Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Till alla er som är nya: så som ni känner, är helt normalt. Det är en liten fisk som guppar i bröstet och det går ej att slappna av när det är för mkt.  Det ÄR för jävligt, och es är så j...vla luriga, kommer inte när man vill och kommer när man inte vill, eller tvärtom eller både och.

Det viktigaste ni kan göra är att stå på er mot läkarna, kräv 24h ekg och kankse även ultraljud om ni känner det. För oavsett vad jag säger att jag ändå är orolig trots att jag är totalt utredd, så är det ÄNDÅ en lättnad att veta att det inte är nåt farligt, och oron är absolut inte så stor som innan. Man kan då försöka prata sans med sig själv.
Oron gör att es inte släpper.

Jag kan ha dagar utan es idag, och det känns som en lyxig dag. När de väl kommer efter några dagars uppehåll, så inser jag ur jobbigt det är och tänker " åh nej" inte nu igen...och då försvinner de definitivt inte.

Mina es accelerade under graviditeterna, för att sen ha hållt i sig sen med hög frekvens dess (7 års sen). Tyvärr ökade de när jag började jobba igen och blev ännu värre pga stress. 

Började med betablockerare när jag låg på akuten 2010, 100mg, men har successivt sänkt dosen, nu tar jag 50mg.
Men Beta hjälper ej mot es, utan sänker hjärtfrekvensen och dämpar stresshormonerna om jag fattat det hela rätt. Så det hjälpte för mig till en början, men på senare tid hjälper det inte mot mina es, så därför har jag bestämt att sänka så mkt jag kan. 

 Kram på er

Betablokerare för mig var det som utlöste ES. Fick dem för vad både jag o läkare i efterhand tror var en panikångest attack - en oerfrenläkare började jiddra om hög hjärtfrekvens o gav mig helt utan uutredning betablokerare & sen började h-vetet - hade aldrig förr kännt es. Men det e ju olika från person till person - men ville bara poängtera att den ibalnd är till ondo. Nu mår jag MKT bättre - varken rusningar elelr es - & ALDRIG betablokerare.

Hej alla nya och alla gamlingar här i tråden :)

Jag säger oxå nej tack till betablockerare....åt under 4 månader. Första månaden blev mycket bättre, men därefter var det tillbaka som innan,dvs upp mot 30-40 000 es/dygn. Det som gäller då är att höja upp dosen....vilket för mig kändes helt galet. Jag mådde kanske extra dåligt då jag normalt har lågt blodtryck och gärna vilja träna utan att känna oro......Dessutom kände jag hela tiden att betablockerare var helt fel medicin mot mina es. Betablockerare är ju precis som Linda71 skriver, en medicin för hög hjärtfrekvens, minskar stresshormoner och en blodtrycksmedicin. I mina ögon bara en ev. "konstgjord andning" under en tid. För mig känns det viktigare att man tar patienten på allvar och går till botten med problemen, försöker lösa "knuten".

Men det jag pratar om är bara friska hjärtan och friska es......i annat fall så kan säkerligen betablockerare vara till godo!? Friska es kommer ofta utav stress av något slag.......å det är därför DÄR man bör lägga fokus. VAD är det som stressar kroppen och hjärnan? HUR kan JAG förändra och påverka!!!

Den enda medicin som känns någesånär rätt för mig, har dock inte ätit det själv, är serotoninhöjande. Det är stresshormonet kortisol som retar hjärtat och det enda som kan trycka undan kortisolet är just serotoninet OCH självklart en livsttilsförändring/beteendeförändring såklart.

Men det är inte enkelt med es OCH det är pissjobbigt när de kommer. Jag har försökt att lära mig allt om hur jag själv kan påverka.....det går absolut framåt, men inte helt enkelt. Jag har haft ett bakslag i över 2 veckor nu, ligger säkert runt 5-10 000 es per dygn för tillfället. Men jag kan förstå och vet hur jag ska komma ur det.

Linda71, jag tycker att du är duktig som försöker trappa ner. Minns när jag själv trappade ner, det var oerhört jobbigt och blev värre under en period, men när det är klart så är det en sån befrielse och det blir bättre :) Jag trappade ner i jättelångsamt tempo, tror det är bra. Kan det ha varit 12.5 mg jag minskade per tillfälle, ungefär var 5:e dag??? Typ....

