• Victor­ia70
    Äldre 17 Sep 20:38
    394394 visningar
    1375 svar
    +2
    1375
    394394

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Äldre 1 Dec 20:00
    #91
    Kattflickan skrev 2010-11-28 22:30:04 följande:
    Hej,

    Jag äter Folacin, 5 mg. Tar en tablett per dag. Pernilla, fick du på recept av din läkare? Hur motiverade läkaren det för dig? Jag är bara nyfiken. 

    Millan 
    Kom på att jag bara ska ta en HALV tablett per dag...märkligt att dom kan säga olika, eller?!
  • Limpan 83
    Äldre 2 Dec 13:21
    #92

    Hej!


    Hur går det för er med allt?


    Min vanliga otur fortsätter. Fick feber för några dgar sedan och fick komma upp idag. Troligtvis infektion igen! Väntar på odlingssvar men har börjat äta anitbiotika. Fortfarande rester kvar så ska komma på återbesök igen nästa vecka! Det tar aldrig slut för mig :( Orkar snart inte mer... känner mig ensamast i världens också.. verkar inte vara många som drabbats av samma sak?


    Milla: håller tummarna för att testet har gått bra!


    Kram

  • Äldre 2 Dec 20:22
    #93
    Kattflickan skrev 2010-11-26 23:11:52 följande:
    Innan jag gick på återbesök efter aborten (7 veckor efter) så mailade jag ett antal frågor till läkaren som vi skulle till. (Samma läkare som gjorde moderkaksprovet). En del frågor gällde folsyrametabolism och en fråga gällde translokationer. Men jag tror faktiskt att hon nämnde innan att man kan genom ett blodprov på föräldrarna undersöka om de har en balanserad translokation.  Vi har ännu inte fått svar, men det skulle ta 2-3 veckor och det har idag tagit prick 2 veckor, så nån gång i nästa vecka borde vi kunna få svar.

    Jag har inte känt mig så rädd för bröstcancer pga att jag äter folsyra, det kanske jag borde då min mamma har haft det. Den dos jag äter är ju ca 10 ggr rekommenderad daglig dos. Men som sagt, det är ju inte helt belagt att det kan hjälpa heller. 

    Ta igen dig nu Limpan så att du blir helt frisk!

    Millan

     
    Man kan se om föräldrarna bär på en translokation genom ett blodprov.
    Vi fick veta att en kvinna som bär på Robertsonsk translokation har 10-15% större sannolikhet att få ett barn med DS. En man med samma avvikelse, fick vi veta, blir så gott som steril.

    Eftersom jag bär på avvikelsen så gjorde vi MKP när vi väntade dottern och det visade sig att även hon har den, alltså translokationen.

    En liten länk som lärde mig en del om gener:

    www.medscinet.se/gensvar/chapter_body.asp

    Det står även lite om Robertsonsk translokation.

    Kramar till er!
  • Kattfl­ickan
    Äldre 2 Dec 22:38
    #94

    Hej,

    Limpan: Det måste ju kännas hemskt! Har läkaren kunnat förklara varför de inte får ut allt vid skrapningarna? Du skrev att moderkakan kanske fastnat men de måste väl ha varit med om något liknande och veta vad de ska göra. Är det ett bra sjukhus du  varit till? Har blödningarna upphört? Förstår att det känns tröstlöst och hoppas verkligen att det snart är över för dig så att du kan gå vidare. 

    Pernilla79: Ja, det stämmer ju att när barnet haft ryggmärgsbråck så brukar mamman rekommenderas att äta en stark dos Folsyra! Om mamman fått ett barn med DS så finns ju ingen sån officiell rekommendation..än iallafall.

    Alisia: Tack för informationen! Jag har ännu inte fått mitt provsvar. Men det borde innebära att sannolikheten att min sambo har en robertsonsk translokation är mycket liten då vi rätt snabbt blev gravida.

    Som jag har förstått så kan det gå på tre sätt om man har en balanserad translokation och skaffar barn: 1. Barnet får en helt normal kromosomuppsättning, 2. Barnet får också en balanserad translokation. 3. Barnet får en obalanserad translokation. Ni har haft tur då som fått en dotter med den balanserade varianten.

    Kramar till alla!

    Millan 

     

  • Limpan 83
    Äldre 3 Dec 15:26
    #95

    Hej!

    Jag får bara förklaringen att i vissa fall sitter moderkakan väldigt hårt fast och det är dessa rester som inte vill ut. Vid skrapningarna har de ite varit säkra på att de fått ut allt eftersom att de måste ju vara försiktiga så att de inte tar hål på något. Jobbigt bara att jag själv hela tiden ska vara den som får söka vård och att jag drar på mig infektioner :(

    Bor ju i en stor stad med ett stort sjukhus så det borde ju vara duktiga.. kan man ju tycka? Ska dit igen på torsdag nästa vecka. Är det rester kvar då så tänker jag kräva att de gör något åt saken! Men vill inte skrapas ännu en gång :(

    Jag tycker också att det är konstigt att ingen läkare har pratat med oss om något blodprov. Nr vi själva tog upp det verkade läkaren helt oförstående. Vad kan det bero på?

