• Anonym (Elin)
    Äldre 27 Jan 13:03
    10844 visningar
    44 svar
    44
    10844

    Vad är nyckeln till ett långt och lyckligt förhållande?

    HEJ alla! Jag har tidigare haft lite problem med att få mina förhållanden att hålla mer än 1 år och nu har jag träffat en ny kille som jag tycker väldigt mycket om.

    Så, ni som varit tillsammans med er partner i jaa vi kan säga 5 år och mer, vad har ni gjort för att hålla kärleken vid liv?

  • Svar på tråden Vad är nyckeln till ett långt och lyckligt förhållande?
  • Äldre 27 Jan 14:05
    #31
    sallybuse skrev 2011-01-27 13:49:40 följande:
    Vad rätt du har när du skriver detta.De är så sant så sant.Man´känner en stor trygghet.och vet var man hör hemma.Och fast vi har varit tillsammans så länge så sitter vi ofta på kvällarna och håller varann i  handen.
    Vad glad jag blir när jag läser detta. Inte för att du tycker att jag har rätt. Utan för att ni har hittat det som alla letar efter. Jag har pratat med en massa kompisar och deras kompisar och överallt ser man hur det ena förhållandet efter det andra faller samman. Svek, otrohet, kriser, outredda saker i ryggsäcken. Trasiga människor som gör allt för att hålla upp en snygg och framgångsrik fasad. Men bakom gardinerna i 300kvm villan med RS4:an parkerad utanför men inne är det iskallt, ångest och värsta Norén-manuset.

    Ditt inlägg får mig att tro på människan igen. Tack & Grattis!
  • Äldre 27 Jan 14:18
    #32
    de Robespierre skrev 2011-01-27 14:05:56 följande:
    Vad glad jag blir när jag läser detta. Inte för att du tycker att jag har rätt. Utan för att ni har hittat det som alla letar efter. Jag har pratat med en massa kompisar och deras kompisar och överallt ser man hur det ena förhållandet efter det andra faller samman. Svek, otrohet, kriser, outredda saker i ryggsäcken. Trasiga människor som gör allt för att hålla upp en snygg och framgångsrik fasad. Men bakom gardinerna i 300kvm villan med RS4:an parkerad utanför men inne är det iskallt, ångest och värsta Norén-manuset.

    Ditt inlägg får mig att tro på människan igen. Tack & Grattis!
    Tack för detta svaret de värmde gott ska du veta
  • Anonym
    Äldre 27 Jan 15:59
    #33

    11 år har vi tillsammans varav snart 6 år som gifta, jag är snart 30 år maken är snart 33 år.
    Vi har gått igenom mycket vi har fått veta att vi troligtvis aldrig kan få biologiska barn (problemet ligger hos min man) vi har fått massor med mf, gjort flera olika utredningar, fått barn efter år av längtan via adoption. Alla tråkigheter har gjort att vi har kommit varandra närmare. Vi har adrig lagt oss osams, vi är iof i princip nästan aldrig osams om något.

    Prata om saker är A & O

    Vi pratade om att andra par går i sär för lätt, de skyller på att kärleken är borta, hur kan man sluta att älska någon? Undrar vi då ist för oss är det ofattbart, något annat måste ju vara den egentliga orsaken. Gräset är ju iaf inte grönare på andra sidan. Man behöver inte dela lika intressen, men väl lika värderingar & sträva efter lika mål. Att man ser varandra är en annan viktig sak. Jag & maken pratar i telefonen med varandra flera gånger om dagen trots att vi alltid är hemma 7dgr i veckan (aldrig borta på jobb), andra tycker det är konstigt att man kan längta efter varandra bara av att man befinner sig på jobbet, speciellt efter snart 11 år & småbarn =). Vi vet hur den andre mår av att bara öppna ytterdörren, eller svara i telefonen, det är kärlek & trygghet.

  • Anonym
    Äldre 27 Jan 16:01
    #34
    de Robespierre skrev 2011-01-27 13:38:41 följande:
    Det finns ett anta saker att tänka på.

    Det första är att överleva när förälskelsefasen går över i "vi-fasen".  Under förälskelsefasen så ser ni bara positiva saker i varandra. Eventuella brister lägger man åt sidan eller vägrar att se. Men när förälskelsefasen har passerat efter kanske 6mån - 2 år så försöker man hitta tillbaka till sig eget oberoende i förhållandet. Och det är nu som man kanske upptäcker att den andre inte var så fantastiskt bra som man först tyckte. Man börjar hitta sidor hos den andre som man retar sig på. Det kan t.o.m vara så att hela förälskelsen bara dörut. Inte konstigt att statistiken säger att endast 3 utav 100 förälskelser tar sig vidare efter förälskelsefasen. Och var det bara en förälskelse så är det snudd på omöjlgt att få den att bli något annat eller större. Förälskelsen är gjord för att komma plötslig, häftigt, helt galet för att sedan ibland bara försvinna. Och ibland blir vi förälskad i själva förälskelsen.

    Men man kan göra en del saker för att se till att man har de bästa förutsättningarna till ett bra förhållande ( i mina ögon).

    * Visa närhet/ bekräfta den andre så att han/hon känner sig vacker och åtrådd.
    * Säg saker som gör att den andre känner att det är ni.
    * Var separata personer i förhållandet. Gå inte helt upp i den andre.
    * Ge varandra utrymme.
    * Respektera varandra.
    * Prata med varandra. Och då menar jag PRATA som där den ena pratar och den andre verkligen lyssnar och tar in det personen säger. Prata om allt. Våga prata om svåra saker. Det bygger upp en gemenskap mellan er.
    * Ha kul tillsammans. Gör roliga saker. Det behöver inte vara något dyrt ller avancerat. Det viktigaste är att ni gör det tillsammans och det är kul/mysigt/spännande/ avbrott från vardagen.
    * Stötta och ställ upp för varandra.
    * Sex - är inte en måttståck på ett bar förhållande men fungerar som ett kitt. Och man måste inse att lusten kan pendla fram och tillbaka i ett förhållande.
    * Var ALLTID ärliga och säg ALLTID sanningen till varandra. När man väl börjar ljuga så startas en mycket destruktiv sak i förhållandet. Och kom ihåg - att ljuga en eller 1000 ggr är bara en siffra...
    * Kom ihåg att alla förhållande har gräl - det viktigaste är att kunna bli sams.
    * Ta inte varandra för givet. Delvis som "lathet". Men även att saker kan ske som vi inte har kontroll över. Så lev nu och här. Tänk att varje dag är en gåva och skjut inte upp en massa saker till imorgon.

    Om man frågar par i långa förhållanden så säger det ofta att partnern inte bara är "den man älskar". Det är även ens bästa kamrat, ens trygga punkt i livet, en som vågar se mig och ta mig för vad jag är. En person man trivs att ha vid sin sida och inte vill leva utan. En person man kan lita på.

    Det är nog dit alla vill hamna efter förälskelsefasen. För i början är man kär/förälskad. Men kärlek är en helt annan sak. Den får man jobba för. Och den får man bara om man förtjänar den. 
    Vi var nyförälskade i över tre år & vi är det fortfarande emellanåt =) efter snart 11 årHjärta
  • Äldre 27 Jan 21:39
    #35
    Svanungen skrev 2011-01-27 13:38:31 följande:
    Här är det en som varit ihop med sin man i snart 27 år! och som fortfarande älskar varandra djupt!!

    Flera,flera gånger under årens lopp har det kommit djupa dalar , detta pga att vardagen kommer in och allt går på i samma spår. Då gäller det att ändra riktning på spåret och komma upp på rätt bana igen.

    Jag har alltför ofta sett bland vänner att stora barn=skismässa för då upptäcker man att det endast är barnen som hållt en samman.

    Jag och mannen har flertalet helt olika intressen som vi ägnar åt oss, sen har vi några gemensamma och det är dessa vi fokuserar på att verkligen hålla i liv En dag är barnen stora och då är det verkligen viktigt att ha något gemensamt!

