Hur blev du botad från tvångsmässig onani? (lider själv och behöver akut hjälp!!)

Är problemet verkligen att du onanerar för mycket, eller att du inte kan sova?

Som jag ser det är onani bra för att slappna av, och är du stressad och inte kan sova - så kan ju suget till onani komma för att kroppen själv försöker få dig avslappnad.

Håller med Schnoogle...

Det är ofarligt och skönt att onanera.  Om du lider av det kan jag bara se två orsaker: du skäms och har dåligt samvete över att du gör det oftare än du anser att man "borde", eller att du är stressad och sover dåligt.

Då är det ju hur som helst ORSAKEN till att du mår dåligt du borde ta tag i. Antingen arbeta på din självkänsla och lära dig att acceptera din sexualitet, eller att försöka minska stresnivån i livet och få tillbaks nattsömnen. Själva onanin är mycket sällan ett problem man måste göra något åt, och även när så är fallet är lösningen inte att tvinga sig själva att låta bli - man ska istället jobba med den bakomliggande orsaken till att det blivit ett problem.

Lycka till!

Hörrni, det finns faktiskt något som heter tvångsmässighet och det kan även gälla onani. Och då känns det inte längre ofarligt och skönt. Man gör det inte längre för att det ska kännas skönt, det är bortom alla sådana begrepp.

Ts: första steget är redan taget iom att du erkänt problemet för dig själv och här. Öppenhet är vägen till lindring. Berätta för din man också, om det känns bra, eller någon annan, vän eller professionell.

Du är inte ensam och du har inget att skämmas för. Det finns en orsak till att du valt att sexualisera dina spänningar på ett sätt som blir obehagligt för dig, men det är en senare fråga. Först måste du bryta tvånget, vilket kan innebära att du helt måste avstå onani en tid, t ex tre veckor – bestäm själv och TA HJÄLP att klara det.

Varför vågar du inte berätta om din onani för din man? Kommer han aldrig på dej när du onanerar? Kan ju höras om du tex använder en surrande leksak.

Tycker annar inte att 1-2ggr om dagen låter så mycket, går det lika bra om du får ha vanligt sex med din man?

Att avstå från onanin skulle göra att jag ligger vaken flera timmar/natt innan jag somnar så det känns inte aktuellt. Är det ingen som har andra råd?

Svar till frågan "Är problemet verkligen att du onanerar för mycket, eller att du inte kan sova?":
Problemet är som jag skrev troligtsvis att jag känner stress, att jag har svårt att slappna av. Sedan har detta resulterat i att jag onanerar för mycket (enligt mig själv). Usch, detta blir bara jobbigare och jobbigare... Kände som vanligt suget när jag gick och lade mig i går kväll men lyckades iaf somna för jag vara så trött men sen var jag tvungen att göra nåt  natt vid 3 och därefter dröjde det 30 min innan jag lyckades somna så det blev en timmes mindre sömn. Skulle mycket hellre välja sömnen.

Janice01, svar till dina frågor: Jag skäms så mycket för detta att jag inte har berättat för min man. Dessutom är det inget jag prioriterat att ta upp för vi har en väldigt hektiskt tillvaro med två små barn och väldigt lite tid tillsammans. Det finns lite tid till att hinna prata med varandra och då det finns tid pratar vi om annat. Min man har också lite svårt att prata om känslig saker. Vet att jag borde säga nåt men det är så svårt. Antar att jag "måste" säga nåt?! Misstänker att han kommit på mig ett par ggr men är inte säker. Han har inte sagt något. Använder ingen surrande leksak Tyvärr får jag aldrig orgasm med min man (har aldrig fått det med någon). Detta är tyvärr också ett stort problem eftersom jag oftast väntar tills han somnat tills jag ser till att få det själv. Efter sexet känner jag mig nästan alltid besviken och har jag varit extra tänd har jag nästan gråtit för att det känts så tomt. Min man har precis börjat sin föräldraledighet och jag har börjat arbeta så nu kommer det finnas mer tid till för mig att motionera. Hoppas verkligen att det blir en förbättring, att motionen löser spänningar.

Man amputerade mina händer. Låter drastiskt, men det hjälpte. Dock ej trovärdigheten i frågeställningen.

Men vet du TS, jag tycker verkligen inte alls att det låter tvångsmässigt? Tvångsmässig onani för mig skulle vara att man gör det hela tiden fast man inte vill, att man onanerar istället för att gå till jobbet, laga mat till ungarna, ägnar oproportionelligt mycket tid åt det o.s.v.

Jag menar, du skriver att du inte får orgasm när du har sex med din man. Okej, men tänkte du bara hoppa över den biten bara för det? I mina öron låter det som ett självklart sätt att lösa orgasmbehovet på. Att börja en stor "nu-ska-vi-fan-ha-bättre-sex-grej" med två småbarn känns ju rätt lågprioriterat i alla fall..

Att onanera innan läggdax är väl inte dumt. Man blir varm, trött och det utsöndras massa trevliga sov-gott hormoner. Kan ju inte bli bättre.

Och en sak till. Om du vaknar och måste onanera - så är det bara kroppens sätt att tala om för dig att det är dax. Orgasm är ett behov. Vi har mer eller mindre behov av olika saker, alla är vi olika.

Tänk så här, det är din kropp och om du mår bra av det så gör det. Varför skulle du vilja styra undan ett behov? Det skadar ju ingen annan? Du mår bättre, du sover bättre. Om du bara tar dig tid och gör det och sen går vidare med dagen/kvällen/natten så tar det väl inte så himla mycket tid av ditt dygn?

Janice01, det är bra det att jag kan bara få "det" när jag har underbyxor på mig och gnider med en leksak som både är mjuk och hård. De flesta använder väl händerna bara - så enkelt och bekvämt för de - eller en dildo. Skäms så för det udda sätt jag använder mig av. Tror faktiskt inte att min man onanerar alls (!) eller mkt sällan. Har aldrig misstänkt något och så har han väldigt lite sexlust. Vi båda orkar väl inte riktigt "just nu" när det är tufft med två små barn  och allt annat. Under andra förutsättningar är jag säker på att vi skulle ha det bättre i sängen och det tror jag vi får längre fram. Kan tillägg att vi båda har svårt att prata om sex och sånt men speciellt han och inte gör det lättare när vi är trötta och har dåligt med tid.

Oj! Jag vill bara flika in att livet pågår här och nu. När man är mitt uppe i det kan man tycka att vissa saker får anstå till "sen". Då jag passerat småbarnsåren kan jag berätta att det "sen" man drömmer om aldrig kommer av sig självt.