• Hjarte­sjalen
    Äldre 22 Jan 04:50
    409853 visningar
    1291 svar
    1291
    409853

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12


    Jag startar en ny trad nu efterom del 11 gar ut om bara nagra dagar.
    Har fortsatter vi & skriva om extraslag & andra konstigheter som hander inne i brostet & som kanns svart att forsta sig pa.
    Hoppas bade gammla & nya hanger pa & e med!
    Har e gammla traden del 11.

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48323521.html
  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Äldre 28 Nov 16:02

    God första advent på er!

    Hoppas lugnet här inne tyder på att ni har det just lungt..

    Har själv haft ett bakslag, känner mig orolig och låg.
    Hjärtat hoppar o busar, tog en ordentlig motionsrunda nyss och då bråkade det lite också... Buhu..

    Kram på er..

  • Äldre 30 Nov 08:08

    Halloj! Och god första advent i efterskott eller hur man ska säga... 
    Vakna imorse vid 7 av att hjärtat slog säkert en 5-7dubbelslag i raken... Tappa andan...
    Men de gick över fort.. Och de va obehagligt.
    Va på köns-ul igår oxå och vi väntar en flicka! Så nu har jag fått lyckan att få en av varje!
    Syntes väldigt väl att de va en tjej!  

  • Äldre 5 Dec 12:33

    Finskaflikkan: Så har jag också ibland, inte ofta men det händer. Man får hosta och hoppa upp och ned, riktigt obehagligt. Grattis till baby flickan, har också en av varje och det är mysigt..

    Själv känner jag mig fortfarande lite låg, lite ångest, lite grubblig och jag vet inte varför.. Hjärtat ger sig till känna titt som tätt..

    Kram på er!

  • Äldre 10 Dec 09:22

    Hej tjejer, Hopaps allt är bra emd er och era hjärtan. Här är det helt ok. Dock SÅ trött på att jag vaknar flera gg per natt i intensiva drömmar med rätt hög puls - blir inte klok på om det är hjärtat elelr stress, spänning. Ngn som har liknande? Annars är jag nu i v 23 i min graviditet - tiden bara springer i väg. Är fortfarande sjukskriven och hopaps att jag förblir det graviditeten ut - för är fortfarande SÅ trött och almmänpåverkad och blir stressad och orolig för minsta lilla - vilket leder till en ondcirkel för då börjara jag oroa mig att barnet ska ta skada och så kör det i gång... Genom att vara hemma kan jag ta det lugnt och själv planera mina dagar och avgöra från dag till dag hur mycket jag orkar.

  • Äldre 11 Dec 11:35

    Hej, jag är helt ny på familjeliv och ett skäl till att jag gått med är att jag blev så fantastiskt lättad (hur konstigt det än kan låta) när jag hittade den här tråden. Även om det är tråkigt att så många lider av detta elände är det skönt att kunna dela med sig och peppa varandra.


    Jag skulle önska att det forskades mer på VES och möjliga behandlingar, men det tycks inte finnas på medicinkartan eftersom det i regel betraktas som ofarligt.


    Jag drabbades av mitt första skov av VES när för snart 13 år sedan. Efter detta har jag även utvecklat en EAT, ektopisk förmakstakykardi. Men jag lever än J


    Många gånger har jag trott att jag skulle dö, att det här kan hjärtat inte orka med. Men tack och lov brukar det komma i skov (VES:en) och därefter följas av lugnare perioder.


    Mina extraslag började mitt under ett hårt spinningpass, när jag låg på maxpuls. Jag fattade inte vad det var som small i bröstet. Det tog lång tid innan jag fick remiss till hjärtläkare och sedan har jag genomgått hur många undersökningar som helst: Flera arbets-EKG, ultraljud, en inopererad dosa som mätte hjärtslagen i 15 månader, två non-invasiva el-fys (de stoppar ner en sladd genom nästan som placeras bakom bröstbenet och skickar strömsignaler till hjärtat för att få igång hjärtrusningar.


