• Anonym
    Äldre 14 Apr 20:09
    62879 visningar
    107 svar
    107
    62879

    får ångest av att jobba... på alla jobb

    Jag är 36 år och har en akademisk utbildning. Sedan jag tog examen har jag inte varit på samma jobb längre än 10 månader. Jag tar medvetet vikariat, säsongsanställningar, timanställningar, projekt, uppdrag, startar eget (fast det är inte så lönsamt i min branch, så det är bara extrajobb...)... allt utom fast jobb.

    Anledningen är att i början när jag är på ett nytt jobb trivs jag nästan alltid bra, sedan smyger ångesten sig på och lägger sig över hela tillvaron. Efter ett par månader är den outhärdlig och jag gör vad som helst för att komma bort. Jag överväger att köra av vägen på väg till jobbet, jag försätter familjen i ekonomisk kris genom att tacka nej till fortsättning o s v

    De två gånger jag har varit på jobb så länge som 10 månader i sträck har jag varit nära att gå under psykiskt. Jag har ändå hasat mig i mål, för plikttrogen är jag trots allt.

    Nu har jag varit på samma jobb i två månader. Sista två veckorna har jag fått lura mig själv för att ta mig till jobbet. Jag intalar mig att jag bara ska åka dit och lämna nycklarna... Jag har sådan ångest på morgonen att jag inte får luft.

    Detta stressar mig enormt. Min man har varit på samma jobb i många år, men är inte höginkomsttagare direkt och vår ekonomi är katastrof. I mellanperioderna utan jobb vill jag desperat ha vad som helst för vi mår kasst av den ekonomiska situationen, men väl inne på jobb tar det andra över. Jag tycker synd om min man som knegar på år efter år på sitt utan att klaga. När jag har korta tidsbegränsade jobb jobbar jag som 17 och stortrivs.

    Jag går inte på a-kassa i mellanperioderna, så det behöver ingen reta sig på.

    Vad är detta? Varför denna ångest?

  • Svar på tråden får ångest av att jobba... på alla jobb
  • sextio­talist
    Thu 30 Jul 2020 09:29
    #91
    Anonym (lallalaa) skrev 2020-07-30 07:11:30 följande:

    Känner igen det där. Min fundering är egentligen att prata med en psykolog och kolla om det finns något underliggande problem. Många här i tråden har ju berättat om en tuff barndom och en känsla av otrygghet. Annars tänker jag mig att ett fast jobb på samma ställe och med samma tider inte är något naturligt för människan. Måste man ha ett fast jobb? Det går ju att starta eget, jobba som konsult, ta projektanställningar etc.


    Varför inte det?

    Det är ju så vi flesta levt under generationer. Vi brukade vår gård. Uppe med tuppen.

    Ofta tungt arbete hela dagarna, alternativet var ingen mat.
  • Anonym (Samma­)
    Thu 30 Jul 2020 11:03
    #92

    Känner exakt samma. Som att jobbet tar över sitt liv.

  • Anonym (lalla­laa)
    Thu 30 Jul 2020 12:51
    #93
    sextiotalist skrev 2020-07-30 09:29:25 följande:

    Varför inte det?

    Det är ju så vi flesta levt under generationer. Vi brukade vår gård. Uppe med tuppen.

    Ofta tungt arbete hela dagarna, alternativet var ingen mat.


    Tänker mig att människan är en jägar-samlare i grunden. Man samlar nötter och jagar mammut när man är hungrig, dvs någon timme om dagen. Resten av tiden hänger man med gruppen, karvar i hud, gör upp en eld och umgås.
  • Anonym (U)
    Thu 30 Jul 2020 12:53
    #94

    Jobba med djur, det är lugnande

  • sextio­talist
    Thu 30 Jul 2020 12:59
    #95
    Anonym (lallalaa) skrev 2020-07-30 12:51:01 följande:

    Tänker mig att människan är en jägar-samlare i grunden. Man samlar nötter och jagar mammut när man är hungrig, dvs någon timme om dagen. Resten av tiden hänger man med gruppen, karvar i hud, gör upp en eld och umgås.


    Deras hela vakna tid gick åt att samla mat. Att jaga tog dagar.

    Fast nu var minst 10 000 år sedan vi var samlare och jägare heltid
  • Anonym (Samma­)
    Thu 30 Jul 2020 12:59
    #96

    Jobbar hemifrån utan stress på kontor kan ju vara ett förslag. På distans.

  • Anonym (Y)
    Thu 30 Jul 2020 13:08
    #97

    Fantastiskt skönt att det finns andra som känner som jag! Det trodde jag verkligen inte. Andra verkar ha så stort självförtroende på jobbet och många verkar faktiskt leva för att arbeta. Själv arbetar jag för att leva och om jag var så rik så jag inte behövde jobba, så skulle jag inte göra det. En inställning som ofta ses väldigt negativt av andra. Man anses lat.

