• Hjartesjalen

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12


    Jag startar en ny trad nu efterom del 11 gar ut om bara nagra dagar.
    Har fortsatter vi & skriva om extraslag & andra konstigheter som hander inne i brostet & som kanns svart att forsta sig pa.
    Hoppas bade gammla & nya hanger pa & e med!
    Har e gammla traden del 11.

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48323521.html
  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • SötaSarah
    LiBä007 skrev 2011-09-21 21:00:36 följande:
    Känner igen mig i allt du skriver, framförallt paniken och rädslan för att något hemska ska hända. Vet att det inte är lätt men du måste försöka vila. Kombinationen av allt du beskriver är som gjort för extraslag. Om jag stressar det minsta eller sover dåligt (kan räcka med 2 nätter) eller grubblar mycket eller slarvar med mat och träning så kommer det som ett brev på posten direkt.  Det är kroppen som talar om att LUGNA NER DIG!!!!

    Äter du kosttillskott?
    Vi skrev mycket om Stressgard här förr, kanon tycker jag och fler med mig. DOCK har den slutat att tillverkas. Jag äter magnesium, b-vitaminer av olika slag samt c-vitaminer. Kanon för mig. Besäk gärna en hälsokostbutik o berätta om dina besvär, de är hjälpsamma.
    Jag har haft mina besvär i snart 10 år, ibland bättre o ibland för jävligt. Jag lever trots allt och börjar så smått acceptera att jag kommer få leva med dem av och till.

    Sååå, hoppas du kan vila lite och koppla av.
    Lycka till, det kommer med all säkerhet gå jättebra.
    Kram!
    Tack, ja jag försöker ta det lugnt men det är svårt med en liten och man får ju definitivt inte en hel natt på lääääänge. Känns som det gör det värre! Och sen kosten, är ju inte bra. Måste skärpa mig där också. När jag tnäker efter är det mycket som påverkar extraslag men jag kan ju inte vara säker att inget är fel. Konstigt att det känns annorlunda än innan och mer men kan vara att det som sagt är väldigt stressigt nu med en bebis som vill vara uppe i famnen hela tiden.

    Ska absolut kolla det med kosttillskott också. Gör det när jag vart på arbets-EKG o ultraljudet. Ska ävn skärpa mig med kosten och försöka slappna av fast det är svårt att hinna med.

    Tack, väntar bara på att få det utrett nu. Hoppas få veta direkt om nåt ser fel ut på ultraljudet och arbets-EKG oroar jag mig inte så mkt för så, får det aldrig speciellt vid ansträngning. Kankse lyckats tajma o hänt en gång men i stort sett bara när jag tar det lugnt....
    Leon 110629 ♥ lillahjarta.devote.se
  • LiBä007

    Mina ändrar också karaktär till och från, eller känns på olika sätt. Ibland gör det ont, ibland bubblar det o ibland känns det mer som fjärilar.
    Ibland bara ett o ibland flera på rad. Mina kan komma när som hellst, i vila, vid motion, när jag äter, duschar, går på stan eller åker bil...

    Kram!

  • Hjärttjejen

    Hej Söta Sarah!

    Jag kan verkligen känna igen mig i ALLT du skriver, det ökar vid stress, det kan upphöra när man reser sig/hostar, arytmin ändrar karaktär, det känns i hela kroppen etc etc..... Precis ALLT du skriver stämmer in på mig och jag var också livrädd. Nu mer än 2 år senare (har haft x-tra slag i över 10 år, men ökade drastiskt för 2 år sedan) så har jag lärt mig allt om mina extraslag, varför de kommer, när de kommer, hur jag ska agera när de kommer etc etc. För min del handlar det om stress, mycket mental stress och sömnbrist. Precis som för Libää007 så kommer det som ett brev på posten när jag sovit dåligt.....MEN när jag menar att det kommer så menar jag massor, för extraslag har jag varje dag, mer eller mindre.....

    Det vore fel av mig att säga att dina extraslag är helt ofarliga.....MEN i det du skriver så är jag ändå ganska säker på att dina extraslag hänger samman med din stress, det är så likt mig och mina är HELT ofarliga....dock jävligt irriterande när de kommer flera flera 1000 om dagen. Å stress kan vara massa olika saker, sömnbrist, mental stress, nybliven mamma, oro över något etc. 

