• Anonym (Oförs­tående­)
    Äldre 2 Jun 12:32
    54762 visningar
    717 svar
    717
    54762

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • tretti­oplus
    Äldre 2 Jun 20:37
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:37:03 följande:
    Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.
    Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.
    ps. Och klaga - det får man göra hur mycket man vill.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Thaley­a
    Äldre 2 Jun 20:40

    Studenten betalar ju försäldrarna för att de är de som bjudit dit en. Om jag hade haft min student hemma hos mig occh bjudit människor så hade jag betalat.

    Men på min student så blev jag bjuden som hedersgäst. precis som på andra överrassknings "födelsedagsfester och liknande".

  • Anonym
    Äldre 2 Jun 20:40
    Anonym skrev 2011-06-02 20:32:54 följande:
    För några år sedan blev jag av med jobbet. Jag hade en sambo som var arbetslös och inte hade rätt til A-kassa (han hade jobbat utomlands och var nollad när han kom hem).

    Jag hade jobbat deltid och fick alltså ingen hel A-kassa. TROTS detta lyckades jag försörja oss två. Vi köpte maten i fyra olika affärer och köpte alltid lockvarorna. Frukten var billig på ett ställe, grönsakerna på ett annat.

    Vi hade inte råd med tunnelbana, så enda gången vi var i stan så gick vi in dit (7 km) och sen 7 km tillbaka (bra motion)

    När vi fikade delade vi på en kaffe för 5 kr på McDonalds.

    Jag är jäkligt stolt över mig själv, att jag lyckades försörja oss på nästan ingenting. Men nu hade vi inte barn. Hade vi haft det så hade jag svalt stoltheten och gått till soc.
    Sådär handlar jag oftast! Går mellan olika affärer och köper det billigaste. Gärna mat med kort hållbarhet för 30-50% rabatt. Varför skulle man inte göra så?

    Min son hade i princip ca 150 kr/vecka efter hyran och andra fasta kostnader var betalda förrförra vintern. Han klarade det genom att äta gröt så ofta som möjligt. Allt går!
  • Äldre 2 Jun 20:40

    Jag reagerade likadant när jag såg rubriken på Aftonbladet. Varför i helsike åker man till Egypten på krita för när man inte har råd... Anledningarna till överkonsumtionen tror jag är samma som Lavish skriver här ovan men jag tycker inte det är bättre för det.

    Vad beträffar studenten krävdes det aldrig att jag skulle betala   något för den men på "min" tid, där jag bodde, bestod den i att några släktingar kom och mötte upp, ofta med en bil med några lövruskor på, samt kom hem och åt lite smörgåstårta. Därefter gick man ev på fest till någon i umgänget som hade någon. Jag tycker det är helt hysteriskt nu: fjortisbrudar låter sy upp (!) klänningar till "bal" (skolan erbjöd fest på stadshotellet för oss och kanske hälften gick, uppklädda men definitivt inte flertusenkronorsklänning) och ska ha tjusiga blomsterarrangemang och när man väl går ut gymnasiet (tagit studenten har ju inte gjorts på många årtionden) ska det hyras flak och gud vete vad. 
    En arbetskamrats barnbarn skulle ha "bal" och blomsteruppsättning i _åttan_ (och då bor hon i ett område där det är mycket vanligt att ha dålig ekonomi/sociala problem)...

  • Äldre 2 Jun 20:41
    modesto skrev 2011-06-02 20:37:30 följande:
    Om man är inte missbrukare INGEN är fattig i Sverige. svenskar har ingen aning vad fattigdom är: fattigdom är i afrika när man gläds åt en säck ris eller i Bali när man bor på soptippen, eller i indien när man bor i kåkstaden. Folk som har ingenting att äta och ingenstans att sova.  Socialbidrag 3800 per person plus el och hyra är en massa pengar, ingen behöver gå hungrig för dessa pengar.
    Håller med. Ingen som inte faller utanför det sociala skyddsnätet (missbrukare, kriminell, gömd flykting) är fattig i ordets verkliga bemärkelse. Eller ja, kanske händer det att folk faller utanför fast de inte borde, men de är inte många och hade de stått på sig och gjort nyheter av sin sak hade de fått det de har rätt till.

