• Kämpag­löd
    Äldre 28 Oct 08:41
    14927 visningar
    9 svar
    9
    14927

    Mobbning i förskolan (långt)

    Hej!

    Min son är 5 ½ år och går på förskola. På denna förskola har han gått sedan hösten 2009, då vi flyttade.

    Min son har aldrig haft några som helst problem med lekkoder eller att få nya kompisar. Han har alltid varit nyfiken och vågat ta för sig.
    I början gick det jättebra och vi var nöjda med personalen etc.

    I våras var det första gången min son berättade att det var någon kille där som var dum mot honom. Jag berättadet detta givetvis för hans förskollärare, som sa att hon skulle kolla upp detta. Inget mer gjordes då. Efter semestern i juli har min son förändrats. Han går mer och mer undan och leker för sig själv på förskolan, detta utan min vetskap. På frågan om dagen varit bra har förskollärarna sagt att det varit så.
    Vid ett tillfälle har min sons morfar sett att två grabbar jagat honom på gården och kastat äpplen efter honom, personalen hade inte sett/gjort ngt. Man vet ju inte vad min son gjort innnan, men borde inte personalen ingripit iaf??
    Hemma har min son varit som vanligt, dock när vi pratat lite hur dagen varit har det kommit fram att det är särskilt 3 killar som, enligt min son, följer efter honom, säger att han inte är bra på att åka rutschkana, gör fula teckningar etc. Trots att han säger till dem att sluta och att han försöker gå och leka med andra säger min son att de följer efter. Nu är det så illa att han säger sig försöka leka med andra, men att de helt plötsligt bara "går iväg" och lämnar honom ensam.
    På frågan om han försökt tala med fröken säger han att han inte vill det (undrar varför??)
    Sedan ett par veckor tillbaka har det varit svårare och svårare att lämna honom där, han vill inte.

    Nu på det sk utvecklingssamtalet fanns, utan min vetskap, ngn sorts specialpedagog där, som förskolan tagit in (det oxå utan min vetskap). Att hon skulle vara med på vårt möte gick upp för mig när jag steg över tröskeln. Hon har tydligen blivit inkopplad och de vill nu att vi ska vända oss till BUP, då Elias drar sig mer och mer undan och att han har svårt att sitta still och koncentrera när hela gruppen är med. När jag talar om vad min son sagt hemma avfärdar de bara det med att "mobbning förekommer inte på denna förskola" och "barn är ju så när de är i denna ålder" och "vi har inte sett någonting". Jag kände i det läget att det ej trodde på mig eller tog mig på allvar. Jag fick heller ingen särskild förklaring om varför vi skulle vända oss till BUP helt plötsligt. Dessutom har detta pågått sen i somras, utan att jag fått veta detta och trots att vi (mormor, morfar och jag) frågat hur dagen varit har de ju påstått att det gått bra.
    De verkar även särbehandla min son genom att, när de ska ha samling frågar honom om han orkar det eller vill göra något annat (klart han väljer att bygga lego istället). Samma sak när han ätit klart vid måltid, men de andra inte är klara. Detta säger sig de göra för att motverka att de andra ska börja reta honom för att han inte kan sitta still. Kanske ska säga att de ändrat rutiner vid måltid, barnen får själva bestämma var de ska sitta, förutom en del som har svårt med detta. De sitter inte längre vid större bord i ett stort rum, utan vid småbord som finns i flera mindre rum, trångt och utan överblick, omöjligt att ha en pedagog vid varje bord (vilket jag kan räkna ut själv).

    Det är även några andra saker som hänt på denna förskola, folk som varit sjuka etc och jag har märkt att de inte gör lika mkt med barnen i verksamheten som förra hösten, när hela ordinarie personalstyrka var där.
    Jag har nu bett om att ha ett till möte, denna gång med chefen inblandad samt att min mamma (mormor) ska följa med.

    Vad tycker ni? Någon som varit med om ngt liknande? Några tips om något annat man kan göra?
    Jag känner  mig så maktlös när det gäller detta och mår dåligt i vetskapen om att min son har det så här på förskolan.

    MVH Orolig förälder

  • Svar på tråden Mobbning i förskolan (långt)
  • Impega
    Äldre 28 Oct 09:03
    #1

    Kan du inte få vara med på förskolan några dagar och se hur det går till där? Som ett studiebesök?

  • Äldre 28 Dec 06:03
    #2

    Vi flyttade inom stan och dottern började på ett annat dagis. Det gick jättebra i början (känner personalen sen innan och kände mig trygg med dom) Hon lekte och var glad. Hon var då 5 år. Rätt som det var så började det bli svårare och svårare att lämna henne på morgonen, jag fick slita henne ifrån mig. Det skar i hjärtat
    på mig. Frågade personalen hur det var på dagarna när jag inte var där. Jo men allt var kanon, hon
    lekte med de andra barnen och var absolut inte utanför. Kändes ändå tryggt, men samtidigt så kände jaga
    att något var fel inom mig.
    Detta fortsatte ett par månader, men sen fick jag nog, ringde kommunen och kollade om det fanns möjlighet
    att byta tillbaka till det gamla dagiset där hon trivdes kanon. Nja det var ju egentligen fullt, men vi fick ändå
    komma tillbaka.

