Fattar mig ej på vissa fattiga

ts du verkar ju väldigt duktig och klok med pengar!

Jag har inte läst hela tråden, utan svarar på TS.

Jag har skrivit en del i den bloggen eftersom Aftonbladet tyvärr inte lyfter fram de som verkligen är fattiga i vårt land. Jag anser personligen inte att man är fattig om man har mat, husrum, kläder och allt annat man behöver, men får skippa semester och moppe. Tyvärr är det nog så att de som verkligen är fattig inte har internet och dator och om de har det så är det långt ifrån säkert att de har tid/ork att sitta vid datorn och läsa Aftonbladet. Jag har varit fattig och jag vet att all ens tid går åt till att överleva - att försöka få mat på bordet varje dag och hitta nya sätt att kanske få in några kronor extra.  Jag vet också att det går att ta sig ur sin fattigdom men alla har inte sån "tur" att de orkar kämpa varenda dag. 

Kanske skrev lite otydligt jag tog alltså studenten när jag var 18 år gammal på min födelsedag.
Men redan då var jag otroligt tacksam att mina föräldrar stod för halva matkostnaden.Tack å för att säga en annan sak om bloggen jag är själv stolt ägare till en Nokia 3310 och förstår inte alls hur man är fattig när man har en sådan. Den är en utmärkt fungerande telefon.

Nu tror jag du missuppfattade mig. Det jag menar med inlägget är att man som socialbidragstagare eller låginkomsttagare inte kan skylla ifrån sig på att alla andra har den och den saken när man gör dåliga ekonomiska val och att socialbidragsnormen inte alls är hopplöst snål och tvingar de som lever på samma summor att krypa på knäna för att ha råd med mat, för så är det inte om man inte använder pengarna till saker det inte är tänkt för. 

Var snäll och läs inlägget jag svarade på så kanske det klarnar. 

Och ärligt talat kan jag bli förbannad på folk som anser att bara för att jag inte tycket att normen är vansinnigt låg så måste jag vara rik som ett troll, idag har jag mer pengar än vad jag rimligen kan göra av med (är rätt snål, smålänning ) men jag har också levt precis lika "fattigt" som de som klagar utan att känna mig det minsta fattig. Jag har som sagt helt frivilligt levt på motsvarande summor eftersom jag har velat ägna mitt liv åt annat än att jobba hela dagarna.

Någon som kikat in????
Jag är verkligen  inte avis men det låter så himla konstigt att leva sånt lyxliv om man egentligen  inte har prngar till det.
 Till råga på allt blev hon anmäld av en person (inte jag) som tyckte det var fel att hon fick a-kassa som bloggade och kanske fick ersättning av Bloggfamiljen AB för det samt att hon åkte till London på weekend-resa när hon likväl kunde ägnat den tiden åt att söka jobb....
För min del rör det mig inte ryggen, men det sticker nog iögnonen på folk henne och hennes familjs svulstiga leverne ,när andra knappt har mat på bordet.....

Är inte det det typiska synen. Om man tycker att socialbidragsnormen inte är så himla låg och det går utmärt att klara sig på den så tror alla att man är snorrik och aldrig behövt lyfta bidrag. SÅ ser ju inte riktigt verkligehten ut.

Vi har levt på exisistensminimum i snart 9 år varav två kortare perioder på socialbidrag. Idag lever vi på existensminimum, diffar med några hundralappar och jag ser oss inte fattiga på nått sätt. Visst vi är inte rika, men vi är heller inte på några sätt fattiga. Hur kan vi anses vara fattiga när vi kan äta oss mätta varje dag, bor bra, har el, telefon, TV, dator och bredband. Hur kan vi ses som fattiga när alla går i kläder anpassade efter årstid och väder? Hur kan vi ses som fattiga när vi har kamera, TV, dator, mobiltelefoner.

Jag blir faktiskt arg att knuffas in i fattigfållan. Jag är INTE fattig.

Det är feltänk. Många verkar tänka att de ska klara av att spara ihop till saker i efterhand, men det är ju ofta jättesvårt, dels därför att "moroten"(resan man vill iväg på) redan är förbrukad och efter t ex semesterresan så ska annat betalas t ex julklappar och andra stora avgifter, kanske frysen går sönder t ex och så rullar det på och man inser att det var inte alls lätt att spara ihop pengarna.

Sedan tror jag många blir les spå sitt liv som fattiga och liksom flyr iväg på en lånad resa för att samla kraft, eller köpa en ny soffa på avbetalning. Som fattig hamnar man i samma tillfälliga lyckorus som de flesta andra när man får konsumera saker, och det är nog lätt att falla för frestelser att låna till saker, när möjligheten finns.

Ribban höjs ju hela tiden. Det räcker ju idag inte med att t ex ha en mobiltelefon eller dator för att inte hamna i "fattigfållan", man ska ju ha en vanlig ny mobil, en Iphone och en dator per familjemedlem i ny modell och resa och greja. Det krävs en hel del för att stå emot och inte jämföra sig med andra tror jag. Det är ju i vissa krestar status att "flasha" med sina renoveringar hemma, sin nya bil och allt vad det nu är (kollat min fecebook idag och konstaterat att nu börjat folk meddela alla bokade utlandsresor t ex) . Det är nog vanligare att jämföra sig med den typen av människor, än med folk i U-länder tror jag, helt enkelt därför att man är närmare rent fysiskt personer som har alla de här prylarna och möjligheterna.

Jo, jag möter ofta det argumentet i trådar kring försörjningsstöd eller ekonomi.

Jag vill inte heller sitta i fattigfacket, för jag har aldrig varit fattig, men å andra sidan har jag ju inte heller varit rik. Det är jag nog egentligen inte idag heller men det känns så. 

Det är nått jag aldrig fattat. Varför ska man ha nya flashiga saker? Både jag och min man har telefoner som kostat ca 300 kr. De fungerar utmärkt. En smartphone verkar kul, men det är ju en onödig leksak. En dator per familjemedlem, vart ska man förvara dem? Verkar liksom så onödigt. Det är som grannen som sitter med det nyaste. Han visar hur hans smartpfone kan kopplas till TV:n i sovrummet och som kan hämta hem film från datorn i vardagsrummet och min tanke blir Why? vad hände med det gamla hederliga att sitta i soffan och titta på film eller vid datorn om man nu laddat hem film.