Fattar mig ej på vissa fattiga

Hm, en skinka på mackan? Hur stora mackor hade hon eg som barn? Vi tar också bara en skinka på mackan, den hänger ju ändå utanför på sidorna..

Iaf, ja det rä viktigt att detta komme rupp, men kanske ska de sålla lite? Fast å andra sidan är det ju ofta KÄNSLAN av fattigdom som är jobbigt. Alla som upplever sig som fattiga borde få hjälp att krasst se vart deras pengar tar vägen, lite som i lyxfällan, för när jag började kolla mitt eget så kan jag säga att jag häpnade över hur mycket SKRÄP jag eg köpte.

Jag tycker också ett problem med den där bloggen är att man inte ens berör VARFÖR folk är fattiga. Man kanske skulle kunna belysa problematiken att skaffa barn när man är 19 och inte har någon FP, eller problematiken med att skuldsätta sig när man inte vet om man får behålla jobbet. Eller problematiken att leva över sina tillgångar generellt.

Sverige är ett generöst land, jag vet för jag har bott i flera andra länder. Oftast handlar det om att folk inte kan prioritera rätt (som i lyxfällan när folk står och grinar över att behöva sälja soffan, trots att de inte har mat till barnen).

Min pappa lärde mig att om man inte har pengar är ingenting heligt. Man behöver inte ha bil, man kan åka buss. Man behöver inte ha kabeltv, röka eller köpa dyra kläder till barnen. De jag sympatiserar mest med är de som blivit sjuka och inte KAN jobba. Men de som hoppat av skolan, blivit gravida tidigare, inte brytt sig om att läsa något etc och därför måste leva på socialbidrag, har jag inte så mycket sympati för. Synd bara att deras barn blir lidande

Fast just det skulle jag aldrig vilja låta mitt barn undvara om det gick att undvika. Studentveckan tillhör en av de absolut lyckligaste veckorna i mitt liv och jag hade aldrig viljat vara utanför gemenskapen där.

Vilket är viktigast, att ditt barn får åka flak, eller att du betalar räkningarna?

Det är en typiskt felprioritering som slår tillbaka ännu hårdare mot familjen när räkningarna går till inkasso. Som vuxen måste man våga säga till sina barn att man inte har råd, eller så får man se till att förbättra sin situation.

Beror nog på VILKA räkningar det handlar om. Har jag möjlighet att betala dem med dröjsmålsränta och straffavgift kommande månad skulle jag kanske skjutit upp dem.

Men då är du uppenbarligen inte fattig. Är du fattig lever du ju på marginalen hela tiden och kan inte betala massor med räntor och dröjesmålsavgifter.

Nej, det är jag inte. Men jag skulle gärna äta nudlar några dagar den kommande månaden för att låta min unge åka på flaket, om så skulle vara.

De flesta av såna bloggar och reportage har fokuset på de som mest gnäller och tar felaktiga beslut, inte på de som faktist har verkliga problem. Tyvärr. Har inte läst Aftonbladets artikar eller bloggen, just för att det i 99% av fallen är mest I-landsgnäll. Det slår aldrig fel. Men både S och KD kommer väl att utnyttja dem i sina syften att höja skatten för att kunna ge bidrag till studentfester, etc (sick).

Men det handlar ju inte om nudlar. Det handlar om att åka flak, studentklänning, en present och kanske bal går på tusentals kronor och det har man inte när man lever på marginalen. Jag anser att om man nu gjort val i livet som gjort att man inte har någon direkt inkomst då får man helt enkelt leva med det och säga till sina barn att man inte har råd. Om man är sjuk och inte har inkomst av den orsaken så kommer barnet givetvis också förstå att man inte har råd med allt kring exempelvis studenten. En 18-19 åring är ju inte dum, de fattar ju att det inte finns pengar.

Min poäng var att livet inte går under för att man inte får åka flak på studenten. Jag är också 30 + men inte var studenten den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag har varit betydligt lyckligare vid andra tillfällen då det inte kostat ett öre.

Antagligen är det därför vi lägger helt olika värde i att få vara med på det där.