Jag blir också så glad när jag hör ditt tonläge i dina inlägg, DU har kommit så långt.....vi har ju följts åt ett tag nu :) Även DU allasväl....jag är sååå glad för dig och din situation. Vi alla kan nog skriva under på att det går att leva med es och det går att få bort dem.....är också helt övertygad om att IFALL vi fortsätter med vår inställning i framtiden så kommer vi att bli helt befriade från es i framtiden. Man får faktiskt inte glömma bort att det kan ta flera flera år att återställa en rubbad hormonbalans.

Å för er alla nya här inne, hej och välkomna....den här tråden är SUPER....en räddare i nöden :) Mina tips är; se till att prioritera sömnen, vila mycket, ät mycket mat med tryptofan, MEDITERA en liten stund gärna varje dag, ta tag i orostankar (om du har såna)....alltså hur du kan förändra dina tankebanor, träna gärna....MEN lyssna på vad hjärtat säger....mycket es så är det bättre med en lugn promenad än hög tempoträning, säg NEJ till saker som känns fel och som du inte orkar.
Glöm heller inte att DU har rätt att få en ordentlig utredning på ditt hjärta...även om din läkare säger att det inte är ngn fara, STÅ PÅ ER!!!
OM det är olidligt, om de kommer en massa varje minut dygnet runt....så prova eldandning (yoga), det fungerar på mig och tar bort es för en stund.....så man får lite andrum :)

En sista sak....har sen 2 dagar börjat att äta rosenrot (apoteket).....har läst en massa om det och tror att det kan vara något :) Åt det i somras och mådde bättre än jag gjort sen eländet började.....så därför ska jag ge det en chans igen. Rosenrot jobbar just kting den hormonella balansen, trycker undan kortisol och ökar serotonin. Jag kan återkomma om en tid igen å säga hur det fungerar den här gången :)

KRAMIS till er alla
 

Glömde att skriva att det INTE finns ngr dokumenterade biverkningar på rosenrot, trots en massa studier..... och miljontals människor som ätit under ca 30-40 år :) Så det känns klockrent och säkert....Förhoppningsvis också en hjälp på vägen i min rehabilitering och kamp mot stressen :)

kramis igen 

Vilken tur att jag tackade nej till betablockerare då alltså! :)

Den här oron ja, trodde den skulle släppa när man fått EKG, ultraljud osv. Och lite har det släppt men är ändå rädd då jag hade väldigt svaga es just vid 24-timmars EKG o inga under ultraljudet. Men dom borde väl ämdånsett att nåt va fel på hjärtat vid ultraljud?!? Mpste lära mig slappna av o inte va stressad. Är rädd för allt, hypokondrisk som få. Det ger ju panikångest o es dagligen!

Söta Sarah!

Om du har gjort alla undersökningar så får du försöka släppa din oro för att det skulle vara något fel på hjärtat, mantra för dig själv "jag har ett friskt hjärta"....till slut kommer även din hjärna att tro på det :) Jag vet hur jäkla svårt det är och jag förstår din ångest, den har vi nog alla här inne haft...Läkarna skulle ha sett om du hade några avvikelser. Men när jag läser dina inlägg så tror jag mig förstå att dina es hänger ihop med ångest, oro och stress. Din kropp går på helvarv hela tiden.....å hypokondriska är vi många som är....även jag. Dock gillar jag inte ordet hypokondriker....ordet har fått så dåligt rykte, lite nedlåtande....Min läkare brukar ist säga att jag är lite extra känslig. Och anledningen till att jag är lite extra känslig (tänker lite för mycket) är pga att serotoninet som skyddar hjärnan från att oroa sig, just är en bristvara.....hänger du med :) Det är som en ond cirkel, det ena ger det andra.....mycket oro/ångest/stress= högt kortisol och lågt serotonin.......