    För dig tror jag det enda du kan göra för att försöka påverka det lite grann innan du ska på utredning är att ta det så lugnt du kan.....träna inte, max långsamma promenader, vila mycket, skit i alla måsten (så gott det går), gör andningsövningar, meditera gärna varje dag, införskaffa en spikmatta, akupunktur etc. ALLT som gör att ditt kortisol (stresshormon) sjunker. Din kropp behöver vila vila och vila. Ju mer du stressar upp och oroar dig, desto fler extraslag :(

    Ett annat fantastiskt bra tips som fungerar på mig, lite quick fix, är att eldandas. Du kanske vet hur man gör, men skriver för säkerhets skull. Sitt i yogaställning, sträck upp armarna ordentligt rakt ovanför huvudet, gärna lite bakåt. Börja att andas med näsan(bara näsan) så fort du kan, in ut  in ut.....magen åker ut vid inandningen. Sitt så i minst 3 minuter. Det som förmodligen gör att hjärtat stillar sig lite efter en eldandning är att kroppen får balans i syre/koldioxid, den är ofta ur balans när vi är stressade och påverkar hormonbala nsennegativt. Tror också att serotoninet ökar vilket är det absolut bästa för att få ner kortisolet :)

    Försök verkligen att tro på den här teorin, jag tror på den :) för om du oroar dig dagarna i ända så kommer förmodligen extraslagen bara att öka....I allt du beskriver så låter det ju som om det är stressrelaterat. Å jag kan lova att jag har läst MYCKET om extraslag, varför, hur, när ;)

    Kosten är självklart viktig den också.....öka upp intag av banan, avokado, valnötter, mjölk, keso, kyckling, kalkon och beställ gärna kakaobönor (kost som innehåller massor av tryptofan som bildar serotonin). Du kan behöva mer magnesium och kalium.....men har de inte tagit blodprover och kollat mineralerna? Om du har brist alltså? Om inte så be om det så att du slipper att laborera själv.
     
    Lova nu att ta hand om dig och försök verkligen att inte oroa dig, njut av din lilla bebis och VILA mycket :) :)

    Varm kram till dig från mig 

  • SötaSarah
    Hjärttjejen skrev 2011-09-22 21:39:09 följande:
    Hej Söta Sarah!

    Jag kan verkligen känna igen mig i ALLT du skriver, det ökar vid stress, det kan upphöra när man reser sig/hostar, arytmin ändrar karaktär, det känns i hela kroppen etc etc..... Precis ALLT du skriver stämmer in på mig och jag var också livrädd. Nu mer än 2 år senare (har haft x-tra slag i över 10 år, men ökade drastiskt för 2 år sedan) så har jag lärt mig allt om mina extraslag, varför de kommer, när de kommer, hur jag ska agera när de kommer etc etc. För min del handlar det om stress, mycket mental stress och sömnbrist. Precis som för Libää007 så kommer det som ett brev på posten när jag sovit dåligt.....MEN när jag menar att det kommer så menar jag massor, för extraslag har jag varje dag, mer eller mindre.....

    Det vore fel av mig att säga att dina extraslag är helt ofarliga.....MEN i det du skriver så är jag ändå ganska säker på att dina extraslag hänger samman med din stress, det är så likt mig och mina är HELT ofarliga....dock jävligt irriterande när de kommer flera flera 1000 om dagen. Å stress kan vara massa olika saker, sömnbrist, mental stress, nybliven mamma, oro över något etc. 

    För dig tror jag det enda du kan göra för att försöka påverka det lite grann innan du ska på utredning är att ta det så lugnt du kan.....träna inte, max långsamma promenader, vila mycket, skit i alla måsten (så gott det går), gör andningsövningar, meditera gärna varje dag, införskaffa en spikmatta, akupunktur etc. ALLT som gör att ditt kortisol (stresshormon) sjunker. Din kropp behöver vila vila och vila. Ju mer du stressar upp och oroar dig, desto fler extraslag :(

    Ett annat fantastiskt bra tips som fungerar på mig, lite quick fix, är att eldandas. Du kanske vet hur man gör, men skriver för säkerhets skull. Sitt i yogaställning, sträck upp armarna ordentligt rakt ovanför huvudet, gärna lite bakåt. Börja att andas med näsan(bara näsan) så fort du kan, in ut  in ut.....magen åker ut vid inandningen. Sitt så i minst 3 minuter. Det som förmodligen gör att hjärtat stillar sig lite efter en eldandning är att kroppen får balans i syre/koldioxid, den är ofta ur balans när vi är stressade och påverkar hormonbala nsennegativt. Tror också att serotoninet ökar vilket är det absolut bästa för att få ner kortisolet :)

