• Anonym
    Äldre 14 Apr 20:09
    63205 visningar
    107 svar
    107
    63205

    får ångest av att jobba... på alla jobb

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Svar på tråden får ångest av att jobba... på alla jobb
  • Anonym (ida)
    Äldre 18 Apr 20:03
    #61
    Anonym (något fel är det) skrev 2011-04-18 08:36:56 följande:
    Jo det är sant. Men hur lägger du fram då att du är en ganska tystlåten person? "eh du, jag skulle vilja säga att jag är ganska tyst av mig så vi kommer kanske inte prata så mycket när vi ses" hihi låter ju kanske lite knepigt. Har dina vänner nångång sagt till dig rakt ut att dom inte tycker att du pratar så mycket och är lite tråkig? :/

    Nja, tex om det kommer med en ny i gruppen så kan de till slut säga "men prata med h*n då!", och det gör ju det bara värre såklart. Men om vi är själva så säger de inget. De pratar, jag lyssnar och säger det jag känner för men sen är det inte mer med det. Jag orkar inte prata så ofta med dom pga detta, så de är vana vid att jag är dålig på att svara i telefon osv. Men jag har sagt att jag är inte en social person, och att det handlar om mig och inte om dom. De verkar förstå då. Har vänner som verkligen tar hänsyn till detta. Det är lättare när man är öppen om det, och accepterar att det är sån man är. Alla är vi olika.
  • Anonym (ida)
    Äldre 18 Apr 20:06
    #62
    Anonym (mia) skrev 2011-04-18 18:56:01 följande:
    Låter enormt bra....detta med kvälls- och helgtillägg kan vara bra på det sättet! Ja, inom vården finns ju timjobb så det är av intresse. Men då måste det finnas just mycket jobb för att man ska våga jobba på timmar...?

    Det låter helt toppen att du inte ens jobbar heltid men kan komma upp i 20' iaf! :) Jag kan tänka mig att jobba med behandlande arbete kring t.ex. ätstörningar... :)
    Jag har aldrig haft problem att få ihop timmar faktiskt. Jag brukar alltid ställa upp när de ringer och då blir man deras första-handsval. Ibland jobbar man kanske 7 dagar på en vecka och är sen ledig en hel vecka. Ibland jobbar man bara helgerna osv. Jag är nöjd med att jobba 2-3 dagar per vecka i snitt, och det brukar vara lugnt. Jag har ingen familj heller så att jobba helg är bara bra för mig, och natt är ännu bättre. Älskar natt-jobb. Det är tyst och lugnt och ingen som kräver något av mig. Vill ha ett riktigt nattjobb på kanske 50-75%. Det hade varit perfekt.
  • Anonym (mia)
    Äldre 18 Apr 20:09
    #63

    Jag blir också trött av att vara social, jag lägger in så mycket krav i det...känner att jag bör peppa, lyssna, le, vara positiv, vara lyhörd, lyssnande, ge bra råd osv.... Så jag stänger ofta av telefonerna på fritiden. Blir väldigt trött.

    De vänner jag har idag vet att jag har de här hälsoproblemen....men det är inte alltid de förstått, i början hade jag flera duster med en del just för att jag aldrig vågar boka stora saker långt i förväg och aldrig vågar lova något pga finns ju risk att jag mår dåligt..

    Men i grunden är det viktigast att vännerna förstår en....då kan de ta att man är en smula tyst om man ej mår bra...

  • Anonym (ida)
    Äldre 18 Apr 20:17
    #64
    Anonym (mia) skrev 2011-04-18 20:09:40 följande:
    Jag blir också trött av att vara social, jag lägger in så mycket krav i det...känner att jag bör peppa, lyssna, le, vara positiv, vara lyhörd, lyssnande, ge bra råd osv.... Så jag stänger ofta av telefonerna på fritiden. Blir väldigt trött.

    De vänner jag har idag vet att jag har de här hälsoproblemen....men det är inte alltid de förstått, i början hade jag flera duster med en del just för att jag aldrig vågar boka stora saker långt i förväg och aldrig vågar lova något pga finns ju risk att jag mår dåligt..

    Men i grunden är det viktigast att vännerna förstår en....då kan de ta att man är en smula tyst om man ej mår bra...
    Ja det blir ju så, men de som inte klarar av det, de kommer sorteras ut. Jag har inget behov av en massa vänner eftersom jag inte orkar med dom iallafall. Är nöjd med de få jag har nu som vet och accepterar mig som jag är. Jag är också ärlig om att jag inte vill planera saker, och de får bli arga om de vill, men bättre att säga så än att lova något man inte kan hålla.

    Ironiskt egentligen att jag jobbar med socialt arbete när jag är så extremt osocial!
  • Anonym (mia)
    Äldre 21 Apr 23:28
    #65

    puffar upp en bra-tråd :)

  • Anonym (krake­n)
    Äldre 21 Apr 23:52
    #66

    Låter nära något jag skrivit...

    Jag är sjuk.
    Hur sjuk vet jag inte.

  • Anonym (mia)
    Äldre 22 Apr 23:37
    #67

    Men vad har du för sjukdom då?

  • Anonym (ida)
    Äldre 22 Apr 23:45
    #68

    Jag har varit ledig från jobb en hel vecka nu. Så skönt! Men det gör att det känns ännu svårare när man väl måste tillbaka. Man inser ju hur skönt livet är utan den pressen.

  • Anonym (mia)
    Äldre 23 Apr 00:23
    #69
    Anonym (ida) skrev 2011-04-22 23:45:47 följande:
    Jag har varit ledig från jobb en hel vecka nu. Så skönt! Men det gör att det känns ännu svårare när man väl måste tillbaka. Man inser ju hur skönt livet är utan den pressen.
    Jag vet....huh, ja.... Men va härligt att du varit ledig! :) Kan du själv få påverka när du vill/behöver få ta ledigt?

    Jag har märkt att jag behöver kunna få påverka just sånt så gott det går...ibland har man ju perioder när man inte mår bra kanske en vecka...och man orkar ingenting....då behöver man kunna va hemma utan att få "skällning"....men det är ju svårt att få till såvida man inte arbetar på timmar eller liknande...
  • Anonym (ida)
    Äldre 23 Apr 11:32
    #70
    Anonym (mia) skrev 2011-04-23 00:23:22 följande:
    Jag vet....huh, ja.... Men va härligt att du varit ledig! :) Kan du själv få påverka när du vill/behöver få ta ledigt?

    Jag har märkt att jag behöver kunna få påverka just sånt så gott det går...ibland har man ju perioder när man inte mår bra kanske en vecka...och man orkar ingenting....då behöver man kunna va hemma utan att få "skällning"....men det är ju svårt att få till såvida man inte arbetar på timmar eller liknande...
    Nja nu har det varit för att de inte haft behov av mig där. När de väl ringer in en mycket så vågar man inte säga nej eftersom man vet att man inte är garanterade timmar och man behöver sin lön. Så ofta låter jag dom styra fullt ut när jag ska jobba. Visst kan man tacka nej ibland, men det blir problem om man gör det för mycket. Men det är bättre än en vanlig fast anställning iallafall.
Svar på tråden får ångest av att jobba... på alla jobb