    Trevlig helg!

  • Loriya­na
    Äldre 3 Dec 15:49
    #96

    Usch, jag kan bara tänka mig er sorg! När man får missfall eller förlorar sitt barn efter födslen av någon anledning, det är tillräckligt hemskt. Men i erat fall har ni både sorgen av att ha förlorat barnet SAMT skuldkänslorna över att ni valde abort och tankarna "gjorde vi rätt" som flyger omkring i hjärnan. Jag har pratat med andra som varit i ungefär samma situation och de brottas med tankar som "tänk om jag aldrig blir gravid igen" och "tänk om precis samma sak händer vid nästa graviditet" och "om jag aldrig får barn, kommer jag då att ångra att jag gjorde abort" osv osv osv. Man brottas med känslorna av skuld samtidigt som man sörjer barnet man förlorat. Det är INTE en rolig situation att vara i :( Min bästa väninna fick avsluta sin mycket efterlängtade graviditet pga att barnet saknade skallben. Det var verkligen fruktansvärt för henne! Hon fick avbruta i v 18 och det var en mycket traumatisk upplevelse för henne. Det värsta var att hon kände sig så skyldig. När jag sa till henne att det INTE var hennes fel så började hon gråta....hon kände sådan skuld :(

  • Kattfl­ickan
    Äldre 3 Dec 21:06
    #97

    Hej,

    Tänkte bara berätta att jag fick reda på provsvaren idag! Både jag och sambon har normala kromosomuppsättningar. Jag är så lättad!

    Limpan, jag tycker också att det är konstigt att  läkaren inte nämnde något om blodprov för att kolla av om någon av er har en balanserad translokation. Inte bra att det är olika på olika sjukhus

    Millan som nu ska äta. 

  • Limpan 83
    Äldre 6 Dec 14:41
    #98

    Millan: SÅÅÅÅÅÅÅ glad för er skull!! Nu får ni mysa till det ordentligt ;)

    Siobha: Ja skuldkänslorna är enorma! Nu är tanken på att jag aldrig kommer att kunna bli gravid igen som jobbigast. Tänk om jag försört mina möjligheter att få bli mamma? Nu tänker jag nästan att om jag på förhand hade vetat vad jag skulle få utstå så hade jag kanske valt att fortsätta graviditeten. Men då hade det varit för min skull... då hade jag inte tagit hänsyn till det liv mitt barn skulle födas till. Jag visste faktiskt inte heller om jag ens skulle gå klart hela graviditeten utan kunde mycket väl ha fått ett sent missfall enligt min läkare. Så hur man än vänder och vrider på det finns det inget rätt eller fel.

    Men som sagt, detta är något jag alltid kommer att bära med mig och det kommer alltid finnas en sorg i mitt hjärta efter det barn jag aldrig fick..

  • Äldre 6 Dec 16:38
    #99
    Limpan 83 skrev 2010-12-06 14:41:11 följande:
    Millan: SÅÅÅÅÅÅÅ glad för er skull!! Nu får ni mysa till det ordentligt ;)

    Siobha: Ja skuldkänslorna är enorma! Nu är tanken på att jag aldrig kommer att kunna bli gravid igen som jobbigast. Tänk om jag försört mina möjligheter att få bli mamma? Nu tänker jag nästan att om jag på förhand hade vetat vad jag skulle få utstå så hade jag kanske valt att fortsätta graviditeten. Men då hade det varit för min skull... då hade jag inte tagit hänsyn till det liv mitt barn skulle födas till. Jag visste faktiskt inte heller om jag ens skulle gå klart hela graviditeten utan kunde mycket väl ha fått ett sent missfall enligt min läkare. Så hur man än vänder och vrider på det finns det inget rätt eller fel.

    Men som sagt, detta är något jag alltid kommer att bära med mig och det kommer alltid finnas en sorg i mitt hjärta efter det barn jag aldrig fick..
    Håller med dig! Vi kommer alltid få bära detta med oss, sorgen vi har över det barn vi aldrig fick.

    Idag har jag det extremt jobbigt, är precis 2 månader sen vi gick igenom avbrytandet Gråter...
  • Äldre 7 Dec 14:18

    Jag joinar mig nu till klubben tjejer...jag är gravid i v. 14 och har i dag tagit första tabletten i 2-stegs aborten....nupp och sen mkp visade på downs. både jag och sambon har aldrig tvivlat över beslutet och det känns skönt iaf.

    Allt känns så himla overkligt men ändå verkligt på något sätt...på torsdag så blir jag inlagd för att ta de resterande tabletterna...

    vårt första barn och blev grav på andra försöket. är 26 och 28 år gamla.

    jag är tom på ord.

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort