• Äldre 18 Nov 14:52
    22103 visningar
    32 svar
    32
    22103

    Hej, det är jag som är Little Ms Chatterbox.

    Hej, det är jag som har fått äran att vara helgvärd här på FL.
    Lite om mig:
    Har 4 barn, Zander, 8½ år. Han har ADHD och Atypisk Autism. Iom att han fick sina diagnoser så kände jag att det var så mycket att lära om NPF och det var väldigt intressant så jag har väl snöat in på det
    Sen har vi Cayenne, hon är 4½ och vi känner att nu är det dags att kontakta Bup för hennes del också. Känner lite sorg över det och vi är bara i början på hennes resa.
    Tvillingarna Meya och Milton är 3 år och... Tja, Milton är ett yrväder utan dess like men ser inte så mycket mer än hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter på honom. Meya kan låsa sig på samma sätt som C. och Z. men hon är inte alls hyper.

    Jag själv är utstämplad arbetssökande med praktikplats några dagar i veckan. Jag har en permanent nervskada i handen som gör det mesta hushållsarbete och att jobba med det jag gjort tidigare helt omöjligt. Så nu är det dags för omskolning. Till vad vet jag inte än.
    Även om livet och vardagen kan vara jobbig ibland så hoppas jag att jag klarar av att se livet från den ljusa sidan.
    Jag kallar mig Little Ms Chatterbox pga jag sällan kan sluta prata/skriva Hoppas ni kommer ha glädje av mina inlägg.


  • Svar på tråden Hej, det är jag som är Little Ms Chatterbox.
  • Sharle­ene
    Äldre 18 Nov 18:44
    #1

    Tjena!
    Vad bra tema du valt!
    Dessa  diagnoser är ju tyvärr relativt vanliga men ack så mycket okunskap det råder om dessa diagnoser, tyvärr också mycket förutfattade meningar. Så tycker detta är jätte bra att det lyfts fram!


  • Äldre 19 Nov 00:47
    #2

    Hej hej, jättebra tema!!
    Vet inte om man "får" skriva här än?
    Men då jag har en son på snart 4 år som fått sin diagnos aspbergers nu i juli så vill ja veta så mycket som möjligt av allt som har me den diagnosen att göra så här kommer jag finnas med i helgen!!


    **Alexander 061222 Min älskade prins!! | Agnes 080625 Min underbara prinsessa!!** | **Albin 100915 Älskade gubben!!**
  • annbom
    Äldre 19 Nov 08:17
    #3

    Det behövs massor med mer kunskap om våra barn. Många tror ju fortfarande att barnen bara är ouppfostrade eller att föräldrarna är lata. Dvs det är endast föräldranas fel att barnen är okoncentrerade och hyperaktiva.


    Tygblöjeblogg annbom.blogspot.com/
  • Äldre 19 Nov 13:57
    #4

    Jag har en dotter med ADHD/Asperger och jag tycker det är alldels för lite information om ADHD/AS på flickor


  • plura
    Äldre 19 Nov 14:16
    #5

    Intressant ämne du valt. Vi håller nu på med utredningen av äldste sonen, faktiskt precis hemkommen från bup i grannstaden.
    Hon tog då upp Tourettes syndrom -för han får när han pressas mycket tics. Det är inget vi lagt märke till hemma, men jag lär nog syna honom noga tills nästa träff om 4 dar.
    Kan ha lite dåligt samvete för att vi inte kommit till skott att utreda tidigare (han har precis fyllt 11),men samtidigt så har jag jättestort förtroende för de vi nu träffar -så det var nog menat såhär.
    Det är inte kul att höra att han har stora svårigheter med vissa uppgifter, men samtidigt så känns det bra att få svart på vitt vilka svårigheterna är. Då kan han få det stöd han behöver och vi kan sätta rimliga krav på honom.
    Det är så lätt att kräva saker när inte funktionshindret inte syns. 
    Vi har kommit en bit på väg med äldste sonen, med son 2 är vi precis i startgroparna, hoppas på en basutredning så snabbt som möjligt.
    De påminner mycket om varandra, men är samtidigt väldigt olika. 

    Son 3 har jag ingen oro för ang. nån diagnos -tyvärr så har han en väldig trotsperiod nu och han har nog fått lite för lite av oss föräldrar då bröderna kräver mycket (+ 2 småsyskon)
    Det är nåt som jag kan tycka är jobbigt att räcka till för alla, när de 2 stora tar så mycket.
    Skulle vara intressant att höra hur andra gör för att "räcka till"

     

  • plura
    Äldre 19 Nov 14:21
    #6
    annbom skrev 2010-11-19 08:17:28 följande:
    Det behövs massor med mer kunskap om våra barn. Många tror ju fortfarande att barnen bara är ouppfostrade eller att föräldrarna är lata. Dvs det är endast föräldranas fel att barnen är okoncentrerade och hyperaktiva.
    Ja visst är det märkligt. En kompis till mig, med en väldigt stökig son får ofta höra "Du tror inte att det beror på att du är ensamstående?"
    Det är dock skönt att bli bekräftad från bup att man inte är en dålig förälder, utan att man faktiskt har ett krävande barn.
  • Äldre 19 Nov 17:06
    #7

    En till som stöter på många oförstående...Men många som är jätteförstående med!!! (Tack till alla er som förstår!!)


