• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:03:11 följande:
    Det är väl ändå viss skillnad att, t.ex som jag, bo på en fantastisk plats och kanske prioritera bort vissa aktiviteter för att ha råd med den lyxen, mot att inte ha något "extra" alls, och ändå behöva välja bort enkla fritidsaktiviteter till sig och sina barn?
    Fast om det är konsekvensen av tex en kreditresa som man egentligen inte hade råd med från förta början, är ju det konsekvensen av ett eget val. Inte konsekvensen av att världen utanför är orättvis. Eller hur?
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:07:29 följande:
    Om man som i exemplet, köpt en soffa på avbetalning när man haft det ekonomiskt bra - och sedan på grund av olika omständigheter hamnar på soc, så ser jag inget större bekymmer med att man får behålla soffan (om den är rimlig) faktiskt.
    Dett finns rimlighetsvärderingar för olika saker när man går på socialbidrag redan idag. Jag ser inte varför detta skulle bli ett större bekymmer.
    Behålla soffan får de alltid göra, men varför ska skattebetalarna betala för soffan? Om de hade köpt den kontant så hade de inte haft lånet, och hade också kunnat sälja soffan om de velat och sätta lite guldkant på tillvaron.
  • trettioplus
    Jesper f skrev 2011-06-02 21:05:14 följande:
    Njäej, det skulle jag faktiskt inte tro. Snarare att just det faktumet sparar samhället pengar, genom någon form av avskräckande "behandling" som motvikt mot den glättriga kredit reklamen.
    Jag tror inte ett spår på det faktiskt.
    Vill man ha stopp på att folk går på reklam (vilket den är utformad för att man ska göra), så bör samhället ta sitt ansvar och reglera den hårdare.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 21:09:19 följande:
    Behålla soffan får de alltid göra, men varför ska skattebetalarna betala för soffan? Om de hade köpt den kontant så hade de inte haft lånet, och hade också kunnat sälja soffan om de velat och sätta lite guldkant på tillvaron.
    Som skattebetalare står jag hellre för några få inbetalningar på soffan, än låter någon hamna hos kronofogden. Faktiskt.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • MickeN1973
    modesto skrev 2011-06-02 20:37:30 följande:
    Om man är inte missbrukare INGEN är fattig i Sverige. svenskar har ingen aning vad fattigdom är: fattigdom är i afrika när man gläds åt en säck ris eller i Bali när man bor på soptippen, eller i indien när man bor i kåkstaden. Folk som har ingenting att äta och ingenstans att sova.  Socialbidrag 3800 per person plus el och hyra är en massa pengar, ingen behöver gå hungrig för dessa pengar.
    synnerligen korkat resonemang.
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:07:29 följande:
    Om man som i exemplet, köpt en soffa på avbetalning när man haft det ekonomiskt bra - och sedan på grund av olika omständigheter hamnar på soc, så ser jag inget större bekymmer med att man får behålla soffan (om den är rimlig) faktiskt.
    Dett finns rimlighetsvärderingar för olika saker när man går på socialbidrag redan idag. Jag ser inte varför detta skulle bli ett större bekymmer.
    Så en soffa är ok. Är en Thailandsresa på kredit som man gjorde när man hade inkomst också ok?
    Om socialtjänsten börjar betala dessa lån, kommer ännu fler personer att dra på sig skulder. Det är ju det perfekta upplägget om du tänker efter.

    De behöver inte betala för prylen/resan när de köper den. Och om de förlorar jobbet så betalar staten.
  • trettioplus
    Jesper f skrev 2011-06-02 21:08:37 följande:
    Fast om det är konsekvensen av tex en kreditresa som man egentligen inte hade råd med från förta början, är ju det konsekvensen av ett eget val. Inte konsekvensen av att världen utanför är orättvis. Eller hur?
    Jag har inte nämnt att ta en resa på kredit en enda gång. Jag tycker inte den idén är så lyckad. Men jag är inte heller sådan att jag ytterligare vill straffa folk som hamnar i skiten.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:10:51 följande:
    Som skattebetalare står jag hellre för några få inbetalningar på soffan, än låter någon hamna hos kronofogden. Faktiskt.
    Då är vi olika. Jag anser att man ska tänka sig för när man tar lån, och tar man lån utan att veta att man kan betala tillbaka får man stå sitt kast. Jag betalar gärna för mat, husrum, hygien, kläder etc. Jag vill inte betala för lyxiga möbler och utlandsresor. Jag har själv inte råd med sånt.
  • Jesper f
    trettioplus skrev 2011-06-02 21:07:29 följande:
    Om man som i exemplet, köpt en soffa på avbetalning när man haft det ekonomiskt bra - och sedan på grund av olika omständigheter hamnar på soc, så ser jag inget större bekymmer med att man får behålla soffan (om den är rimlig) faktiskt.
    Dett finns rimlighetsvärderingar för olika saker när man går på socialbidrag redan idag. Jag ser inte varför detta skulle bli ett större bekymmer.
    Det finns ett bekymmer genom att någon i ledet inte får betalt, vilket innebär att framtida kunder som ska handla i denna butiken kommer få det som påslag på sinna varor. Och vari ligger rättvisan i det? Hur vet du att det inte är någon som har minst lika illa ekonomi blir den som får betala för en soffa som dom inte ens äget eller haft att göra med från första början? Finns absolut ingen rimlighet som jag ser det. Däremot att man kanske kan frysa skulden som så, och bara räkna upp den mot KPI eller liknande. Men att skulden skulle försvinna upp i tomma intet, den lösningen kan aldrig vara riktig.
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-06-02 21:11:55 följande:
    Så en soffa är ok. Är en Thailandsresa på kredit som man gjorde när man hade inkomst också ok?
    Om socialtjänsten börjar betala dessa lån, kommer ännu fler personer att dra på sig skulder. Det är ju det perfekta upplägget om du tänker efter.

    De behöver inte betala för prylen/resan när de köper den. Och om de förlorar jobbet så betalar staten.
    Med tanke på att en (ordinär) soffa räknas som något som behövs för "skälig levnadsstandard" och en thailandsresa inte gör det, så ser jag viss skillnad.

    Det är få människor som går till soc frivilligt. Det är väldigt förnedrande och du får inte äga något av värde för att få hjälp.

    Jag är glad att jag inte är fullt så cynisk som många andra.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga