"bli någon annan" (elak) på fyllan?

Nja, jag kan inte svara för andra men jag säger nog mycket saker som jag inte menar, eller egentligen tycker, när jag har druckit lite för mycket.

Det du beskriver är en personlighetsförändring som är en del i diagnosen alkoholberoende.

Är det så att man säger sanningen eller är det inte "personen själv" som talar?

Jag vet inte, men har du råd att spekulera i det?

Du är mån om din sambo, så nu får ni bestämma er för om du kan gå vidare och om han kan sluta dricka, har han missbruk i släkten? Det är ofta ärftligt.

Missbtukär det även om man kan sluta dricka dagen efter, det ger ju inte några goda konsekvenser sas....

Låt din sambo läsa här:

Detta är hämtat från 
http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=64
 

Missbruk är när man upprepat ställer till det för sig p.g.a. en drog. Beroende är när den egna viljan ej längre räcker för att styra intaget.

Missbruk (DSM-IV)

Minst ett av följande kriterier under en och samma 12-månadersperiod:
1. upprepat substansbruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller hemmet
2. upprepat bruk i situationer där det medför betydande risker för fysisk skada, exempelvis rattfylla
3. upprepade drogrelaterade problem med rättvisan ("lagen")
4. fortsatt bruk trots återkommande problem av social natur p.g.a. drogeffekterna,
5. symtomen har aldrig uppfyllt kriterierna för beroende av aktuella substansen, se nedan.

Beroende (DSM-IV)

Minst tre av följande kriterier under en och samma 12-månadersperiod:
1. tolerans, endera behov av påtagligt ökad mängd för att nå effekt eller minskad effekt vid fortgående bruk
2. karaktäristiska abstinenssymtom eller fortgående bruk för att hindra sådana
3. drogen används i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs
4. varaktig önskan att begränsa intaget
5. mycket tid åtgår för drogbruket
6. viktiga sociala aktiviteter påverkas
7. bruket fortgår trots vetskap om skadeeffekterna

Orsak:

Fördjupning:

Se SBU-rapport Nr 156/I och 156/II "Behandling av alkohol och narkotikaproblem". (2001) www.sbu.se

Är det svårt att sluta kan man få göra en kartläggning, bara ett frågeformulär som tolkas av en terapeut där man ser konsekvenser och mönster, blukar göras lite överallt, ADDIS herer det..

Lycka till, ni löser det här.
Jag har träffat måååånga människor som kommer in (jobbar på låst avdelning) som kommer in när frun/mannen sagt stopp, dom har kört allt i botten, men det går att lösa om dom får hjälp och tar emot den, men han måste inse problemet...
Och det är inte osympatiska psykopater även om dom beter sig så under inflytande av alkohol, men då får han ju oxå fatta att varje gång han intar NÅGOT väljer han att bli sådan...I hög grad ärftligt. Ofta okänd orsak men uppmärksamhet på ev bakomliggande ADHD- störning ? Antisocial personlighetsstörning.? Primär ångestproblematik ?::

Oj, jag skrev visst mitt i texten, sorry, hoppas det går att förstå!

Tack för era svar.

Det känns bara så märkligt att man kan bli någon helt annan än den man är, för att man dricker alkohol. Det personliga ansvaret bör ju vara med en hela tiden. i allt...

Visst kan det väl hända att de flesta råkar säga saker på fyllan som är lite väl grovt ibland, men det här är väl ändå lite för mkt...Eller?
Om det går så långt att man super bort tusenlappar, inte har ringen på sig och hamnar i fyllecell, ja då kanske man ska fundera lite...

Detta är så sjukt!!

Har flera vänner som har det likadant.
Har själv varit med om det med några av mina ex.

Alltså, varför får det vara så här??
Varför beter männen sig så här?

Hade en tjej gjort likadant så hade hon antagligen åkt ut med huvudet före.

Fattar inte varför det slår om i huvudet på männen (en del) när de dricker.

Kan han dyrt och heligt lova att aldrig uppföra sig på detta sätt igen, - då skulle han få vara kvar.
Skulle han sedan trampa snett en enda gång så skulle jag flytta ifrån honom.

Tyvärr så saknar de i regel inte kon förän båset är tomt.. 

Ja min Sambo. Jag har själv inte upplevt det men han har berättat att han blir arg/ elak när han dricker sprit, så han låter bli.
Men öl kan han dricka utan att bli sådan.

Åhh..
Vilken fantastisk sambo du har!
Tyvärr är det alldeles för många män som inte fattar detta själv.

Levde med en som blir helt psykopat när han dricker.
Tar man upp det med honom när han är nykter så fattar han ingenting, han som är så snäll, menar han själv..
Det gick så långt att han gav sig på mig till slut.
Men då gick jag på en gång!

Ja han är underbar!

Han har berättat att han har slagit sönder dörrar & kastat saker, skrikit fula/groteska ord mm mm

Och han har deckat på okända platser mm...

Så han vet & vill inte göra om det han varit med om, allt pga spriten!

Så jag är rätt glad över att inte ha fått uppleva detta =)

Usch!

Jag har en gammal vän som blir så.

Nykter är han snäll, gullig och hjälpsam.

