• Äldre 20 Nov 12:51
    45363 visningar
    103 svar
    103
    45363

    Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

    Klockan är 16.23 en vardag. Ett barn vill ha en yoghurt, en med chokladkulor och krispigt. Dessutom får man en cool sked med också, om man köper 4 stycken. Barnet föräldern säger nej och barnet kastar sig på golvet och skriker. Du går förbi och tänker ett och annat...
    -"Varför finns det inte tvångssterilisering.
    -"Säg till på skarpen, man kan inte låta barnet styra."
    -"Men låt barnet få saken så det blir tyst någon gång."
    -"Men bär uut barnet!"
    -"Bra förälder som inte ger vika för barnets protester."
    -"Stackars förälder, h*n kan inte ha det lätt."

    Alla och några kommentarer till har nog alla tänkt någon gång. Vad är det som gör vad man tänker? Har du någon gång tänkt att det skulle kunna vara ADHD eller Autism? Att varken barnet eller föräldern kan hjälpa vad som händer? Att den här reaktionen kan uppkomma när som helst, vad det än är? Att orsaken inte alls är just orsakad av yoghurt barnet vill ha och svaret föräldern gav.
    EN möjlig anledning till att situationen uppkom kan vara en socka på morgonen. låter väl helt befängt i de flesta öron, t.o.m. för mig. Men låt mig förklara hur det kan vara.

    På morgonen när föräldern kommer in till barnet säger Godmorgon och börjar plocka med kläderna som barnet ska ha under dagen. Barnet börjar leka med en legobit, bla lägger den i strumpan, när det är dags för strumporna och föräldern som inte ser det ber barnet hjälpa till med påklädningen och vara mer "med". Föräldern går och dukar till frukost när kläderna är på. Vid frukosten upptäcker föräldern att barnet är kall om fötterna, för barnet har tagit av sig strumpan. Föräldern tar på strumpan igen och säger att de ska skynda sig till dagis/skola. När barnet blir hämtat  får h*n reda på att barnet har varit i luven med en kompis. Barnet åt inte som den brukar fast det var god mat och hela dagen har barnen varit frånvarande och inte alls hängt med vad som händer. när det är dags att gå hem sitter ena strumpan utochinvänd och andra går inte och hitta. Det är "bara" någon billig tubsocka så man tar på skor och går hem, på vägen hem kommer föräldern på att det behövs handlas mjölk och tar vägen om affären. Inne på affären ligger det en massa strumpor till extrapris och föräldern nappar åt sig en 3-pack, kan ju vara bra att ha. Och det är där vi se vad som händer.

    Socka som plockades fram på morgonen hade en söm som irriterade och sen satt den lite slappt på foten. Barnet ville inte ta på den så den började leka med legot, om man trycker legot mot tån just där strumpsömmen brukar sitta så är det inte så obekvämt. Under dagen har barnet tagit av sig sockan så fort det går, det kliar från sömmen och den korvar sig hela tiden i skon. Sista gången barnet försökte rätta till var när h*n var på toaletten.
    Sen när barnet längtar hem för att få ta av sig den för****ade strumpan så ska de en omväg till affären, barnet följer med in för att se om det finns någon god mat som man kan föreslå som middag.

    Vad som hände i barnet var en låsning. Barnet hade tänkt sig en sak och det blev inte som barnet hade tänkt sig. I barnets värld så har bara en enda sak existerat under dagen, en socksöm som har irriterat. Sen när föräldern tar en förpackning med liknande strumpor så vill barnet protestera , det är ju fel sort strumpor. Det har barnet försökt visa hela dagen att något är fel. Strumporna gjorde att h*n inte ens klarade av att äta och nu är h*n hungrig. Strumporna gjorde så vi blev försenade hem också.

    Vad man än gör som förälder så gör man fel i någons ögon, om man låter barnet få yoghurten så blir det mer socker som inte är bra eller så kommer barnet alltid vilja ha den sortens yoghurt. Ett bestämt nej sägs ju vara bra och flera andra kunder står och tittar. Föräldern vill bara hem och är inte den mest pedagogiska personen just då.

    Vad du väljer att tänka beror mycket på din kunskap om hur barn kan reagera. Det finns inte någon mall för att så reagerar man som barn när man får ett Nej. Dina erfarenheter och tankar om uppfostran färgar vad du tänker om situationen. Har du tillräckliga kunskaper om just hur barn med ADHD och Autism reagerar?
    Vad tänker du om situationen? Tror du att du skulle kunna tänka om?

    Det här var ETT exempel, vad en strumpa kan ha orsakat. En tröja med noppar, eller dålig lukt från en medresenär på bussen eller kanske en strumpa som sitter för hårt åt kan lika gärna ha orsakat reaktionen. Med ett barn med ADHD och/eller Autism så händer det här flera gånger varje dag, varje vecka hela året. Fast man försöker förbereda så gott man kan så är det alltid något mer. Det här kämpar barnet med också, h*n vet hur man uppför sig men när det är något som stör rutinerna hela tiden så klarar inte barnet av att hålla ihop sig.


  • Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?
  • Äldre 20 Nov 12:52
    #1

    Och som alltid när jag skriver något så blir det ett lååångt inlägg, hoppas ni orkar läsa.


