Hur såg er ekonomi ut när ni planerade för barn?

Vi har försökt få barn i två och ett halvt år. Vi har båda arbete med fast anställning och utöver detta arbetar vi extra båda två. Bor i egen lägenhet och har lån på ena bilen och den andra är betald. Har en del studielån, men inte så mycket.

Orsaken till att vi jobbar extra är att vi gillar att resa. Vi började med vår första IVF nu i april och detta kostar ju en del med mediciner och resor till kliniken. Om vi inte blir gravida så kommer det ju att gå ännu mer pengar och då kan det vara bra att jobba extra för att klara av ivf:en också.

Vi ska börja i juni. Bor i hyresrätt, inga lån och en större buffert på kontot. Men vi vill ju köpa hus snart. Vet nån om det är svårare att få hus-lån om man går på mamma-peng?

Hej TS tror att jag svarat i din andra tråd el kanske inte, skriver igen med risk för att upprepa mig *haha* hoppas det är ok =)

När vi bestämde oss för att skaffa våran dotter hade jag precis blivit arbetslös inte den mest idealiska sitvationen men jag kände så starkt att jag ville ha barn,  min man ville oxå såklart =) men visst ville han att jag skulle ha jobb, fick sommar jobb dottern är född i mars 2008 så dom pengarna jag tjänade då sparade vi det mesta inför bebis ankomst. min man är fast anstälde men som  sesongsantäld vi har en buffert brukar ligga på 20-50 tusen lite olika beroende på om man måste nalla på den el ej, det går in  en summa atomatiskt varje månad till buffert kontot, vi är än idag inga högavlönande människor men vi klarar oss bra endå vänar nu tillökning till sommaren, jag har inget fast jobb jobbar vid behov som timvik får a-kassa.
nu bor vi i en fyra ett parhus, när dottern kom bodde vi i en tvåa hyreslägenhet.
dottern är det bästa som finns så jag tycker att vill man skaffa barn so go for it jag har ju inte tänkt o va timvik hela livet =) nån gång vänder det.

mvh sanna

Vi har studerat, gjort karriärer och skaffat det perfekta huset.

När vi väl ville ha barn, började försöka för ca 1.5 år sedan, så ville det sig inte så nu skall vi göra IVF. I efterhand hade jag valt att börja försöka tidigare, allt behöver inte vara perfekt. Men jag skulle ju inte skaffa barn om jag var arbetslös och satt i en andrahandslägenhet eller dyl:P

Jag har fast jobb, söker ett extrajobb för tillfället mest för att få lite extrapengar i bufferten innan knodden kommer.
Jag har som mål en ganska hög buffert men har kommit halvvägs ungefär.
Jag planerar barn men kommer vara själv, därför känns pengar och ekonomin väldigt viktigt att få ihop innan det blir dags.
Bor i lägenhet men har inga lån så har ganska låga utgifter för tillfället.

Vi är 18 och 20. Jag är gravid i vecka 7 för tillfället. Han har fast jobb och tjänar cirka 13.000 i månaden och jag hyr in mig på tatueringsstudio och tjänar cirka 8.000 (nyss börjat så inte så många kunder ännu). Dessutom har jag 300.000 i sparade pengar på banken.

Kan nämna att vi bor i bostadsrätt, radhus. Som jag köpte te oss.

Vad tycker ni är bäst, sitter liksom i en svår sits.

Att skaffa barn fast man är arbetslös eller vänta tills man har fått jobb och sedan skaffa barn?

För min del så har jag en stor saknad till barn medtanken på att jag har förlorat 2 graviditeter i tidigt missfall i vecka 5-6.

Att vänta med att skaffa barn förstår jag vet att det är viktigt att ha jobb först men jag vet inte hur länge jag kommer vara arbetslös känns nästan som om jag kommer leva som arbetslös då anser jag att jag kan lika gärna skaffa barn nu när jag är arbetslös så kanske man får jobb senare i livet då har jag fått barnet jag vill ha först och främst.

Båda fast jobb, 28-29 år, bostadsrätt med 70% belåning, ca 70000 kr på banken. Blev själv befodrad förra våren och ökat starkt i lön. Har ingen pengaångest för vi har båda en mycket bra sgi eller känner stress om tidig dagisstart vilket är väldigt skönt.

Båda har fast jobb och är runt 30. Bor i lägenhet som vi hyr och inte behöver byta inför kommande bebis. Två bilar varav 1 har lån kvar. Han har lite studieskulder kvar
Tillsammans har vi ca 3 månadslöner sparade på banken som buffert.

Jag var student och hade 1,5 år kvar och ingen sgi. Min man (då sambo) var doktorand med rätt taskig inkomst. Vi bodde i en hyrestrea och levde väldigt gott ändå. Hade visserligen ett arv på banken men det var inget vi räknade med eftersom det ska gå till framtida husköp. Det har aldrig gått nån nöd på varken oss eller sonen. 

Nu är jag gravid igen. Jobbar 50% men blir sjukskriven om 1 vecka pga komplikationer. Maken disputerar i januari och sen vet vi inte vad han gör. Bor kvar i hyrestrean och lever fortfarande gott.

Har man inga dyra vanor klarar man sig gott utan två heltidsinkomster Vi reser på solsemester en gång varje eller vartannat år. Köper aldrig något på kredit (kredit är djävulen som vi brukar säga) och har bil. 

Vi är 30 och 32 år gamla, båda två har studerat och har sedan 6-7 år fasta anställningar. Vi köpte hus förra året och har inga barn sedan tidigare. Är nu gravid i v15?och det känns skönt att ekonomin är bra och stabil men minns att jag kände mig stressad när det inte tog sig direkt och började ångra att vi hade väntat så länge med att börja försöka.. Min man har velat detta i några år men jag ville att vi skulle ha ett fint bröllop först samt jobba upp mig lite. Men nu känns det som sagt väldigt skönt :)

Kan tillägga att vi har huslån på 3milj och buffert på några hundra tusen. I dagsläget sparar vi minst 15tkr/mån.

Han har fast jobb både förra barnet och nu. Däremot har han bytt jobb men fast nu med.

Förra gången vikade jag lite här och där. Nu pluggar jag och timvik. Har aldrig blivit ekonomiska problem.

Bor i bostadsrätt. Har bostadslån och något privatlån. Ej belånad bil.