    Att leva på existensminimum är att leva i totalt överflöd i internationell eller historisk bemärkelse. I ett annat land eller en annan tid hade inte ens de rika haft lika hög materiell standard som en socialbidragstagare i Sverige 2011. 
  • Anonym
    Äldre 2 Jun 20:42
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:37:03 följande:
    Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.
    Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.
    Jag är 35 år och har aldrig köpt något på avbetalning. Jag har ett bostadslån och ett CSN-lån. Har aldrig haft något annat. Det finns faktiskt massor med människor som väntar, sparar och gentar innan de köper saker.

    Jag tycker det är bättre att låta skulderna gå till fogden. Efter några år kan du begära skuldsanering och blir med all säkerhet beviljad det också. Och har du redan väldigt låg inkomst så kommer inget att förändras eftersom du måste leva på existensminimum (vilket man redan gör) i 5 år.

    Att prioritera skulderna före sina barn tycker jag är en dålig idé, speciellt när man aldrig kan betala tillbaka skulden på den inkomst man har. Allt man betalar är räntorna och man kommer ha lika mycket skulder när barnen flyttar hemifrån.
  • Äldre 2 Jun 20:43

    Man vill kanske ge sina barn det som andra ser som en självklarhet.

     

  • tretti­oplus
    Äldre 2 Jun 20:43
    Lavish skrev 2011-06-02 20:41:06 följande:
    Håller med. Ingen som inte faller utanför det sociala skyddsnätet (missbrukare, kriminell, gömd flykting) är fattig i ordets verkliga bemärkelse. Eller ja, kanske händer det att folk faller utanför fast de inte borde, men de är inte många och hade de stått på sig och gjort nyheter av sin sak hade de fått det de har rätt till.

    Att leva på existensminimum är att leva i totalt överflöd i internationell eller historisk bemärkelse. I ett annat land eller en annan tid hade inte ens de rika haft lika hög materiell standard som en socialbidragstagare i Sverige 2011. 
    Samtidigt vore det helt horribelt om ett så rikt samhälle som vårt inte kunde fixa en dräglig nivå åt dem som har det sämre.

    I övrigt så missade du en grupp i din uppräkning: missbrukare, kriminell, gömd flykting och psykiskt sjuk.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Äldre 2 Jun 20:44

    För femton år sedan behövde man ha jäkligt god ekonomi för att få kredit på sitt kort, att ha ett fast jobb gjorde det inte till någon självklarhet att få det beviljat. Idag räcker det att ha ett personnummer för att kunna spendera pengar man inte har, ofta på produkter med obetydligt andrahandsvärde eller rena förbrukningsprodukter.  Det egna ansvaret är visserligen störst men bankers och låneföretags kreditcirkus gör inte saken bättre.

  • Äldre 2 Jun 20:46
    trettioplus skrev 2011-06-02 20:43:56 följande:
    Samtidigt vore det helt horribelt om ett så rikt samhälle som vårt inte kunde fixa en dräglig nivå åt dem som har det sämre.

    I övrigt så missade du en grupp i din uppräkning: missbrukare, kriminell, gömd flykting och psykiskt sjuk.
    Ja, jag tycker absolut inte att den standarden ska sänkas. Jag tycker det är fantastiskt och är stolt över att bo i ett land där vi kan erbjuda nästan alla människor en god och dräglig levnadsstandard. (Och skäms när vi misslyckas med det ibland)

    Ja psykiskt sjuka ramlar säkert ofta utanför, det hamnar väl under dem som, om de hade kraften och orken att ta sin sak till media skulle få det de har rätt till, men som pga sin sjukdom inte klarar att göra det.
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga