! (kladdkakan som jag ska bjuda min familj på skriker att den är klar )

  • Äldre 26 Sep 16:02
    Linda71 skrev 2010-09-25 19:41:28 följande:
    Hej alla goa människor.

    Jag har just nu en jättebra period med väldigt få extraslag. Vissa dagar bara 1-2 st, till skillnad mot i våras då jag hade flera 1000per dag- Under 2 helger i våras fick jag akut åka till sjukhus och blev inlagd båda ggr. Även om jag hade 17000st per dygn just de ggr, så sa läkarna att det inte var något farligt. (till saken hör att jag har haft e.s sen 15 år tillbaka med då endast ett 10-tal per dag, men sen 2 år tllbaka mellan 100-500 och 1000 per dag)
    Enligt utredningar som ultraljud och magnetröntgen så är jag frisk. Mitt hjärta har fått en retning troligtivs pga långvarig inre stress, press, oro och rädsla. När allt kulminerade i våras var jag ständigt förbannad, rädd, frustrerad mm pga olika anledningar. Allt gick utför och jag kunde inget göra.

    Jag har nu bytt tjänst, jobbar lite mindre, tänker mer på mig själv, går på yoga, äter bättre, försöker motionera mer.
    Det är såååå skönt. Jag känner mig "ledig" när jag ska vara ledig.

    Men det är också fortfarande tufft ibland. Jag är en ganska "stressad"och forcerad person, kör snabbt i trafiken, pratar fort etc. Så jag får jobba jättemkt med mig själv. En sak i sänder, andas långsamt, göra saker långsammare. För så fort jag blir "forcerad" så är det kört. Då kommer e.s som brev på posten. Idag tex, har jag haft ganska mkt es jmf med hur den senaste perioden har varit. Vet inte varför men jag kommer på mig själv att hela tiden ligga ett steg före mig själv om ni förstår. "Först ska jag göra det, sen måste jag göra det, och jag får inte glömma det" etc. Jag ser hela tiden 15 steg framåt istället för att vara här och nu.
    Det tror jag är en av problemen hos mig. Jag får en slags inre stress av småsaker t om.

    Jag blir också rädd ibland fortfarande. Och kollar pulsen flera ggr varje dag även om jag inte känner några e.s....
    Jag får en hel del e.s vid motion, vilket är jobbigt. Och jag får väldigt mkt efteråt. Så jag har tänkt be att de även checkar mig med arbets- EKG för det har jag aldrig gjort. Men jag får inte riktigt tummer ur.

    När jag får mkt e.s, som idag tex, då brukar jag sätta mig ned en stund, ta djupa andetag och försöka slappna av. Oftast blir det lugnare då,vilket gör mig lugn. Men sen kan de återkomma och då gör jag samma procedur en gång till. Och så tänker jag: "du har haft e.s länge och aldrig har det hänt nåt (inte ens med 17000st/dygn), du är utredd och friskförklarad". Tänker jag så, så försvinner oftast rädslan i alla fall.

    Att byta tjänst var det bästa jag kunde göra, dessutom till en tjänst som passar mig väldigt bra och som jag tycker är roligt. Jag mår bätrte än på länge och jag trivs bättre med mig själv. Jag är mer närvarande med barnen och blir mindre stressad och irriterad även hemma.
    När jag tänker tillbaka på den värsta tiden så inser jag hur riktigt illa det var. Hela min närmaste omgivning påverkades av hur jag mådde.

    Just nu äter jag 100mg metroprolol,vilket är ok.Jag har ingen aning vad som händer när jag börjar dra ned. Läkarna säger att e.s är väldigt svårbehandlat, eftersom det inte finns medicin just end för e.s. Dessa sänker ju hjärtfrekvensen och minskar stresshormoner i hjärtat (om jag har fattat rätt), så hjälpt har de ju gjort.
    Men allt får ta den tid det tar nu. Jag äter hellre medicin ett tag till tills jag känner mig mer stabil.

    Denna sidan har räddat mig så många ggr. Jag hade googlat ihjäl mig tidigare på e.s men när jag hittade er alla här så fick jag mer förståelse. Jag var inte ensam! Det finns många som har exakt samma problem och nästan ingen med allvarliga komplikationer. När jag varit som mest nere så har det ändå hjälpt lite att gå in här och läsa om alla som har liknade sympton och vad ni har gjort.  Det har varit urskönt för mig.

    Må så gott kära ni. Jag är inne då och då och läser och skriver. Det är så skönt att skriva till er som förstår.
    Många kramar och en trevlig lördagskväll!!
    Tänk,det låter som om jag skulle ha skrivit detta inlägg. Vi är nog en viss typ av personer som får detta problem. Jag äter samma medicin som du och samma dos. Min läkare tycker absolut inte jag ska sluta med dessa ännu. Haft dem ett år nu. Jag börjar vara på tillbakaväg nu efter ett år av helvete och att sluta med medicin nu vore förödande. Medicinen hjälper mig verkligen att ta det lugnare och det är precis vad jag behöver ha hjälp med just nu. Tids nog så kommer säkert både du och jag att klara oss utan medicin men varför hasta på. Medicinen är varken farlig eller beroendeframkallande. Kramar till dig.
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12