  • Äldre 20 Nov 13:26
    #2

    Vilken fin beskrivning du gjorde! Som mamma till en kille med AS/ADHD kan jag bara le... Precis så! Hoppas de som inte kan/vill fatta läser detta.


    Jag tror på livet - även när det sparkar skiten ur mig!
  • Milkin­a cerka
    Äldre 20 Nov 13:33
    #3

    Blir ledsen av att läsa.. det stämmer nämligen in på min son mer än jag skulle önska (han är bara i början av en utredning ang. ADHD.


    ..Iam a rolling wave without the motion A glass of water longing for the ocean..
  • Äldre 20 Nov 13:36
    #4
    Milkina cerka skrev 2010-11-20 13:33:12 följande:
    Blir ledsen av att läsa.. det stämmer nämligen in på min son mer än jag skulle önska (han är bara i början av en utredning ang. ADHD.
    Men Spomenka - om han har adhd eller någon annan diagnos så har han ju det redan. En eventuell diagnos betyder snarast att hela familjen kan få det stöd, den hjälp, den förståelse för honom som ni behöver. Det är inget negativt i längden. Men jag förstår sorgen. Det är en process.
    Jag tror på livet - även när det sparkar skiten ur mig!
  • Villim­ey
    Äldre 20 Nov 13:46
    #5

    Jag har en undran, hur vill ni att omgivningen reagerar när era barn har det besvärligt pga sina npf-diagnoser?
    Jag har i min närhet ett barn som varit väldigt utåtagerande och det är i den situationen jag undrar. Hur avdramatiserar man jobbiga situationer?
    Ni får gärna svara ur olika situationer både som anhörig tex moster och som helt främlig tex på ICA framför mejeridisken?
    Nu vet jag att npf skiljer sig åt även med samma diagnos, så jag pratar inte om alla utan om dem som har väldiga problem med hyperaktivitet och utåtagerande.

  • Milkin­a cerka
    Äldre 20 Nov 13:47
    #6
    Annika i Gbg skrev 2010-11-20 13:36:06 följande:
    Men Spomenka - om han har adhd eller någon annan diagnos så har han ju det redan. En eventuell diagnos betyder snarast att hela familjen kan få det stöd, den hjälp, den förståelse för honom som ni behöver. Det är inget negativt i längden. Men jag förstår sorgen. Det är en process.
    Ja, jag är bara i början av den process som förhoppningsvis leder till full acceptans så småningom.

    Hoppas det är ok. att fråga en sak.. Hur tacklar man nära släktingar som inte vill förstå att vi inte struntat i att uppfostra honom? Alla förslag mottages med tacksamhet.
    ..Iam a rolling wave without the motion A glass of water longing for the ocean..
  • idiblo­n yes
    Äldre 20 Nov 13:49
    #7

    Ja, det har jag.

    Men jag tycker allt att barn borde ha lite mer förståelse för sin förälder med sådan diagnos. Vad mycket enklare allt skulle vara då.


    FL är guld.
  • Villim­ey
    Äldre 20 Nov 13:53
    #8
    Milkina cerka skrev 2010-11-20 13:47:24 följande:
    Ja, jag är bara i början av den process som förhoppningsvis leder till full acceptans så småningom.

    Hoppas det är ok. att fråga en sak.. Hur tacklar man nära släktingar som inte vill förstå att vi inte struntat i att uppfostra honom? Alla förslag mottages med tacksamhet.
    Lämna information i form av broschyrer och böcker. Det finns ju olika organisationer som säkert har bra information. Nära anhöriga som tex morföräldrar kan man bjuda med på olika föreläsningar och informationsträffar.
    Men ni kanske har försökt allt det och det har inte hjälpt?
  • Äldre 20 Nov 13:56
    #9
    Milkina cerka skrev 2010-11-20 13:47:24 följande:
    Ja, jag är bara i början av den process som förhoppningsvis leder till full acceptans så småningom.

    Hoppas det är ok. att fråga en sak.. Hur tacklar man nära släktingar som inte vill förstå att vi inte struntat i att uppfostra honom? Alla förslag mottages med tacksamhet.
    Svår fråga... släktingar som bryr sig om honom och er tar säkert till sig informationen när ni får mer kött på benen (ytterligare en bra sak med en ev diagnos). De som inte kan ta till sig infon? Vill ni ha dem i ert liv? Ni kan bara förklara hur det hänger ihop, sedan måste folk faktiskt själva tänka till. Jag valde att separera från min man när han, trots att vi fått undervisning, tyckte att fysiska straff vore ett bra sätt att få gossen att göra "rätt". OBSERVERA att han aldrig slog honom men han hade det som allvarligt menat förslag. Till slut åkte han ut... Som förälder går det så mycket energi åt att hantera barnet så vi behöver inte dem som suger ännu mera energi.

    Vet inte om jag svarade på din fråga...? Skit i folk som inte tillför något. Förklara hur det ligger till, sedan tycker jag att det räcker! Bort, bort, bort med energitjuvar!
    Jag tror på livet - även när det sparkar skiten ur mig!
  • Virrig­aVerna
    Äldre 20 Nov 14:01
    #10

    Vilken bra beskrivning och det är nog ett scenario som alla råkat ut för eller bevittnat.


    Många människor behöver man inte parodiera. Det räcker med att citera dem.
Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?