    Försök verkligen att tro på den här teorin, jag tror på den :) för om du oroar dig dagarna i ända så kommer förmodligen extraslagen bara att öka....I allt du beskriver så låter det ju som om det är stressrelaterat. Å jag kan lova att jag har läst MYCKET om extraslag, varför, hur, när ;)

    Kosten är självklart viktig den också.....öka upp intag av banan, avokado, valnötter, mjölk, keso, kyckling, kalkon och beställ gärna kakaobönor (kost som innehåller massor av tryptofan som bildar serotonin). Du kan behöva mer magnesium och kalium.....men har de inte tagit blodprover och kollat mineralerna? Om du har brist alltså? Om inte så be om det så att du slipper att laborera själv.
     
    Lova nu att ta hand om dig och försök verkligen att inte oroa dig, njut av din lilla bebis och VILA mycket :) :)

    Varm kram till dig från mig 
    Tack för att du delar med dig o peppar! :) Jag tror också på ofarliga men ska bli skönt att få det konstaterat. Men jag oroar mig alltid för att dom t ex ska ha missat nåt eller så men dom borde se när dom kollar ultraljud o allt. Om det verkligen är något fel. Det låter ju som när jag hör andra, att det är ofarligt också så säger dom det sen är det nog så. Men kan extraslag t ex göra så hjärtat stannar eller liknande eller behöver man inet oroa sig alls för dom?

    Dock tror jag träning (promenader) mest är bra då jag just då mår super oi nte får några extraslag. Så tror kanske det kan ha positiv inverkan. Men försöker ta det så lugnt det går i alla fall och slappna av. Men som läkaren sa trodde han inte alls det va nån fara eftersom jag inte känner något alls vid ansträngning eller så, så så sett borde det inte avara någon fara så sett. Lääängtar tills utredning! Jobbigt omm an får nåt jobbigt besked men skönt för då kan man antagilgen göra något. Bara det inte är operation så! Allt annat kan jag ta som positivt då jag kan få hjälp i så fall men är det extraslag blir jag lycklig även om man inte kan göra så mycket men då behöver jag åtminstone inte få panik när dom kommer utan kan tänka att det är ofarligt åtminstone. Det vore en lättnad och ta bort lite stress o ångest i sig.

    Tack för tipset om att andas så! :)

    Nej, inga prover. Kanske ska be dem kolla det! Ska även kolla sköldkörteln igen, gjort det innan som inte visat något men ska testa igen, både min morbror, mormor och syster har problem med sköldkörteln och äter medicin oså. Mormor har haft likanden sympom som mig och de va sköldkörteln. Men tror inte det är det eftersom dom testat en gång för några år sen men kan lika gärna ta prov för det igen när odm ska ta det andra.

    Ska försöka njuta av bebisen (det går oftast bra men blir jobbigt när man får mycket extraslag, är stressad osv, kan nog njuta mer sen när jag är säker på hur det är med hjärtat) :)

    Kram och tack!
    Leon 110629 ♥ lillahjarta.devote.se
  • Hjärttjejen

    Nej du kan inte dö av dina extraslag, om det är som vi tror hög stressnivå som stressar ditt hjärta. Däremot ska man absolut dra i handbromsen och inse riskerna med stresspåslag under allt för lång tid.....stress är ju inte bra i sig själv....men själva extraslagen gör inte att hjärtat stannar eller så, även om man undrar ibland när arytmin drar igång för mycket.....men som sagt det ska du inte oroa dig över, hjärtat är en finurlig apparat med en massa autopiloter som sätter in när huvudpiloten får för sig att strula ;) ;)

    Gällande träning så förstår jag precis vad du menar när du säger att du mår superbra under träning och efteråt. Det enda som höll mig uppe när det var som värst var just träningen....det var enda gången som hjärta slog normalt. När det var som värst gick jag upp mitt i natten och satte mig på motionscykeln, helt galet. Men jag mådde så mycket bättre utav träningen. Min man kunde säga att jag var en helt ny människa efter att jag kommit hem från en träningsrunda......MEN det jag inte förstod då, fick lära mig det först på Danderyds sjukhus, är att när kroppen har hamnat i ett kroniskt läge av för högt kortisol så ska man inte träna....kortsiktigt känns det underbart, men långsiktigt så fördröjer det återställning av hormonbalansen. Däremot ska man absolut röra på sig med långsamma promenader, gärna långa om det känns ok och gärna under dagens mest soliga timmar.