    Ett långvarigt förhållande går inte av sig själv, utan man får verkligen arbeta för att få det att funka. Självklart hjälper inte det alla gånger, är kärleken död så är kärleken död. Kan erkänna att även jag varit på väg ur förhållandet, pga det gick i samma spår. Stannade dock kvar och kämpade. Kärleken fanns kvar, vi var bara dåliga på att hålla den vid liv.

    Hoppas ni fattar något av mitt svammel...
    Hur började ert förhållande? Våldsam förälskelse eller växte en kärlek fram?
  • Anonym
    Äldre 27 Jan 22:07
    #36

    Man måste kunna vara ärliga mot varandra! Men jag känner ett par som skilde sig efter 30 år :O!

  • Anonym
    Äldre 27 Jan 22:09
    #37

    Om man har ett problem så måste man ta upp det för annars så blir det värre med tiden och i värsta fall så är den andra otrogen tillslut.  

  • Svanun­gen
    Äldre 27 Jan 22:56
    #38
    de Robespierre skrev 2011-01-27 21:39:16 följande:
    Hur började ert förhållande? Våldsam förälskelse eller växte en kärlek fram?
    Oj, bra fråga. Jag var bara 16 år och mannen 22 år, så det var faktiskt lite smygande i början. Det var ju nästan "baranrov"... Vi träffades inte heller så ofta i början då han låg i det millitära och inte kom hem så ofta. Så den riktiga "kärlekssmällen" kom nog 2-3 månader in i förhållandet då han muckade och var hemma så att säga på helttid.

    Trodde dock inte då, som nybliven 16-åring, att det var den stora kärleken som slog till Glad.
  • Anonym
    Äldre 27 Jan 22:59
    #39
    Anonym skrev 2011-01-27 22:07:35 följande:
    Man måste kunna vara ärliga mot varandra! Men jag känner ett par som skilde sig efter 30 år :O!
    Min svägerska har just blivit lämnad av sin "gubbsjuka" make efter 40 år!!
  • Anonym
    Äldre 27 Jan 23:03
    #40
    Anonym skrev 2011-01-27 22:59:03 följande:
    Min svägerska har just blivit lämnad av sin "gubbsjuka" make efter 40 år!!
    Din bror eller?
  • Bortta­gen använd­are
    Äldre 28 Jan 02:45
    #41

    jag skulle säga att lyssna är väldigt viktigt, och ärlighet. och bra självkänsla.

  • Äldre 28 Jan 02:54
    #42

    Ömsesidig respekt.
    Se till sig själv innan man börjar gnälla på partnern.
    Prata med varandra. 

  • AronNo­ra2
    Äldre 28 Jan 04:44
    #43

    En äldre släkting var gift med sin man i 55 år - tills döden skilde dem åt. De var kända för att vara oerhört lyckliga och förälskade - vilket de också var. Hemligheten: att de var bästa vänner, fick varandra att skratta (ofta) och kunde diskutera om allt. Har själv haft min man i tio år, vi är mkt lyckliga och det är precis samma recept som hållit oss ihop. Helt enkelt att vi är bästisar, skrattar och pratar - ofta och mycket.

  • Äldre 28 Jan 06:28
    #44
    Svanungen skrev 2011-01-27 22:56:48 följande:
    Oj, bra fråga. Jag var bara 16 år och mannen 22 år, så det var faktiskt lite smygande i början. Det var ju nästan "baranrov"... Vi träffades inte heller så ofta i början då han låg i det millitära och inte kom hem så ofta. Så den riktiga "kärlekssmällen" kom nog 2-3 månader in i förhållandet då han muckade och var hemma så att säga på helttid.

    Trodde dock inte då, som nybliven 16-åring, att det var den stora kärleken som slog till Glad.
    Varför jag frågar är att man många tror att en livslång kärlek alltid måste starta med en stor förälskelse och passion. Den kommer nog i en massa olika modeller.
Svar på tråden Vad är nyckeln till ett långt och lyckligt förhållande?