    För mig handlar jobbångesten om dåligt självförtroende, krav, förväntningar och ANSVAR. Usch, detta ansvar :( Jag är livrädd för att göra fel. Gör jag fel, så drabbar det andra. Jag är livrädd för att få kritik. Har hänt att jag har gråtit efter jobbet för att någon kollega tyckt att jag gjort fel. Ja, jag har nog social ångest också.

  • Anonym (Louis­e)
    Thu 30 Jul 2020 14:52
    #98

    Jag känner inte igen mig ett dugg ska jag börja med att säga.

    Jag hoppade runt lite åren mellan 20 och 30 men tyckte sedan att det var skönt att landa. Jobbar som gymnasielärare, får vara kreativ, ha rutiner men ändå tänka nytt hela tiden. Älskar att gå till jobbet och har nästan noll frånvaro. Men nu till min fråga: träffar ju på elever som är som ni beskriver. Finns det någonting vi lärare kan göra för att hjälpa er inom ramarna för hur skolan och undervisning är uppbyggd?

  • Anonym (Samma­)
    Mon 3 Aug 2020 18:18
    #99

    Är du tillbaka på jobbet?

  • Anonym (Gamma­l elev)
    Fri 28 Aug 2020 15:10
    Anonym (Louise) skrev 2020-07-30 14:52:45 följande:

    Jag känner inte igen mig ett dugg ska jag börja med att säga.

    Jag hoppade runt lite åren mellan 20 och 30 men tyckte sedan att det var skönt att landa. Jobbar som gymnasielärare, får vara kreativ, ha rutiner men ändå tänka nytt hela tiden. Älskar att gå till jobbet och har nästan noll frånvaro. Men nu till min fråga: träffar ju på elever som är som ni beskriver. Finns det någonting vi lärare kan göra för att hjälpa er inom ramarna för hur skolan och undervisning är uppbyggd?


    För mig började detta redan i skolan och i arbetslivet var det ett problem i 10 år innan jag hittade rätt. Nu har jag hittat ett jobb som innebär 100 procent eget ansvar, lägger upp det själv, mycket ensamjobb. Jag gillar folk och jag är social så tillvida att jag gillar att umgås. Men att förhålla mig till människor hela dagarna, bli bedömd, känna mig låst, bli trängd... På vissa jobb ingår bara någon av ovanstående. Då fungerar det bättre. Ingår alla blir det panik.

    Skulle jag fantisera om ultimat upplägg när jag var elev på gymnasiet så skulle det ha hjälpt om min mentor frågat mig hur jag jobbar bäst. Om någon hjälpt mig att förstå att mitt behov av att ladda batterier i ensamhet och ibland jobba ensam inte var likvärdigt med att vara osocial, tråkig och blyg. Tänk om jag fått möjlighet att sitta själv ibland. Gå ensam och jobba på biblioteket. Ta mer ansvar själv... Istället för att det förutsätts att alla sunda individer ska vilja hänga i grupp timme ut och timme in.

    Som vuxen och med det jobb jag har hittar jag hela tiden strategier. Ett exempel: När jag är på konferens och det är lunch. Jag sitter gärna och pratar en halvtimme intensivt vid maten. Sedan ursäktar jag mig med att jag ska passa på att ringa några samtal och ägnar nästa halvtimme åt ensam promenad. Jag ser att många gör samma sak. Vi är inte ensamma. Kunde vi sluta smussla och skämmas och våga tala högt om hur vi jobbar och hur vi laddar skulle det vara så mycket lättare.
  • Anonym (Samma­)
    Fri 28 Aug 2020 15:20
    Anonym (Gammal elev) skrev 2020-08-28 15:10:55 följande:

    För mig började detta redan i skolan och i arbetslivet var det ett problem i 10 år innan jag hittade rätt. Nu har jag hittat ett jobb som innebär 100 procent eget ansvar, lägger upp det själv, mycket ensamjobb. Jag gillar folk och jag är social så tillvida att jag gillar att umgås. Men att förhålla mig till människor hela dagarna, bli bedömd, känna mig låst, bli trängd... På vissa jobb ingår bara någon av ovanstående. Då fungerar det bättre. Ingår alla blir det panik.

    Skulle jag fantisera om ultimat upplägg när jag var elev på gymnasiet så skulle det ha hjälpt om min mentor frågat mig hur jag jobbar bäst. Om någon hjälpt mig att förstå att mitt behov av att ladda batterier i ensamhet och ibland jobba ensam inte var likvärdigt med att vara osocial, tråkig och blyg. Tänk om jag fått möjlighet att sitta själv ibland. Gå ensam och jobba på biblioteket. Ta mer ansvar själv... Istället för att det förutsätts att alla sunda individer ska vilja hänga i grupp timme ut och timme in.

