Ingen hade varit gladare än jag om DU inte var pappa till vårat barn!

Det handlar inte alls om att hålla alla sina känslor inom sig och undertrycka allt, men däremot att lära sig psykisk självreglering. Du ska bestämma över dina känslor, inte dina känslor över dig.

Om du hade såpass mycket distans till det så att du kunde läsa ditt eget inlägg som om det vore skriven av någon helt annan, kanske i en annan situation, så skulle du själv reagera på hur extremt utlevande det är.

För att ta en liknelse: När du känner att du blir kissnödig kan du inse den känslan, men du kan också kontrollera den och vänta tills du hittar en toalett där du kan få utlopp för det under ordnade former. Du släpper inte bara iväg det i brallan så fort du känner dig nödig :) Av det enkla skälet att det inte är bra för vare sig dig eller din omgivning.

På motsvarande sätt är känslomässig inkontinens inte bra. Det är ett beteende som bara är försvarligt för små barn, inte för vuxna, förhoppningsvis ansvarstagande, föräldrar.

Då kanske du säger att du får göra vad du vill så länge du inte visar det för barnet, och javisst, ingen kan hindra dig, men precis som jag skulle reagera på om du gick och småskvätte lite varstans i din bostad såfort du blev kissnödig, även om det bara skulle angå dig, reagerar jag på folk som inte kan kontrollera sig själv psykiskt och verbalt.

Rent konkret i ditt fall: Jaha, så du är arg och besviken på pappan, men exakt hur tror du att det kommer att förbättra läget att du kallar honom idiot, vill be honom fara åt helvet, och mest av allt önskar att han aldrig hade blivit pappa till ert barn

Men det är ju det jag gör! Väntar till "toaletten" i det här fallet detta forum där jag får spy ur mig skiten jag känner! Jag småskätter inte!

Nej det är det inte. Det här är ett publikt forum, inte din privata toalett.

Alla är nog inte medvetna om hur frustrerande det kan vara att ha barn med någon som bara trasslar och krånglar stup i ett...

Känns precis som du TS  läste mina tankar och skrev dom här Känner exakt samma sak som du med min dotters pappa!

Nej det är det inte. Det här är ett publikt forum, inte din privata toalett.

Tack! Känner för dig också ska du veta! Min lilla tjej är 2 ½. Hur gammal är ditt barn?

Han är bara 6 månader. Så jag antar att jag har mååååånga helvetes helger framför mig.

Är så heligt förbannad! Dels på mig själv som överhuvudtaget gick med på att träffa denna karl och sen är så dum i huvudet att jag blir med barn med honom.

Jag tog mitt förnuft till fånga, la benen på ryggen o SPRANG! Nu ska du komma hit lite då och då och leka pappa. Sååå duktig så!

På familjerätten ska du skrika o hota dig till vad du tror är dina rättigheter! Du har fan inga rättigheter alls. Det är ditt barn som har rättigheter!

Då inte det fungerar, så hittar du på nåt annat. Då ska vi minsan ha ett faderskapstest! Ja men visst FINE! Varsogod din idiot! Vad fan tror du? Ingen hade vart gladare än jag om du INTE var pappa!

Då hade jag då slängt det i ansiktet på dig för länge sen! För jag hade hellst sluppit se dig!!!  Men du kanske hoppas att det inte är ditt. Eller är det säkrast att veta om du ska dra in advokater, om det är värt pengarna? Hur mycket är ditt barn värt?

Nä fy faaan för dig, dina utspel, utsagor, hot!

Önskar av hela mitt hjärta att du växer till dig och är en bra pappa till ditt barn nån gång i framtiden.

Men JAG hade hellst velat be dig dra åt helvete o kom aldrig mera tillbaka!!!

Men jag biter ihop.....bjuder hem dig till mig för att vårat barn ska få träffa sin pappa!

Mår så fruktansvärt dåligt av det, men gör det fär barnet!

Så, nu har jag fått ur mig detta! Skit samma om tråden ruttnar bort! Var TVUNGEN!

Vad är detta?
Ett personligt brev till pappan som mamman helt uppenbart hatar?
Stöttning....? Goda råd....?
Finns inget utrymme alls till det i den här tråden!
Vad vill Ts med alla dessa hat känslor som hon lugnt hade kunnat skickat till pappan...