Min tjej är gravid och blivit ett monster!!!!

Om man vill inte ha en monster då ska man inte ta någon risk med att göra kvinnan på smällen !!

Känner igen det där, jävlar vad arg jag var, jag hade knappt någon kontroll över mina känslor när jag var gravid.
Vad du kan göra är att prata med henne när hon är på gott humör och komma överens om vad ni ska göra när hon tappar humöret. Att antingen du eller hon går därifrån ett tag, ni kan tex turas om, jag blev hysteriskt vansinnig när jag var gravid men så fort barnet kom så gick det över. Dom flesta av oss som blir så arga väljer inte att bli det och saker man inte ens brukar reagera på i vanliga fallkan göra en helt galen. Försök inte prata med henne när hon är arg, det är ingen ide men som sagt prata med henne när hon är lugn. 

Snäsa av är en sak, att få ett "monster" därhemma så att mannen  BER om hjälp är en helt annan sak.. och om man inte kan knipa käft eller låta bli att bli elak för att han inte hör första gången, så tycker jga att man utnyttjat tillfället att man är gravid. Humörsvägningar i all ära, det händer även den bästa men att vara Elak mot någon eller låta sin man bli rädd för en (som jag känner tuuusentals män som faktiskt ÄR rädda för sina flickvänner, för att dom ska bli arga, ledsna mm) är helt tal om disrespect  och dålig uppfostran.

Men ser du inget samband med om man alltid varit snäll och trevlig och man bara är så under graviditeten? När det hände mig så kunde jag i vissa stunder inte ens förstå mig själv. Någonstans i mitt undermedvetna så kände jag att "va fan håller jag på så här?" Jag skyllde aldrig på gravidtetren jag kunde inte ens förstå mitt eget beteende. Du har ju uppenbarligen haft tur och inte behöva gå igenom det men jag tycker inte att ts ska döma sin flickvän just nu för det kan hända att hon känner samma som jag gjorde.Har hon alltid annars varit snäll så är det ju hormonerna som styr hennes beteende

Graviditeten är ingen ursäkt men en förklaring. Jag jämförde det med att gå igenom hela pubertetens motsvarighet av hormoner på bara ett par-tre månader. När man börjar "vänja sig" vid hormonerna blir det bättre.

Men konstiga "ryck" och "nycker" kan finnas kvar

att vara gravid är inte lika med att ha ursäkten att bete sig hur som helst. Man måste som gravid även kunna behärska sig. Annars ska kvinnan inte riskera att bli gravid.

TS: ta inte emot vad som helst.be henne då prata med mvc om hennes humör, följ med på nästa mvc möte..

tycker fortförande synd om alla män som får stå ut med sina "monster" till kvinnor. Blir dom monster så är det helt enkelt INTE okej, anser jag!
Att ha ett humör som går upp och ner är en sak, att inte kunna behärska sej eller tygla sej är en annan sak, DÅLIG uppfostran!

Tjenamoss!

Oj vi ska inte prata om mitt svängande, nu lever jag inte med pappan, jag är ensamstående, men vi har kontakt å han fattar nog noll ibland för jag kan få sånt jävla utbrott på honom, busschaförer,hyrserätt, min mamma. ja alla leker med elden ibland. var inte så dom första månaderna. men blev nu för nån vecka sen, hoppas det går över igen för jag pallar inte med mej själv haha.

men grattis till barnet å lycka till å ta det med en klackspark... =)

Hur ska man kunna veta i förväg att man blir ett monster?, Jag blev det på min första och på min tredje och även om det då sammanlagt blir 18 hemska månader för oss båda så skulle jag ALDRIG ta tillbaka det. Nu har jag tre underverk hemma och det var totalt värt dom månaderna. 
 Vad tycker ni, att Ts, ska bråka tillbaka? Till vilken nytta är det? Gå därifrån när hon blir arg och stå ut dom här få månaderna, fortsätter hon dock efter att barnet har fötts att uppföra sig illa, DÅ är det dags att säga ifrån.
Nu under graviditeten kan ni ju gå på terapi, jag tror att ni båda behöver förstå hennes beteende men att bråka tillbaka just nu kommer ju bara att göra allt värre och vem vinner på det?
 

Tack och lov är man inget monster (tror jag). Surar lite mer än vanligt och gråter floder helt oväntat vid vissa tillfällen, men arg blir jag sällan. Hormonerna löper verkligen amok ibland och jag kan hålla med om en tidigare talare att man kan tänka "vad fan håller jag på med?" för man fattar verkligen ingenting.

Tror helt klart man ska prata om det när man är lugn och kanske tänka ut hur man ska lägga upp det i förväg för att förhindra vredesutbrott hos dessa "monster" :P