    Var med min brukare i dennes skola en dag och så kommer det fram en ung tjej till mig. Är det inte du som
    är ****s mamma?
    Jo det är jag.
    Hur går det för henne på dagis?
    Vadå menar du??
    Nä men hon kom ju aldrig in i barngruppen utan gick med ett par av ossi personalgruppen. Har tänkt
    så mkt på henne när jag slutade.

    Jag bara satt o gapade. Här sitter en vikarie och förklarar att hon hade inte alls haft det så bra som den
    personalen sa gång efter gång.
    Är så otroligt glad över att vi fick komma tillbaka till det gamla dagiset.

    Stå på dig.Lycka till.

  • Äldre 3 Jan 15:53
    #3

    hur går det ts????

    Kämpa på bara, bra att du ska  ha ett möte till. måste visa att ni ä r på ditt barns sida. att ni hjälper och finsn där vilket du verkar göra som väldigt bra mamma.
    synd bara att inte personalen ingriper och verkar vilja ha skygglappar för ögonen och skyller på BUP.

    De måste ju se varför han då är okoncetrerad kanske pojkarna gör något just då som gör att han blir så till sättet. Åhh blir så argg när jag läser om sånt här. kan inte skriva ordentligt.

    Hoppas du skriver hur det går

    stoooor kram

  • lunapa­rk
    Äldre 6 Jan 18:11
    #4

    Detta är inte acceptabelt. Håll din son hemma-till det har löst sig eller byt förskola-inget bark ska behöva tvingas vara på en föskola där han inte behandlas väl.

    Ta reda på vilka pojkarna som mobbar honom är och tala med dem direkt. Var ganska tuff.

    Jag vill aldrig aldrig mer att ni är dumma mot min son-då blir jag jätte arg, och det blir Kalles pappa också! Vill du att någon ska vara dum mot er? Då så från och med idag är ni snälla mot Kalle!

    Fungerar det inte-så ska din son slippa gå dit-du är hans skydd mot elakheter.

    Tyvärr så tar ofta inte förskolorna tag i detta. Jag arbetar på förskola, och vi är stenhårda med att mobbarna ska sättas på plats och inte tvärtom. Mobbar du någon på samlingen så ska du UT och får inte vara med på samlingen.

  • Äldre 10 Jan 09:24
    #5

    ,em är det inte så att man kan bli anmäld som frälder om en förälder är hård mot ett annat barn och hotar?

    vet tat är löjligt då ens barns säkerhet står på spel och trygghet.

    Hu rgår det ts?

    Skulle ta tag i det direkt.

    Vi har liknande på min förskola elelr sonens. Flera barn blir retade av ett gäng killar men barnen har tröttnat på att säga till fröken och slår tillbaks det är j inte bra egentligen men är ändå ganska stolt att min son inte bara står och tar emot. *hjälp*

  • Äldre 2 Feb 21:09
    #6

    Snälla byt förskola!! Det där skulle kunna vara min son du skriver om, och jag har fortfarande SJUK ångest över att jag inte bytte åt honom. Nu går han i förskoleklass och har det toppen. Hans nuvarande pedagoger säger flera gånger i veckan till mig att han är så fantastisk, så roligt och finurlig och bidrar till ett bra klimat i gruppen. På förskolan fick jag bara höra att han var besvärlig, annorlunda osv. Snacka om olika förhållningssätt hos pedagogerna.

    Din sons förskola får inte ha utredning eller en psykolog eller någonting som kollar på honom utan att du får godkänna det innan. De får ta in en psykolog men då inte tala om för psykologen vilken barn hon/han ska titta på.

    När pedagogerna börja skylla hans beteende på honom, i stället för att se sin egen verksamhet med kritiska ögon, då är något VÄLDIGT fel. Och att pedagogoer uttrycker sig att "barn är så" borde nästan vara en anledning till att få sparken. Ok, så din son ska utstå mobbning för att "barn är så?" Gå in på skolverket och läs läroplanen för förskolan och ta med den till pedagogerna. Be dem att visa dig deras likabehandlingsplan som är en plan för hur man går till vid kränkande behandling. Sedan 2006 är det LAG på att en sådan ska finnas vid varje förskola, utformad av förskolechefen och pedagogerna själva.

    Att din son inte vill att du pratar med fröknarna är antagligen för att han känner dem och vet hur de skulle reagera. 

    Jag gick till min sons pedagogers chef. Hade ett långt samtal med henne, hänvisade flera gånger till läroplanen och skollagen. Jag är utbildad förskollärare och kan min sak. Jag kände själv att jag formulerade mig väldigt sakligt och att hon blev rätt paff. Dagen efter slutade häxan som hade gjort min son till en pojke med mycket mycket dåligt självförtroende. Tro mig, jag har aldrig klagat någonsin på mina barns förskola om verksamheten, maten, utflykter, leksaker och dyl, men när pedagogerna kränker barnen ser jag rött. Och din son pedagoger kränker honom det grövsta när de uttrycker sig som de gör, det speglar ju dessutom deras förhållningssätt till honom när du inte är där.

