Jag instämmer i Anonym(fakta)'s inlägg.
Jag har silikon i mina bröst, och de är helt vanliga C-kupor (jag är nästan 170 lång). De är ungefär en handfulla och väldigt, väldigt naturliga. Jag berättade först efter en månad av sex med nuvarande pojkvännen, och han blev jätteförvånad. Så jag tycker det är lite kul ibland när folk säger att 'man känner direkt' och så vidare :) Mina är mjuka och 'naturliga'.
Jag gjorde mina bröst eftersom inga kläder jag köpte satt snyggt eller passade, och så tycker jag PERSONLIGEN om bröst väldigt mycket (inte FÖR mycket, men JAG SJÄLV trivdes inte med att vara helt platt), jag var också SÅ TRÖTT på att alltid ha på mig pushup BH med skumgummi-ilägg i för att få upp kupstorleken en storlek. Grejen med min kropp är att om jag köpte tex klänningar, så var de alltid för stora upptill men perfekt på resten av kroppen. Svårt med kläder alltså!
Detta är det bästa jag någonsin gjort, jag älskade FORMEN på mina bröst, men jag var så otroligt platt och kände mig så ofin! Så känner jag inte när jag ser på andra som är sk 'platta', utan jag tycker att många modeller och vanliga tjejer är hur fina som helst i sina små bröst. Men de har ofta KROPPEN för små bröst med - jag ska ta ett exempel.
En av mina bästa vänner är fin och 'modellsmal' hela hon, hon har små höfter, liten rumpa, smala ben, och små bröst. Detta passar henne perfekt, för hon är väldigt välfördelad.
Medan jag har en riktigt timglasformad kropp, jag är smal fast jag har lite höfter. Det största 'problemet' är att jag har en så smal midja så jag såg så platt ut uptill och lite kurvigare nedtill. Eftersom jag inte är tjock någonstans, så var det ingen idé att banta för att 'få bort' mer nedtill så att 'ovandelen skulle passa med underdelen' så att säga. Så jag bestämde mig efter att ha mått dåligt så länge för en operation, och jag har så otroligt bra självförtroende nu. Alla kläder passar helt perfekt och INGEN skulle kunna tänka sig att jag har fejktuttar, eftersom jag gick omkring med denna pushup-BH med en massa vadd innan i flera år, och det knappt är någon skillnad när man ser utanpå kläderna nu som då.
Många säger att det är fel att självförtroendet skulle sitta i ett par bröst och jag håller med om det nu är så att du har jättedåligt självfötroende gällandes HELA KROPPEN (övriga kroppen ser ju ut som vanligt efter!) men jag var nöjd med allting utom just brösten. Jag är bara otroligt glad över att jag gjorde detta i så unga år (jag är 22 nu), så att jag inte skulle behöva gå omkring i tio år till och må dåligt över mitt utseende. Många kvinnor drar ut på detta tills de är 30-40, och berättar sedan att detta var den bästa investeringen de hade gjort åt sig själva, att de hade varit så otroligt missnöjda hela livet och att de önskar att de hade gjort det tidigare. Det låter som en klyscha, men jag gjorde operationen enbart för mig själv, ingen annan. Jag älskar hur jag ser ut nu.
Sorry för det långa inlägget, ville bara skriva lite tankar kring det hela. Ur kill-perspektiv så kan jag nog garantera er att de inte bryr sig om du har små, stora, hängiga, olikstora etc tuttar, för de sitter ju på DIG Och det är DIG de älskar! Inga av mina 3 pojkvänner har brytt sig nämnvärt om tuttar, utan de gillar mera RUMPOR :)