    Periodvis har jag haft mellan 10 000 och 20 000 VES om dygnet, alltså ungefär vart femte slag. Sedan har det kunnat gå flera år innan nästa skov. Andra gånger, som nu, har jag en massa extraslag (VES) de första timmarna efter att jag vaknat och sedan försvinner de. Vissa årslånga perioder har jag knappt känt av ett extraslag.


    Rusningarna, EAT, har jag däremot varje dag, 4-5 gånger. De håller på i några minuter och dem har jag vant mig vid, när jag krystar brukar de försvinna. Jag har också mycket SVES.


    Men jag håller med, och KÄNNER med, alla som skriver om VES här: De är EXTREMT obehagliga och det är de som fortfarande efter alla år ger mig ångest när jag får dem.


    Jag tar seloken 100 mg om dagen, annars vet jag inte hur jag skulle stå ut. Det är svårt att stå ut ändå när jag har ett “VES-skov”. Min hjärtläkare vill sätta mig på Tambocor, men den medicinen har så mycket biverkningar att jag sagt nej. I stället har vi diskuterat ablation, men det kan enligt min läkare bara ta bort EAT, inte de förbannade VES:en som förstör livet.


    Jag hoppas att jag inte skrämmer någon, jag är som sagt vid liv och har i långa perioder haft ett mycket bra liv under de här 13 åren. Men nu är jag inne i ett skov igen och det är nya undersökningar på gång. Jag har fått lugnande tabletter mot VES-ångesten och är sjukskriven.


    Det är kanske svårt för människor som inte har det här eländet att förstå hur jävligt det är. Mina kompisar är ofta oförstående: “Men det är väl bara att strunta i det där om det troligen är ofarligt?”. Jo, jag försöker, men det är inte så lätt…J


    Och det tycks vara så oförutsägbart. Perioder när jag stressat som en galning och haft min lille son själv på heltid och jobbat jättehårt på arbetet har jag knappt haft ett extraslag, medan de plötsligt kan poppa upp när det är lugnare runt omkring. Ibland får jag fler VES när jag rör mig (otäckt), andra gånger kommer de i vila.


    Jag vill ge mitt varma stöd till alla er som lider av detta, oftast är det inte alls farligt - men jääääkligt jobbigt och jag förstår så väl att man blir orolig, det blir jag själv fortfarande…


     


  • Äldre 11 Dec 11:38

    Ett tillägg: En del skriver om att de fått mer extraslag under graviditeten - det känner jag igen! Det var periodvis gräsliga månader med massor och massor av VES och jag hade en jätterusning direkt efter förlossningen. Om det är till någon tröst kan jag berätta att när mina hormoner kommit i balans igen efteråt försvann problemen och höll sig bort i flera år!
    Så håll ut...

  • Äldre 13 Dec 10:12

    jour65: Välkommen hit! Isch, läskigt att höra att dina besvär hela tiden återkommer & dessutom verkar det ofta med utökad styrka & efter att det hållt sig borta ändå långa perioder... Jag som hoppades på att det blir bättre & bättre... Har nästan helt lyckats intala mig att det är psykiskt & stress-relaterat & med bättre balans i kroppen kan man bekämpa det hela... men nu blir man ju lite nervös förstås....

    Men du om läkarna lyckas ta bort EAT så kanske VESen lugnar sig som följd?

  • Äldre 13 Dec 10:24

    Hej igen!


    Nu har jag bara några dagar kvar tills det är långtids-ekg, ska bli skönt. Ska försöka träna med det på för att se vad som händer. Blir bara rädd att jag ska trilla ihop o dö om jag tränar :(


    Hade en obehaglig upplevelse inatt. Jag har kännt några nätter nu en känsla av hjärtklappning. Ibland blir jag rädd o ibland inte. Inatt tyckte jag pulsen ökade o sen lugnade den sig, sen ökade den igen en stund. Jag hade inte ont någonstans men tyckte det kändes svårt att andas o darrade i hela kroppen. Efter att ha väckt maken o gråtit i hans famn en stund så gick det över. Någon som haft liknande? Tror ni det är hjärtfel eller en ångestattack??