    För mig blev det en mental katastrof när jag för 1 år sedan fick totalt träningsförbud under 3 månader, alltså ingen hög akivitet (där hjärtat ökade i puls) utan endast promenader. Fick dessutom restrektioner om att vända tillbaka hem vid promenad om hjärtat på ngt sätt gjorde sig påmint. Det tydde på en dag då kroppen försökte säga mig något....typ, idag behöver jag vila och ta det lugnt, kortisolet är för högt i kroppen....;) :)

    Det handlar inte om att det är farligt, hjärtat tar inte stryk av träning, men det fördröjer din återhämtning av den normala hormonbalansen.....kroppen skriker efter lugn och ro, vila vila vila. Att återställa kortisol/serotonin balansen tar lång tid, kan ta flera år och man måste hela tiden lyssna på sin kropp ordentligt och vila mycket och förändra sitt beteendemönster.

    Så mitt tips är att inte öka hjärtfrekvensen för mycket och ofta, men gå på dagliga promenader och försök att njuta utav det :) Promenader är faktiskt bättre träning än vad man tror.....säger en som alltid velat träna på hög frekvens ;) ;) Men efter mina 3 månader så kändes det hur enkelt som helst att börja springa igen, konditionen hade hållit i sig :)

    Ta hand om dig nu söta sarah och försök att hålla lugnet, snart är du utredd och klar :)

    Kram igen 

  • pågmamman

    Söta Sarah: LUGN! Du måste sluta med alla MÅSTEN & BORDEN! Jag precis som andra som skriver här inne känner så VÄL igen mig i det mesta du skriver & jag var LÄNGE övertygad om att det måste vara ngt FYSISKT fel på mig! Men - sakta men säkert så har jag återerövrat mitt sinne, min kropp & min själ & börjat lita på att jag är frisk & då mår jag genast MYCKET bättre... Men det tar tid... för mig hjälpte det faktiskt med att få en liten igen, har en 5 månaders kille här hemma. Har oxå en 7 åring. Jag tror att bebisen hjälpt mig på så vis att jag tvingats fokusera 100 % på ngt annat & då har jag märkt att mycket handlar om att jag e generellt orolig & nojjig - för nu skiter jag liksom i mig själv & e periodvis nohjjig för honom istället - & då tänker jag i princip aldrig på mina extraslag då de uppenbarar sig då & då, framförallt blir jag inte rädd längre...... & det hjälper mig i nojjan & oron för bebisen istälelt - för jag inser att varken han elelr jag är i ngn nöd - det är min hjärna som spelar mig ett spratt! I mitt fall har jag & närstående varit med om ngr hemska olyckor som jag tror gett mig en "släng" av PTSD. Jag var sjukskriven större delen av min graviditet för utmattning & det var oxå en skänk från ovan för jag vilade & vr ngr.lunda i fas när bebisen föddes & har därmed kunnat ta vara på mig själv & tiden på ett anant sätt!

    Jag hoppas du genom att läsa lite av vad jag upplevt & hur jag har börjat må bättre - kan hjälpa dig ngt i att börja ställa lite lägre krav på dig själv! Det e oxå bara att inse att stress & oro alltid komemr att finnas där som en trigger - men lättare att hantera tycker jag då jag hanterat det!

    kram kram till dig & alla andra här inne

  • SötaSarah

    Tack igen för era svar. Hjärtat har vart hyffsat senaste dagarna, undrar om det beror på att sambon är borta o jag fått ta hand om Leon själv, alltså fokuserat på det. Men däremot är jag så slut på kvällen när han sover så jag känner mig hängig, får smått panikångest och tänker som vanligt på att nåt måste vara fel ändå, hypokondrisk, hoppas jag i alla fall att det bara är! Får försöka sova nu och stå ut med ännu två uppvaknanden inatt innan an vill upp om ca 7 timmar...