När han får i sig alkohol blir allt tvärtom. Han blir elak, otrevlig och hotfull.
Men han kan inte låta bli spriten. Han vet hur han blir men väljer spriten ändå.
Han har fått hjälp flera gånger för sin alkoholism men väljer att inte hålla sig nykter.

Han har aldrig varit elak mot mig men sist jag pratade med honom var han det. Han skulle "fimpa mig" och jag skulle vara jävligt rädd.

Jag har funderat flera gånger på att polisanmäla hans hot men har inte gjort det. Han bor dryga hundra mil ifrån mig och jag har sparat allt han skrivit till mig.
Han är inte fysiskt våldsam av sig när han är full så han skulle inte göra något.

Nu är vi inte vänner mera.
Han skriver ibland men aldrig att jag skulle vara vän med någon som beter sig så.
Han har inga vänner kvar. Jag var den siste.

Jag har inte druckit sprit på 15 år, därför att spriten gör mig till någon jag inte är. Blir inte alls så av vin!

Och då är det enkelt att låta bli spriten, anser jag.

Bra jobbat utav dig! =)

Jag beundrar dom som vet vart gränsen går...

Har själv en pappa som tydligen INTE "vet"

Jag har det problemet i min närhet i två "varianter":

Min mamma kan bli sådär av starksprit. Och är vi iväg på t.ex. ålandskryssning så ska hon alltid envisas med att dricka Jäger. Hon har aldrig varit elak mot mej direkt men hon kan börja bua åt band och trubadurer (det låter inte klokt, jag vet...) och så om de inte spelar det hon ber om. En gång pekade hon finger åt en trubadur, en annan gång var det nåt band som sa "Tack ska ni ha för ikväll, vi har haft trevligt, hoppas ni har haft lika trevligt och att vi ses snart igen!" och morsan "Näe FY FAN, det var den värsta jävla skit jag har hört, ska ALDRIG lyssna på er mer, ni spelade ju inte ANNAAA ÅÅ MÄÄÄJ, jävla amatörer!!" typ...
Där är det ju absolut starkspriten som gör att det helt enkelt bara slår slint, hon blir aldrig sådär när hon dricker typ öl eller vin.

Min syster däremot är mer sådär att sanningen kryper fram när hon är full. Förra året fick jag höra från min bästa vän att hon träffat syrran ute och syrran berättat hur "äckligt jävla fet" hon tyckte att jag blivit. (Bara det, säga så till min bästa vän...!) Sen när vi pratade så "hade hon ju inte alls menat sååå!". Inte ens sagt så men av erfarenhet så litar jag mer på vännen än på syrran... Nån annan hade frågat om jag var gravid och då blev syrran förbannad och sa "Vilken jävla idiot, skit i henne, du ser inte alls gravid ut, ta inte åt dej!!". Det kändes bara som "Vad du EGENTLIGEN tycker vet jag nog så du bör nog bara hålla käften...!".
Så låg jag i hårdträning hela sommaren, gick ner drygt 20 kg, blev riktigt fit. Syrran sa att jag var duktig, var så snygg och såna artighetsfraser. Så var vi på nån fest och någon kommenterade min nya kropp och då satt syrran i sina ångor "Jaa, du kanske har gått ner en del men du är ju fan inte SMAL för det..!".

Så det finns nog olika varianter! En del säger det de tänker, andra blir bara rent ut sagt jävligt elaka utan att egentligen mena något med det.

Ja, jag har förstått att det i allra störst utstäckning är män som beter sig så som beskrivs i den här tråden. Jag själv är kvinna och har tyvärr samma problem...

Ända sedan jag var full första gången, vilket ju är snart 20 år sedan (hua!), så har jag lidit av att få minnesluckor som ibland har sträckt sig över en hel kväll. Sedan har jag vaknat med världens ångest, förhoppningsvis hemma hos mig själv och förhoppningsvis oskadd men inte alltid tyvärr. De som varit med under föregående kväll har då fått berätta vad jag gjort/vad som hänt kvällen innan och det är så för JÄVLIGT vad dåligt jag mått av detta. Ibland har det funnits film/foto på eländet...

När jag blivit sådär full, oftast på sprit, så har jag också blivit högljudd/gapig/aggressiv/vulgär, alltså en riktigt jäkla äcklig fyllekärring! Hade det varit så att jag blivit så här varje gång jag drack hade jag kanske besinnat mig och låtit bli drickandet helt, men många gånger har jag ju bara haft askul och varit som alla andra glada fulla människor. Men, så kommer en sån där riktig katastrof-kväll och då har jag låtit bli att dricka på månader för att sedan tänka att jag ska ta det lugnt och bara dricka "lagom".

Och så smyger det sig på igen. De hemska minnena av senaste katastrofen bleknar och jag vågar dricka mer och mer eftersom jag tycker att jag har så bra koll, och så PANG! Nästa dag vaknar jag med minnesluckor och har varit så där fördjävlig igen...

Skulle ni kalla detta missbruk alltså? Jag har ju själv tänkt mycket kring detta men alltid bara kommit fram till att jag ju inte har problem eftersom jag inte har begär efter alkohol och det kan ju gå år/månader mellan att jag dricker. Men missbruk är ju en annan sak...

man blir en helt annan människa när man blir full, visst kan man dricka, men då ska man dricka med måtta!
din man har problem och han döljer det genom alkohol som bara förvärrar problemen..