  • Äldre 13 Dec 10:56

    Orolig2 - låter som ångestattack! Har haft liknande MÅNGA nätter!

  • Hjärtt­jejen
    Äldre 13 Dec 19:41

    Hej Allasväl!

    Länge sen, men tittar in en snabbis :) INTE oroa dig, dina problem är garanterat (precis som mina) stressrelaterade, du vet att de lugnar ner sig när DU lugnar ner dig. Titta bara vad bra det har blivit nu när du fått relevant hjälp och möjlighet till vila iom din sjukskrivning......så INTE oroa dig, det leder bara till det negativa hjulet vilket i sig leder till fler extraslag.  Alla har vi säkert olika anledningar till våra problem, även om jag tror att det ofta har med obalans  i kroppen att göra. Lyckas man få till "hälsans balans", dvs vila/avslappning, motion och bra kost så brukar kroppen svara positivt och relativt fort Skrattande Jättekram till dig vännen och såklart till din bebbe i magen Hjärta Hoppas också att du får möjlighet till sjukskrivning hela graviditeten ut.

    Jour 65, välkommen hit....vi är många, precis som du, som känner att den här sidan är till fantastiskt stor hjälp i sin kamp mot extraslag, rusningar och andra konstigheter på hjärtat.
    Hoppas verkligen att den hjälper dig framåt till en mer positiv framtid tillsammans med ditt hjärta Hjärta Man får en massa tips och idéer från så många som faktiskt vet vad man pratar om. Hjärtläkare och allmänläkare kan ju bara föreställa sig HUR jobbigt ett bökigt hjärta kan vara, men de kan ju aldrig på riktigt förstå.

    Själv mår jag bra, lite svajigt mellan varven....men då påminner jag bara mig själv om HUR dåligt jag mådde när det var som sämst, det brukar hjälpa för att lugna ner mig Skrattande Jag lär mig mer och mer om mitt hjärta och kropp, har verkligen på riktigt lärt mig NÄR kroppen vill säga något och lyssnar verkligen in vad den vill säga till mig. Hjärtat har blivit min främsta vägvisare här i livet. Känner jag av att arytmin är på g så ser jag till att anpassa mig efter det. Har jag t.ex planerat in en lång promenad så avstår jag den och yogar eller mediterar ist.

    Minns inte om det var du som frågade Allasväl kring hjärtat och träning?
    Jag har iaf haft träningsförbud sen i oktober, endast promenader och yoga är ok, absolut ingen motionsform som ökar upp pulsen. Det har ingenting med att det är farligt för mitt hjärta, inte alls, utan handlar om att kroppen just nu endast behöver lugnare aktiviteter, såsom promenad och yoga. Pulsökande träning är en stress för kroppen i sig och har man då redan ett högt påslag av kortisol så bör man undvika att utsöndra ännu mer kortisol.
    Vissa dagar när jag har promenerat så har jag även då känt av hjärtat när jag börjat öka takten, då har jag antingen sänkt farten och om inte det fungerat så har jag gått hem och vilat ist. Det hjärtat har försökt att säga är att den faktiskt inte orkar med mer kortisol i kroppen.....då har jag strikt lyssnat Flört

    Tidigare så var ju just hård pulsökning det som jag använde som vapen mot arytmin, det gav ju en direkt positiv effekt.....men var egentligen det som fördröjde mitt tillfrisknande....

    OCH det fungerar....jag har en helt annan känsla i kroppen, absolut inte det påslaget av stress som jag tidigare känt så länge. Så den här taktiken kommer jag att köra på så länge det behövs.....även om jag saknar hård styrketräning och löpning.....
    Såsmåningom kommer den tiden igen, nu får jag klara mig på dagliga promenader och yogan.
    Dessutom börjar kroppen släppa fettet runt magen nu när kortisolet äntligen börjar sjunkat, å då tackar jag och tar emotFlört

    Till er andra hjärtevänner så skickar jag också stora kramar och extra kramar till alla små väntande bebisar, kram kramHjärta

     

Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12