• Äldre 17 Feb 23:02
    304420 visningar
    1147 svar
    1147
    304420

    Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

    Jag är gravid för andra gången och tänker således ganska mycket på min kommande förlossning. Och jag tänker en hel del på förra vändan.

    Det är ju så mycket man egentligen inte har en jävla aning om och jag tänkte lista mina egna överraskningar:

    1. Avslaget: Wft? Det slemmar och blöder och äcklar och STINKER från snipperiet i typ två månader. Man skulle kunna tro att en ökenråtta krypit upp och dött om man ska bedöma den odör som ångade från snippan under denna tid. Rutten död råtta. I dubbel bemärkelse. Sen som en biverkning på det fick man som det så fint kallas "obalans i underlivet". (Tack gud för de där vaginalgeggan man kan köpa på apoteket. Fixade råttan på nolltid.)

    Detta LÄSTE jag om ca 2 veckor (!) innan jag födde. Inte en föraning hade man. Ingen varning. Ingen som berättade. Köpte hem always ultra slim eller va fan de nu heter, förberedde mig liksom lite inför detta mystiska avslag. Överraskning #2. Avslaget är inte som mens. Fick skicka maken på apoteket för att införskaffa de största vuxenblöjor han kunde hitta. Härligt. Vuxenblöja.

    2. Bruten/knäckt svanskota. VA FAN?! Detta kom som en total överraskning. Snacka om att känna sig helt tagen på sängen då jag dan efter vaknade och upptäckte att jag inte kunde sitta utan att vråla. De efterföljande tre och en halv månaderna var lika illa de med. Fick halvligga 24/7. Glöm att kunna gå. Grät av värk på kvällarna. Skulle ha köpt en badring att sitta på om jag vetat, men nej. Inte ett pip om detta.

    3. Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va?

    4. Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
  • Äldre 17 Feb 23:06
    #1

    Kanon att läsa i V 18...=)

  • Candra
    Äldre 17 Feb 23:08
    #2

    Jag skrattar så jag gråter!
    Jag upplevde det liknande, var en himla massa som jag inte hade en aning om innan.
    Vet dock inte om jag vill berätta allt när man inte kan vara anonym

  • Äldre 17 Feb 23:09
    #3
    CeciliaB skrev 2010-02-17 23:06:38 följande:
    Kanon att läsa i V 18...=)
    det roliga är att jag har mest ångest över sängarna på bb! Fan va obekväma de var! jag ligger vaken på kvällarna och funderar på hur jag ska få plats och om jag kommer få lika ont i ryggen av dem den här gången! *asg*
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Verkli­gen
    Äldre 17 Feb 23:10
    #4

    Åh...Varför sa ingen att man inte kan skita 2,5 månad efter förlossningen? a
    Att underlivet fortfarande gör ont som satan.

    Det är mina största problem såhär efteråt. Avslaget var borta efter 2 veckor och svanskotan hade en spricka sen innan (ramlat av häst)...

    Önskar bara att man kunde få gå på toa. Eller nysa utan att det ska kännas som att man krystar ut nåt.


    ♥ Ella 29/11 2009 ♥ www.somvemsomhelst.blogg.se
  • Candra
    Äldre 17 Feb 23:12
    #5

    Skummast måste ändå vara känslan när man reser sig efter förlossningen, när det känns som allt bara ska ramla ur en.

  • Apriko­s
    Äldre 17 Feb 23:12
    #6

    Du glömde att ingen berättat att värkarna inte alls måste komma med 3 min mellanrum för att man ska kunna komma in. Sonen är född i farstun, på riktigt, efetrsom dom inte ville låta mig komma in eftersom "det är lååångt kvar, du har oregelbundna värkar". Att föda bland skorna alldeles själv är INTE roligt. Inte för varken mamman eller pappan. Sen att det tog trekvart för ambulansen att komma efter att sonen var ute är ju bara en härlig liten bonus... Ni som är gravida och ska föda: Lyssna på kroppen, inte på barnmorskorna! Bebisen struntar i hur långt det är mellan värkarna, I promise...

  • Äldre 17 Feb 23:12
    #7

    Så härlig text! Även om jag inte upplevde det precis så själv.

    Personligen hade jag nog inte förstått fullt hur dåligt man mår av Baby blues, jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! Tur att det bara varade en vecka.

  • Danitr­a
    Äldre 17 Feb 23:12
    #8

    När jag märkte att förlossningen borde vara på G så åt jag typ en dl linfrön per måltid eller nåt. Kan säga att bajsproblemet inte fanns för min del.


    Något en del blir förvånad över är eftervärkarna. Det tar inte slut i samma stund som barnet är ute tyvärr.
    Magen försvinner inte på en gång heller, man ser rejält gravid ut ett tag efteråt.
    Man känner inte alltid kärlek till barnet på en gång. Det kan dröja timmar, dagar eller veckor. Så länge man inte är nedstämd eller känner agg mot barnet så är det normalt och inget att oroa sig för.
    Amningen funkar inte för alla på en gång. Läs på och vet vad du har att förvänta dig.
    Man måste inte amma, det är bara att säga till att man inte vill så får man tabletter för att stoppa mjölken redan på BB.
    Det är typ det jag kommer på som många missar. Inte jag dock eftersom jag är perfekt och kan allt! (Eller var sjukskriven i flera månader och inte gjorde annat än att läsa på)
  • Äldre 17 Feb 23:13
    #9

    Jag fick höra innan att "när barnet väl är fött så glömmer man smärtan på en gång".

    Det trodde jag faktiskt på. Ända tlls jag själv hade fött vaginalt.

    Detta måste vara den största lögn som föderskor svänger sig med. Smärtan försvinner INTE efteråt, hur söt min bebis än är. Det känns, ända tills alla sprickor läkt ihop efter nån vecka...

  • Äldre 17 Feb 23:17
    #10
    ping skrev 2010-02-17 23:13:23 följande:
    Jag fick höra innan att "när barnet väl är fött så glömmer man smärtan på en gång".Det trodde jag faktiskt på. Ända tlls jag själv hade fött vaginalt.Detta måste vara den största lögn som föderskor svänger sig med. Smärtan försvinner INTE efteråt, hur söt min bebis än är. Det känns, ända tills alla sprickor läkt ihop efter nån vecka...
    Men för mig var det faktiskt så! Jag skrek åt min man under öppningsskedet att det inte skulle bli några fler barn och att jag ville hem. När jag hade krystat ut sonen tjoade jag (hög på lustgas) att det här kunde jag minsann göra igen.
Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)