Han eller honom?
Har märkt att allt fler har svårigheter med att använda "han" och "honom" grammatiskt rätt. Så, hur säger ni? "Jag tog på han" eller "Jag tog på honom"?
Har märkt att allt fler har svårigheter med att använda "han" och "honom" grammatiskt rätt. Så, hur säger ni? "Jag tog på han" eller "Jag tog på honom"?
Haha, HONOM skulle jag ha sagt i det sammanhanget!
honom
"Jag tog på honom, men han gillade inte det"
Kan det vara dialektalt?
jag märker väldigt många som säger t.ex. "jag ska fråga han", i norrland. Och det var något jag reagerade på då jag flyttade till norrland från Stockholm. "jag ska fråga honom" är väl korrekt svenska.
"Honom" är korrekt, men många säger "han". Det konstiga är att det väldigt sällan sker när det gäller hon/henne, jag/mig, vi/oss och så vidare. Sonens pappa är från Skåne och han säger ofta fel på det där och en gång frågade jag honom något i stil med "Om du nu tycker "Får jag se på han?" är rätt, hade du sagt "Får jag se på hon?" också?" varpå han svarade "Nej, det är ju fel." Något jag tyckte var lite lustigt, eftersom "han" är fel i sammanhanget också...
Har inte hört innan att de säger så i Norrland, men som sagt så verkar skåningar ofta säga fel, tycker jag.
Fråga:
Är det okej att skriva och säga ”jag såg han” i stället för ”jag såg honom”?
Svar:
I vårdat talspråk och i skrift heter det jag såg honom.
Men jag såg han beror inte, som många tror, på att det finns språkbrukare som inte kan skilja på subjektsform (han) och objektsform (honom). Ingen säger ju jag såg du eller de såg ni eller jag gav hon en blomma.
Han i jag såg han är i själva verket en gammal ackusativform, medan honom var dativformen: jag såg han men jag gav honom äpplet. Så småningom skulle den mer markerade formen honom ta över och bli enhetsform för både ackusativ och dativ, en gemensam objektsform.
Men han levde kvar i talspråket i en nedsliten form: ’an, ’en, ’n: jag såg ’an, jag gav ’en ett äpple, slå’n på truten. Och nu har det kommit igen i den fulla formen han: jag såg han.
Men vardagligt och talspråkligt är det, och det duger inte i skrift om man vill bli tagen på allvar.
Fråga:
Är det okej att skriva och säga ”jag såg han” i stället för ”jag såg honom”?
Svar:
I vårdat talspråk och i skrift heter det jag såg honom.
Men jag såg han beror inte, som många tror, på att det finns språkbrukare som inte kan skilja på subjektsform (han) och objektsform (honom). Ingen säger ju jag såg du eller de såg ni eller jag gav hon en blomma.
Han i jag såg han är i själva verket en gammal ackusativform, medan honom var dativformen: jag såg han men jag gav honom äpplet. Så småningom skulle den mer markerade formen honom ta över och bli enhetsform för både ackusativ och dativ, en gemensam objektsform.
Men han levde kvar i talspråket i en nedsliten form: ’an, ’en, ’n: jag såg ’an, jag gav ’en ett äpple, slå’n på truten. Och nu har det kommit igen i den fulla formen han: jag såg han.
Men vardagligt och talspråkligt är det, och det duger inte i skrift om man vill bli tagen på allvar.
I skåne (där jag är ifrån) så är detta ett problem. Ibland kan jag nästan se på vissa inlägg att det är en skåning som har skrivit. Jag har inte lagt märke till det när jag bodde i skåne. har bott i Göteborg i 10 år nu och fel på honom/han sticker i ögon och öron.
Ja kommer från Halland och jag säger "jag tog på han". Tror det är ganska dialektalt.
Fråga:
Är det okej att skriva och säga ”jag såg han” i stället för ”jag såg honom”?
Svar:
I vårdat talspråk och i skrift heter det jag såg honom.
Men jag såg han beror inte, som många tror, på att det finns språkbrukare som inte kan skilja på subjektsform (han) och objektsform (honom). Ingen säger ju jag såg du eller de såg ni eller jag gav hon en blomma.
Han i jag såg han är i själva verket en gammal ackusativform, medan honom var dativformen: jag såg han men jag gav honom äpplet. Så småningom skulle den mer markerade formen honom ta över och bli enhetsform för både ackusativ och dativ, en gemensam objektsform.
Men han levde kvar i talspråket i en nedsliten form: ’an, ’en, ’n: jag såg ’an, jag gav ’en ett äpple, slå’n på truten. Och nu har det kommit igen i den fulla formen han: jag såg han.
Men vardagligt och talspråkligt är det, och det duger inte i skrift om man vill bli tagen på allvar.
Ja, visst är detta fel enligt dagens språkregler. Jag tycker mig dessutom höra han istället för honom hos folk som kommer från ganska spridda håll i Sverige, både Norrland, Stockholm och Skåne. I Skåne förekommer även hon istället för henne ibland, även om han istället för honom är oerhört mycket vanligare. Jag vet att man bör säga honom, det säger jag också för det mesta och var språkpolis som liten. Detta var ju dock inte så lyckat socialt, och i vissa sammanhang kan jag till och med känna att det blir lite fisförnämt när ingen annan säger honom, t ex när jag jobbar extra inom vården, skulle dock inte säga "han" istället för honom i skolan (är student).
För övrigt roar jag mig också när jag ser något uppenbart dialektalt hos någon helt anonym här på forumet, då gissar jag för mig själv var personen kan komma ifrån, tycker det är ganska kul.