    Jag kan inte nog säga hur mcyket jag önskar att du flyttade på din son. Lycka till, skriv gärna hur det går.

  • Marlo0­01
    Äldre 3 Feb 18:14
    #7

    Vi har en son på 5,5 år som utsatts för slag/glåpord/knuffar m.m av ett annat barn sen i höstas.
    Vi har haft 2 möten med personal och rektor, vilket gav resultat i början.
    Nu efter jullovet har sonen börjat med att inte alltid vill gå till dagis igen. På dagarna säger han ofta till personalen att han har ont i huvudet, ont i magen. I måndags så hade han gömt sig för personalen när det var dags att gå ut.

    När jag hämtade häromdagen såg jag sonen komma gåendes runt hörnet på lekplatsen, men sin plågoande bakom sig och han (plågoanden) slår min son i ryggen, HÅRT 2 ggr. Sonen gråter givetvis. Då rinner bägaren över och jag går fram och tar tag i jackan på ungen. Sätter mig ner på huk och fräser till honom att så gör man inte! Man slås INTE! - Säg förlåt!
    Personalen som är ute på gården säger ingenting!!

    Samma kväll ringe jag till plågoandens föräldrar och berättade vad som hänt. Mamman hade inte fått någon info från personalen på dagis om vad som hänt..

    Nu idag när jag hämtade pratade jag med förskolechefen om att jag ville ha till ett nytt möte, varpå hon säger att hon redan har försökt att nå rektorn för att boka upp ett nytt möte med oss. Antagligen för att jag tog tag i plågoanden och sa till honom på skarpen.

    Någon med liknande erfarenhet?

  • Patric­ia84
    Äldre 8 Jul 00:02
    #8
    Marlo001 skrev 2011-02-03 18:14:25 följande:
    Vi har en son på 5,5 år som utsatts för slag/glåpord/knuffar m.m av ett annat barn sen i höstas.
    Vi har haft 2 möten med personal och rektor, vilket gav resultat i början.
    Nu efter jullovet har sonen börjat med att inte alltid vill gå till dagis igen. På dagarna säger han ofta till personalen att han har ont i huvudet, ont i magen. I måndags så hade han gömt sig för personalen när det var dags att gå ut.

    När jag hämtade häromdagen såg jag sonen komma gåendes runt hörnet på lekplatsen, men sin plågoande bakom sig och han (plågoanden) slår min son i ryggen, HÅRT 2 ggr. Sonen gråter givetvis. Då rinner bägaren över och jag går fram och tar tag i jackan på ungen. Sätter mig ner på huk och fräser till honom att så gör man inte! Man slås INTE! - Säg förlåt!
    Personalen som är ute på gården säger ingenting!!

    Samma kväll ringe jag till plågoandens föräldrar och berättade vad som hänt. Mamman hade inte fått någon info från personalen på dagis om vad som hänt..

    Nu idag när jag hämtade pratade jag med förskolechefen om att jag ville ha till ett nytt möte, varpå hon säger att hon redan har försökt att nå rektorn för att boka upp ett nytt möte med oss. Antagligen för att jag tog tag i plågoanden och sa till honom på skarpen.

    Någon med liknande erfarenhet?
    Gammal tråd, men hoppas d gick bra för dej/ er!
  • Äldre 3 Apr 00:26
    #9

    Ååå denna j-vla mobbing... blir så arg! Har sj en 5-åring, som har varit lite sen med talet men dom kommit igång mer å mer - men kan ju inte försvara sig verbalt som de andra barnen på hans avd å som den senaste tiden börjat prata mkt hemma om att han inte får vara med å leka med de andra på fsk å att många av de andra barnen skyller på honom när nåt (vad som helst) hänt - fast han inte ens har varit i närheten... Har pratat med rektorn å hon säger att mobbing finns absolut inte på hennes fsk... å att det är nog bara nåt som vi fått för oss(?) - suck... Jag blir så förbannad när t.o.m rektorn inte kan ta till sig vad vi föräldrar försöker få henne att inse å ta tag i problemet... Hade gärna sj pratat med de barnen de handlar om, men vi föräldrar får ABSOLUT inte säga åt barnen om de gör fel när vi e inne på fsk-området - utan om vi ser några barn som slåss så måste vi tillkalla pedagogerna som får sära på barnen - vi får inte sj säga till å sära på dem - helt sjukt... Min son går på en Pyssling-fsk - trodde faktiskt att de va bättre än de kommunala - men absolut inte... Vart vänder man sig när både rektorn å pedagogerna vägrar se vad som händer??? Hoppas de löser sig för dig, ts...

Svar på tråden Mobbning i förskolan (långt)