Kräkningar under förlossningen, och lite annat

Hej! Jag väntar mitt andra barn. Inför första förlossningen gick jag och min man en profylaxkurs och tyckte den var fantastisk. Men jag fick problem med andningen när jag började kräkas efter kanske fem, sex timmar (det startade med vattenavgång och redan efter två timmar hade jag mycket intensiva värkar var tredje minut, hade nästan inga "lätta" värkar). Det var jobbigt när jag kräktes för jag kom helt ur rytmen varje gång och fick ta den fulla styrkan i värken, eller flera, helt okontrollerat. Det blev svårare och svårare att komma tillbaka in i andningen varje gång. Trodde att det bara var i ett visst skede man kräktes men jag fortsatte spy från och till under resten av tiden. Jag kunde inte ens dricka vatten och blev till slut så utmattad att jag valde att använda lustgas och senare även fick en petidinspruta, något jag gärna hade velat undvika p g a risken att barnet påverkas. Nu gick det ju bra i alla fall och tolv timmar efter vattenavgång var sonen ute, visserligen med en rejäl fostersvulst, men ändå

Så jag undrar väl egentligen: Hur kan man bäst hantera kräkningarna? Finns det något trick?

Kan jag förvänta mig att förloppet blir ungefär likadant nästa gång, eller brukar det gå snabbare andra gången (det är nu fyra år sedan sist)?

... och till sist undrar jag lite över, i den mest intensiva delen av öppningsskedet, om det finns något bra sätt att verkligen sjunka ner i värken. Jag tänkte mest att jag skulle "igenom" värken, fokus var liksom på andra sidan, och på något sätt funkade det inte längre när värkarna blev riktigt starka. Hade en bild av att jag följde ett rep fram till andra sidan, men till slut bara splittrades tankarna helt och det gick inte att hålla fast vid någon bild alls. Kan du rekommendera något annat sätt att tänka på som kanske fungerar bättre, en annan bild att ha framför sig? Det kändes inte riktigt som om jag hade kontakt med värken utan mer som om jag ville undvika den, vilket antagligen bidrog till att göra det värre.