• Leja3
    Äldre 9 Mar 18:52
    13359 visningar
    33 svar
    33
    13359

    Fil kand i psykologi och starta eget???

    Hej. Har en fil. Kand examen i psykologi, kan jag kalla mig för Beteendevetare då? Och får jag eller har jag rätt att starta eget där jag erbjuder samtal? Eller måste man vara samtalsterapeut för det? Vill så gärna starta eget utifrån det jag har läst men vet inte riktigt vad jag får och inte får göra med denna examen. Någon som kan hjälpa mig? Eller vet vart jag kan vända mig med frågan?

  • Svar på tråden Fil kand i psykologi och starta eget???
  • Äldre 14 Mar 19:57
    #21
    Cloudy skrev 2011-03-14 15:25:28 följande:

    Jag pluggar just nu till beteendevetare och skulle satsa på steg 1 och ev steg 2 innan jag ens gav mig i kast med att ge terapi till människor som mår dåligt.

    Det är ett för tunnt underlag helt enkelt och detsamma tycker jag om din fil kand i psykologi och socionomer.
    Alla som ger terpi eller jobbar som kuratorer ska enligt mig minst ha steg 1-utbildningen i bagaget anser jag.


    BeatriceL skrev 2011-03-14 19:51:57 följande:
    Kuratorer har väldigt ofta steg 1 utbildning, och jag skulle definitivt inte rekommendera att man varkeen arbetar med samtal eller går till nån för samtal som inte har steg 1. Den är otroligt viktig.

    Själv är jag snart färdigutbildad psykolog och kan bara säga att innan man gått steg 1 så vet man egentligen inte vad man gör... det blir en enorm skillnad bara man påbörjat den. Sen det här med ålder... jag är en av de äldsta på utbildningen, snart 32 år, och anser inte att jag lyckas så mycket bättre än de som är yngre. Hur man är som terapeut har absolut ingenting med livserfarenhet att göra utan hur bra man är på att lyssna, stötta och analysera. Det är inte meningen att man ska jobba utifrån egen personlig erfarenhet, utan utifrån vetenskpligt bevisade metoder.
    Jag instämmer! Jag tycker att det borde vara mycket mer begränsat i kring vilka som får behandla med terapi än hur det är idag. Jag läser också till psykolog och jag känner mer och mer hur lite jag kan om hur man ska möta människor i samtalsterapi på ett bra sätt! 
  • Äldre 14 Mar 20:09
    #22
    BeatriceL skrev 2011-03-14 19:51:57 följande:
    Kuratorer har väldigt ofta steg 1 utbildning, och jag skulle definitivt inte rekommendera att man varkeen arbetar med samtal eller går till nån för samtal som inte har steg 1. Den är otroligt viktig.

    Själv är jag snart färdigutbildad psykolog och kan bara säga att innan man gått steg 1 så vet man egentligen inte vad man gör... det blir en enorm skillnad bara man påbörjat den. Sen det här med ålder... jag är en av de äldsta på utbildningen, snart 32 år, och anser inte att jag lyckas så mycket bättre än de som är yngre. Hur man är som terapeut har absolut ingenting med livserfarenhet att göra utan hur bra man är på att lyssna, stötta och analysera. Det är inte meningen att man ska jobba utifrån egen personlig erfarenhet, utan utifrån vetenskpligt bevisade metoder.
    Nu tror jag du missförstod mig men jag var kanske inte tydlig nog. Jag tycker givetvis inte att någon som inte har utbildning för det ska bedriva terapi (se mitt förra inlägg och mina tidigare inlägg). Steg 1 innebär att man har utbildning i att bedriva terapi under handledning. Steg 2 så har man ytterligare kompetens i psykoterapi.