Så försök verkligen att TRO på att du är frisk, lita på dina läkare och undersökningar....bara utav det så kan hjärtat lugna ner sig. Men kom också ihåg att det inte går på ngr dagar eller veckor....det kan ta flera månader och år.....dock blir det succesivt bättre, och attackerna kommer mer och mer sällan. Det är ett livslångt lärande känns det som, iaf för mig. Tänka på annat sätt, leva på annat sätt, agera på annat sätt etc etc.....Men oftast, eller nästan alltid, ett bättre liv i slutändan :) 

Ge dig själv möjlighet till mycket vila och ego-tid (så mycket det går) så ska du se att det går åt rätt håll. OCH lyssna på ditt hjärta, börja prata med det.....försök att få hjärtat och hjärnan att bli bästa vänner ist för i ständig konflikt.....OM man börjar lyssna på vad hjärtat säger så brukar det (iaf för mig) att bli mycket bättre. Är det mycket es en dag så innebär det en dag i lugnare tempo, säga nej till saker och fokusera mer på sig själv.....Det är på det sättet jag har lyckats få bukt om det värsta. Dock kommer bakslagen mellan varven.....men då får man analysera och försöka lära sig utav det.....Jag kan ofta känna mig sååå irriterad när es kommer tillbaka, blir förbannad helt enkelt och undra varför??? Men när jag lugnat ner mig lite och analysera så kan jag alltid förstå varför.....Jag brukar också försöka tacka mitt hjärta för att det finns där och för att det faktiskt är en bra vägvisare....flummigt?? A kanske, men det funkar för mig och gör mig lugnare :)

Ta hand om dig ordentligt nu, KRAM KRAM från Hjärtfröken  

Tack för pepp, känns mycket bättre! :) stämmer f ö mycket bra med stress o ångest! Och jag är verkligen extra känslig!

Försöker ta det lugnt (så lugnt det går med en liten kille här hemma) dom dagar det känns som värst! Men då är det en liten stress att veta, när jag "mår dåligt", att ingen kan hjälpa mig så jag får vila utan jag måste ha honom. Samtidigt som det är ångest att lämna honom med någon annan än min mamma eller sambo, så då har jag honom hellre själv. som tur är är han snäll o sover mycket o behöver jag verkligen så kan vi ligga i sängen o ta det lugnt eller sova halva dagen typ! Jätteskönt!

Hej . Jag undrar om någon har känt som jag känner just nu eller vet vad det betyder . Mina extraslag har ändrat sig förr kunde jag känna en knuff sedan ett hårt slag,, nu har jag lika många extraslag som förr men dom käns mycket mindre känner knapt av den första knuffen och extrasalget är svagare än vanligt. Mina extraslag kommer vändig ofta just nu och har skrämt mig lite eftersom dom ändrat på sig, det som är bra är att dom käns mjukare och skrämmer inte som förr men att dom fortfarande kommer ofta och att dom ändrat på sig skrämmer mig lite. har någon känt likadant eller vet varför det har endrat . Kan vara att den hoppar över ett slag istället för att slaget kommer tidigare ?

Jag kände liknande för ett tag sen och blev jätteorolig. Dom kom lika men kändes liksom annorlunda och mjukare som du säger. Jätteskumt! Och nu varierar det... Men det är ju enl läkarna inget farligt fel på mig i alls fall så u kan nog vara lugn. Har du gjort EKG?

Hej,
Härligt att tråden lever vidare. Känns fantastiskt skönt o gå in här o läsa, man blir liksom lite lungnare när man ser att ni är kvar och att man inte är ensam. Många av oss har ju gjort en lång resa tillsammans, och den har varit lättare många gånger av allas stöd o medkänsla.

Själv så är jag kanske på väg ned i ett hål igen, började nytt jobb på heltid första september, har kvar delar av mitt gamla jobb, är kassör i en ganska stor slalom klubb, sitter med i samhällsföreningen + att mina barn tränar slalom o konståkning..... Ja listan kan bli hur lång som hellst.. Hur som hellst så har jag mått fantastisk bra, extremt lite extraslag, kännt mig pigg o glad o jag kanon trivs på jobbet .. Dock är det som att allt kommit ikapp mig lite de sista dagarna, extraslagen har ökat på lite o jag känner mig stressad. Drar i bromsen direkt o har bokat av ett styrelsemöte o en annan tillställning nästa vecka o ska bara vila.. Usch, vad jag blir illa till mods när de kommer..

Har käkat magnesium en längre period och det funkar för mig, sprang direkt till apoteket o köpte rosenrot när HJÄRTFRÖKEN skrev om det. Hon har alltid bra ideer värda att prova, Stressgarden har ju slutat säljas i sverge. Tyvärr!!
Hjärtföken, vilket märke av rosenrot köper du?

Kämpa på alla vänner, dags o se vad det blev av peppekakshuset när jag lämnade det i barnens händer för garnering!!!
KRAM!