    Jag är orolig att nåt annat i kroppen är fel dock då jag som nu mår illa o allmänt hängig. Jag mådde ALLTID illa och kunde knappt komma upp ut sängen på dagarna o kände mig helt utmattad, men när jag fick jobb blev det mycket bättre (trodde aldrig jag skulle klara ett jobb o gå upp på morgonen!). Men får fortfarande den här känslan att jag är helt utmattad och förstår inte varför kroppen är så (även innan jag hade barn). Dock värre nu igen när jag går hemma med bebisen... Men konstigt nog slår inte hjärtat konsigt nu trots sån ångest jag har för tillfället. Men hör pulsen i örat...

    Nu kom jag mer in på ångest. Men ska försöka sova och så känns det väl bättre imorgon tills det är kväll igen. Hatar att känna oro hela tiden för att saker ska va fel för jag mår såhär ofta! Men kam väl tillägga, jag är överviktig och mår extra dåligt som nu när jag druckit cola och kanske ätit nåt onyttigt. Kosten påverkar nog mer än man tror! Dags för ändring på det... För 638274 gången!

  • pågmamman

    SötaSarah - fast än viktigare än att ändra kosten - ORON & allal MÅSTEN e värre..... Men om du ska lägga om kosten utan att det blir ett för stort projekt. Börja med att dra ner på kolhydraterna & byt ut snabba mot långsamma. d v s mer grönsaker & kött på tallriken. & fullkorns pasta istället för vanlig pasta. & så mindre mål men fler mellanmål med nötter, äppel, kanel, ingefära, keso t ex. Detta gjorde susen för mig när jag fick lite högt socker under graviditeten & jag märker fortfarande (även om sockret normaliserats) att jag mår SÅ mkt bättre när jag äter så & det e inte besvärligare än annan mat - man måste bara tänka på det.... Så i morgon e en annna dag .-) & du NJUT av din lille bebis - de är små SÅ kort tid! Min lilel kille har t ex senaste dagarna försökat börja klurra på hur han ska ta sig framåt - & han som precis e född, känns det som Men tycker dock denna åldern e rätt rolig för utvecklingen går så snabbt så det känns som man får en ny bebis var & varannan dag - fast inte alltid man hinner med mentalt God natt & kram

  • SötaSarah

    Ja, jag vill njuta av honom. Har senaste veckorna kunnat börja göra det, på riktigt denna vecka. Men till veckan blir han 3 månader så jag hat missat så mycket! Speciellt första 6 veckorna, minns knappt för jag mådde så dåligt. Och nu känns det hemskt för som du säger, det går så fort! Trots underbart med utvecklng och att det är så roligt vill man ha sin LILLA bebis lite längre. De första veckorna. Det gick så fort!! Hoppas jag lärt mig till nästa barn. Det sär nyfödda mysiga första tiden efter är ju redan borta och jag har redan glömt hur liten han va och hur allt va då. Men klart det är skönt nu när man känner varann och fått rutin osv. Min fina lilla pojk! Synd att det skulle ta 12 veckor innan jag kände den lycka jag plötsligt fick i kroppen här om dagen när jag tittade på honom. Måste göra nåt åt mig själv så att han kan få det han förtjänar!

    Kram o Godnatt!

  • pågmamman

    Sarah:  Första tiden e så intensiv & omvälvande - så jag tror många har svårt att komma ihåg den!

    Tycker oxå det låter som din kille redan har den mamma han förtjänar! Du, det e inte alla, lånhgt i från alla, som känner att de känner sin bebis & har rutiner vid 3 månaders ålder - så njut av det! Min kille t ex har haft jätte mycket magbesvär & blir otroligt krävande i sina utvecklingsfaser - så varje gg jag tyckt att vi har fungerande rutiner & att allt flyter & att han e en liten lugn going så vänds allt upp & ner & vi börjar åter vårt sökande & vet i attan om jag tycker ajg känner honom fullt ut än - & han e 5,5 månader..... & då e detta ändå mitt 2.ra barn & det var samma med storebror! Då kunde jag inte ens börja njuta förrän ngn gg efter halvåret - & oron för mer eller mindre ALLT gällande honom åt upp mig dagligen... Denna gg kan jag njuta mer trots att allt blir upp & ner lite då & då & trots att jag oroar mig lite ibland....

    Om du trivs med din BVC-sköterska tycker jag att du ska prata lite med henen om oron för din hälsa etc - det skulle ju faktiskt kunna vara så att du fått en "släng" av förlossnings deppression - vilket garanterat kan "sätta" sig på hjärtat... Depression ger ofta fysiska besvär (utan att besvären för den skull är farliga - utan helt enkelt bara utlösta av psykiskt-illamående).

Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12