    Det finns dock kuratorer som erbjuder samtal av olika slag. Detta är inte behandlande, terapeutiska samtal utan är ofta samtal som rör kontakter med myndigheter (socialtjänst, försäkringskassa mm) samt stödsamtal vid kriser (dödsfall, abort, missfall, sjukdom). Psykologer och psykoterapeuter är överkvalificerade för att ge stödsamtal. Psykologer och psykoterapeuter har inte den utbildning i myndighetsfunktioner som kuratorer har. Det gäller för båda att veta sin kompetens. Att säga att kuratorer inte kan erbjuda någon typ av samtal tycker jag är att underskatta dem. De kan självfallet erbjuda samtal utifrån sin kompetens och med ett helt annat innehåll än en psykolog erbjuder.
  • Äldre 14 Mar 20:13
    #23
    Danitra skrev 2011-03-14 19:57:03 följande:
    BeatriceL skrev 2011-03-14 19:51:57 följande:
    Kuratorer har väldigt ofta steg 1 utbildning, och jag skulle definitivt inte rekommendera att man varkeen arbetar med samtal eller går till nån för samtal som inte har steg 1. Den är otroligt viktig.

    Själv är jag snart färdigutbildad psykolog och kan bara säga att innan man gått steg 1 så vet man egentligen inte vad man gör... det blir en enorm skillnad bara man påbörjat den. Sen det här med ålder... jag är en av de äldsta på utbildningen, snart 32 år, och anser inte att jag lyckas så mycket bättre än de som är yngre. Hur man är som terapeut har absolut ingenting med livserfarenhet att göra utan hur bra man är på att lyssna, stötta och analysera. Det är inte meningen att man ska jobba utifrån egen personlig erfarenhet, utan utifrån vetenskpligt bevisade metoder.
    Jag instämmer! Jag tycker att det borde vara mycket mer begränsat i kring vilka som får behandla med terapi än hur det är idag. Jag läser också till psykolog och jag känner mer och mer hur lite jag kan om hur man ska möta människor i samtalsterapi på ett bra sätt! 
    Kuratorer utan psykoterapeutisk utbildning erbjuder samtal men inte terapi. Det är en väsentlig skillnad. Med "samtalsterapi" antar jag att du menar psykoterapi? Det är för psykologer och psykoterapeuter att erbjuda. Men kuratorer kan erbjuda samtal med ett innehåll som är relevant utifrån deras utbildning. Precis som präster utan steg 1 kan.
  • Äldre 14 Mar 20:14
    #24
    violatricolor skrev 2011-03-14 20:13:27 följande:
    Kuratorer utan psykoterapeutisk utbildning erbjuder samtal men inte terapi. Det är en väsentlig skillnad. Med "samtalsterapi" antar jag att du menar psykoterapi? Det är för psykologer och psykoterapeuter att erbjuda. Men kuratorer kan erbjuda samtal med ett innehåll som är relevant utifrån deras utbildning. Precis som präster utan steg 1 kan.
    Jo, jag menar just TERAPI.
  • Äldre 14 Mar 20:21
    #25
    BeatriceL skrev 2011-03-14 19:51:57 följande:
    Kuratorer har väldigt ofta steg 1 utbildning, och jag skulle definitivt inte rekommendera att man varkeen arbetar med samtal eller går till nån för samtal som inte har steg 1. Den är otroligt viktig.

    Själv är jag snart färdigutbildad psykolog och kan bara säga att innan man gått steg 1 så vet man egentligen inte vad man gör... det blir en enorm skillnad bara man påbörjat den. Sen det här med ålder... jag är en av de äldsta på utbildningen, snart 32 år, och anser inte att jag lyckas så mycket bättre än de som är yngre. Hur man är som terapeut har absolut ingenting med livserfarenhet att göra utan hur bra man är på att lyssna, stötta och analysera. Det är inte meningen att man ska jobba utifrån egen personlig erfarenhet, utan utifrån vetenskpligt bevisade metoder.
    Ang. åldern. Det tror jag vi är ganska överens om om du ser vad jag skrivit tidigare. Jag tror inte heller det är så stor skillnad beroende på hur gammal man är. Däremot tror jag erfarenheten har betydelse. Man arbetar utifrån vetenskapliga metoder och beprövad erfarenhet. Mem som sgat som finns det studier som visar att nya terapeuter/psykologer gör ett lika bra jobb som unga så på något sätt kompenserar man. Sen håller jag inte med dig om att personliga erfarenheter inte har betydelse. Det tror jag faktiskt att det har. Jag tror att även om det inte alltid är värt priset så lär man sig något när man är med om svåra händelser, något som också utvecklar ens empati.
  • Äldre 14 Mar 20:23
    #26
    Danitra skrev 2011-03-14 20:14:52 följande:
    Jo, jag menar just TERAPI.
    Ok, jag trodde du sa emot mig Att man inte kan erbjuda terapi om man inte är utbildad för det är ju rätt självklart. Däremot kan man nog erbjuda samtal med relevant innehåll. Bara man är tydlig med sin kompetens.
  • Äldre 14 Mar 20:25
    #27
    violatricolor skrev 2011-03-14 20:23:52 följande:
    Ok, jag trodde du sa emot mig Att man inte kan erbjuda terapi om man inte är utbildad för det är ju rätt självklart. Däremot kan man nog erbjuda samtal med relevant innehåll. Bara man är tydlig med sin kompetens.
    Fast idag är det fritt fram för vem som helst att behandla depressioner, barndomstrauman och andra allvarliga situationer. Och allt för många gör det också. SÄtter diagnoser gör dom också i vissa fall.
  • Äldre 14 Mar 20:36
    #28
    Danitra skrev 2011-03-14 20:25:19 följande:
    Fast idag är det fritt fram för vem som helst att behandla depressioner, barndomstrauman och andra allvarliga situationer. Och allt för många gör det också. SÄtter diagnoser gör dom också i vissa fall.
    Ja och som jag skrivit många gånger så ska man inte syssla med det om man inte har psykoteraoeutisk utbildning.
  • Äldre 14 Mar 20:37
    #29
    violatricolor skrev 2011-03-14 20:36:30 följande:
    Ja och som jag skrivit många gånger så ska man inte syssla med det om man inte har psykoteraoeutisk utbildning.
    Nej, precis. Ville bara visa att vi håller med varandra.
  • Äldre 14 Mar 20:55
    #30
    Danitra skrev 2011-03-14 20:37:39 följande:
    Nej, precis. Ville bara visa att vi håller med varandra.
  • Leja3
    Äldre 16 Mar 07:12
    #31

    Tack för era svar, tips o diskussioner. Har varit sjuk ett par dar så jag har inte varit inne på fb :)

  • Äldre 27 Mar 16:43
    #32

    Hej!
    intresant diskussion.

    Jag är snart 26 har haft ganska många jobb antingen har jag inte trivst eller så har det blivit arbetsbrist och då åker man ju först. Av min erfarenhet tar det ca 2 år innan man kommit in i hur allt funkar och är självgående någorlunda.

    Jag anser då att en psykolog som är över 30 har mer erfarenhet av både livet och jobbet som psykolog. Men jag skulle inte heller vilja ha en för gammal psykolog, för har en kännsla av att psykologer som är över 50 inte riktigt kan säta sig in i hur det är att växa upp i dag, för samhället har förändrats så mycket sen dom växte upp. Lika så invandrare dom har ett annat tänk, som inte känns bekvämt.

    Jag har gott hos psykolog i 3 år, och är inte bra än.

  • Äldre 27 Mar 17:49
    #33
    Gladiator skrev 2011-03-27 16:43:27 följande:
    Hej!
    intresant diskussion.

    Jag är snart 26 har haft ganska många jobb antingen har jag inte trivst eller så har det blivit arbetsbrist och då åker man ju först. Av min erfarenhet tar det ca 2 år innan man kommit in i hur allt funkar och är självgående någorlunda.

    Jag anser då att en psykolog som är över 30 har mer erfarenhet av både livet och jobbet som psykolog. Men jag skulle inte heller vilja ha en för gammal psykolog, för har en kännsla av att psykologer som är över 50 inte riktigt kan säta sig in i hur det är att växa upp i dag, för samhället har förändrats så mycket sen dom växte upp. Lika så invandrare dom har ett annat tänk, som inte känns bekvämt.

    Jag har gott hos psykolog i 3 år, och är inte bra än.
    För min del beror det nog lite på typ av problem hur stor betydelse psykologens ålder har. Sen är den svår att bedöma. Eller kollar ni på birthday.se?

    Ang. att förstå hur det är att växa upp i samhället idag så håller jag delvis med dig men dels kan psykologen skaffa sig en del kunskap om olika uppväxtförhållanden och samhällen (olika delar av landet, områden i världen, vad som hände när och var etc) och dels tycker jag inte att en psykolog måste förstå allt utan att man tillsammans ska försöka förstå och framförallt att psykologen ska hjälpa patienten att förstå.
Svar på tråden Fil kand i psykologi och starta eget???