    Som vuxen och med det jobb jag har hittar jag hela tiden strategier. Ett exempel: När jag är på konferens och det är lunch. Jag sitter gärna och pratar en halvtimme intensivt vid maten. Sedan ursäktar jag mig med att jag ska passa på att ringa några samtal och ägnar nästa halvtimme åt ensam promenad. Jag ser att många gör samma sak. Vi är inte ensamma. Kunde vi sluta smussla och skämmas och våga tala högt om hur vi jobbar och hur vi laddar skulle det vara så mycket lättare.


    Vad jobbar du med nu?
  • Anonym (fsd)
    Fri 28 Aug 2020 15:31
    -1
    sextiotalist skrev 2020-07-30 12:59:20 följande:
    Deras hela vakna tid gick åt att samla mat. Att jaga tog dagar.

    Fast nu var minst 10 000 år sedan vi var samlare och jägare heltid
    5000 år, men i Norrland lever många fortfarande lite delvis jägarsamlare :)

    Jakten tog tid ja, men man räknar ändå med att överlag och utslaget över alla dagar på året så arbetade man ca 4-5 timmar per dag på stenåldern. 
  • Anonym (fsd)
    Fri 28 Aug 2020 15:33
    Anonym (Louise) skrev 2020-07-30 14:52:45 följande:

    Jag känner inte igen mig ett dugg ska jag börja med att säga.

    Jag hoppade runt lite åren mellan 20 och 30 men tyckte sedan att det var skönt att landa. Jobbar som gymnasielärare, får vara kreativ, ha rutiner men ändå tänka nytt hela tiden. Älskar att gå till jobbet och har nästan noll frånvaro. Men nu till min fråga: träffar ju på elever som är som ni beskriver. Finns det någonting vi lärare kan göra för att hjälpa er inom ramarna för hur skolan och undervisning är uppbyggd?


    Grundskola och gymnasie fungerade ganska dåligt för mig, däremot har högre studier fungerat alldeles utmärkt (vilka jag kom in på via högskoleprovet). Jag tror det beror på att jag fått lägga upp ramarna för mina egna studier på ett helt annat sätt, jag behöver inte befinna mig på universitetet så mycket heller, och det går ofta bra att befinna sig där andra tider på dygnet när det fungerar för mig.
  • Anonym (Samma­)
    Thu 26 Nov 2020 11:28

    TS har du bytt jobb?

  • Anonym (Kvinn­a)
    Sat 16 Jan 2021 07:34
    Anonym (Samma) skrev 2020-11-26 11:28:15 följande:

    TS har du bytt jobb?


    Jag undrar också hur det gick för TS.

    Känner igen mig 100%. Jag har varit på samma ställe 9 månader och jag står inte ut.
  • Sun 12 Feb 2023 20:01

    Hej :) Jag är ledsen att höra att du upplever ångest med att jobba. Jag har upplevt liknande själv i många år. I min värld är det djupt, så det här kanske kan låta lite flummigt. När jag har ångest kommunicerar min kropp med mig att något är ?off?. Det i sig är ett under! Att kroppen kan kommunicera med mig. Jag är en fri själ! Och är inte meningen att jobba på någon annans timmar, och det är OKEJ! Eller att sitta på ett kontor framför en skärm hela dagen, det är också helt OKEJ att känns så och inte göra det. När jag började lyssna, meditera, gå djupt, ändrades saker. Det kan vara jobbigt, eller vi kan tänka ja eller hur.. hur ska jag få in pengar till familjen då.. Det finns alltid ett sätt. Och det är genom att göra mer av vad du mår BRA av. När mår du som bäst? När känner dig dig mest lycklig och fri? Har du någon hobby som du älskar? Kan detta bli en heltids syssla. Det finns sååååå många coacher där ute idag som hjälper en med sånt här! Att också läka själsliga sår från barndom etc är ett stort plus. Många gånger är det människor som är ?känsliga? (på ett väldigt vackert sätt) eller som är lite mer ?spirituella? som känner så här. Man vill liksom inte vara fast i ekorrhjulet, du är menad för större ting. Det låter som att din själ kommunicerar med dig och att du är menad att ta ett annat spår som gör dig lycklig ♥️ Och om någon tycker något annat - det är en helt NY värld där ute. Du har ALL rätt att må bäst! 

  • Anonym (Dampi­s)
    Mon 6 Mar 2023 12:22

    Jag dras med samma problem men kan också ge en ledtråd som kanske är en ögonöppnare för vissa: jag har fått en ADHD-diagnos och fått lite svar på vad som får mig att känna såhär! Blir sån ångest av att inte ha något nytt att se fram emot när man går till jobbet, bara träffa samma kollegor och göra samma arbetsuppgifter vareviga dag.

    Har inte så mycket mer tips än att försöka ge hjärnan lite variation på nya sätt, kanske hitta nya strategier att göra jobbet ännu mer smidigt eller utvecklas på andra sätt där kan göra det något drägligare? Är nu inne på månad nummer 6 på mitt nya jobb och kämpar på!

Svar på tråden får ångest av att jobba... på alla jobb