    Emil 25/1-03, Jonathan 26/9-05 och Isabelle 2/2-09.
  • Äldre 19 Nov 20:06
    #8

    Hej
    Verkligen ett bra ämne, jag har en tjej på 9 år som är i väntan på en utredning då jag inte tycker hon är som alla andra, vi kom i kontakt med bup redan när hon var 5 år och då påpekade jag redan då att jag trodde hon hade något, men dom tittade på hon och kunde avgöra efter 15 min att hon inte hade nått. Men nu har jag tagit upp det igen, då jag tycker att hennes och min relation blir bara sämre och sämre, hon har knappt några kompisar, hon äter som en häst, ljuger, slåss, snor saker, kissar och ibland även bajsar på sig, visar ingen empati, tycker bara synd om sig själv, vill stå i centrum och berätta vad alla andra ha gjort.
    Väntar mitt tredje barn och känner att det är på väg att gå för långt eftersom att jag måste tänka på allt som har med henne att göra såsom läxor och dylikt, plus att jag känner att mina mellersta tjej blir åtsidosatt plus att hon måste ta en massa extra ansvar som hon egentligen inte ska behöva ta.

    Ja det var mina problem och detta kanske inte var rätt forum att häva ur sig allt på, men det känns skönt iaf

  • Äldre 19 Nov 20:40
    #9
    annbom skrev 2010-11-19 08:17:28 följande:
    Det behövs massor med mer kunskap om våra barn. Många tror ju fortfarande att barnen bara är ouppfostrade eller att föräldrarna är lata. Dvs det är endast föräldranas fel att barnen är okoncentrerade och hyperaktiva.
    Det är inte bara barnen det behövs kunskap om utan även om oss vuxna, finns mängder med trådar här om att vi föräldrar med npf borde bli av med barnen för vi skadar dem osv. Att man inte kan ta hand om ett barn eller en själv om man har npf. 

    Man blir kallad lat och dum i huvudet, för många förstår inte att det hänger med även när man blir vuxen men då kan det yttra sig på ett annat sätt. Samhället har få insatser som är riktade till denna målgrupp, antingen får man samma behandling som utvecklingsstörda eller så får man höra att man inte har ett tillräckligt svårt funktionshinder. Världen där ute är tuff och barnen växer upp och ska klara sig utan sina föräldrar en dag.  
  • Tricke­ty
    Äldre 19 Nov 20:41
    #10

    Hej! Tack för ett kanon ämne...

    Vi är mitt i utredning hos Bup med min son Albin 5 1/2 år.
    Jag vet inte vad det är men misstänker adhd/as

    Jag har ensamvårdnad om honom och alltid haft. Hans biologiska pappa har adhd och "självmedicinerar" som det så fint heter.

    Albin har en lillebror som inte har samma pappa.
    Jag bor inte ihop med den pappan längre och lillebror är hemma hos oss varannan vecka.

    Jag har en ny kille som bor med oss och gjort det i snart 2 år. Han är den bästa pappan för Albin.

    Men vi har problem.
    Det är high speed från morgon till kväll... Med bråk,trots elakheter slag och även självdestruktivitet.
    Han försöker ofta göra "illa" sin lillebror eller hunden på olika sätt. Bla har han försökt strypa lillbror.

    Jag  har flera gånger försökt få hjälp genom soc med avlastning för att kunna ladda batterierna och orka stå emot alla anfall han får. Så trött som jag är nu så är det jätte svårt för mig att hålla mig lugn med honom. Han vet precis hur han ska göra för att få mig arg och galen. Tyvärr...

    Men soc ansåg inte att han behövde avlastning han behövde en mamma som mådde bra. Visst det kan jag förstå men jag förstår inte hur jag ska kunna må bra utan hjälp.
    Men nu är det iaf igång hos bup.
    Han har gjort några tester där med bildförståelse och liknande. Jag och min sambo har svarat på massor av frågor om Albin. Nu väntar vi på att bup ska kontakta dagis och att dom också ska svara på frågor. Ni som redan gått igenom denna väntan kanske vet vad som kommer efter att dagis svarat på sina frågor. Är utredningen klar då eller är det något mer som ska hända?
    Vi väntar även på en plats hos familjeenheten för hjälp där.

    Jag hoppas någon kan svara på dessa frågor och även kanske komma med förslag på vad det kan vara/om det kan vara någon diagnos av något slag. Och kanske några tips på hur jag ska hantera allt och kunna samla mig så att jag orkar hålla mig lugn.

     

Svar på tråden Hej, det är jag som är Little Ms Chatterbox.