Fattar mig ej på vissa fattiga

Sen finns det saker som bortskänks. Blocket finns. Någon annan känner någon med en stuga Öland eller är i stockholms skärgård.
Eller så går man en vandringsled och sover i det vindskydd som oftast finns. Gratis.

Just socialt skyddsnät är en stor faktor bakom varför en del klarar sig bättre än andra.

Inställningen till livet förklarar en hel del. Ditt negativa sätt påminner mycket om min mammas. Hon anser också att väldigt mycket är omöjligt utan att ens försöka först. Jag antar att det är därför som jag alltid varit mer nöjd med mitt liv än hon varit trots att hennes plånbok varit större än min.

Mitt negativa sätt?
Det var faktiskt det allra mest korkade jag läst idag.
Grattis till det!

Jag förklarar för dig att det inte är så enkelt som du verkar vilja tro. Att gratis betyder gratis. Att det finns saker att låna för alla som behöver bara för att du kunde låna. Jag (och många andra) har förklarat att det inte behöver handla om taskiga prioriteringar.

Men du tokdissar allt och mal bara på att det visst är så bara för att du upplevt det så.
Jag kan inte kalla mig för negativt inställd däremot är jag rätt ödmjuk inför mina medmänniskor och inser att min verklighet oftast inte kan applicerar i sin helhet på den stora massan som kallas för "alla andra".
Det motsatta är det jag kallar för trångsynt btw...

Nej, jag har inte sagt alla. Jag säger många. Men du maler på om att alla ska behandlas som om de är inkapabla till att göra egna bra beslut och som om eftersom en inte kunnat välja så ska man behandla alla lika.

Jag har mött väldigt många som levt på existensminimum av olika skäl. Och är det något de flesta ville slippa (inklusive mig själv) är medömkande hurrarop. Det ger inte fler idéer för att sätta piff på vardagen.

Och ja, du är rätt negativ och det har jag förståelse för. Jag tänker dock inte bli negativ själv pga det.

Visst finns allt det där utom resan till öland som är svindyr, eller sovsäckarna som behövs till vindskyddet.
Bara för att en del är gratis så betyder det inte att det inte kostar mycket pengar i en redan mycket tight budget.
Ja, det finns saker som skänks på blocket men en gissning bara att den som ger åtminstonde vill ha porto. Eller att man kommer och hämtar det.

Gratis är nästan aldrig helt gratis.

Fattigdom kan nog vara olika från fall till fall. Det finns den reella fattigdomen där du lever på existensminimum eller under, sen har vi den fattigdomen där föräldrar inte kan priotera och leva efter en budget.

Jag personligen växte upp med en syster och en mamma, pappa dog då jag var 7 år och mamma fick då barnpension för oss barn. Hon hade då en inkomst på 2x barnbidrag (=1500kr) 2 X barnpension (=4400kr) och sin lön (ca 8000kr) allt räknat efter skatt med en total på 13900kr och på något magiskt vis var det ALLTID alldeles för mkt månad kvar i slutet på pengarna. Som barn hade jag aldrig tillgång till hobby eller andra aktiviteter som kostade, inte heller "skoltröjor" eller kunde aldrig vara med på skolutflykter som kostade, här snackar vi om 50kr som mest!
Jag var alltid den ungen som de andra barnen behövde dela med sig till om vi var på "vanlig" utflykt, man gick helt enkelt typ 2 km och fikade.. Var alltid den som fick fråga hela klassen om de hade något syskon som kunde låna ut skidor/skridskor osv om vi hade det på schemat i skolan.

Hon var aldrig med på julen som vanliga föräldrar, eller på skoluppvisningar, hon valde att jobba istället. Hon valde att priotera sin karl (som tjänade 3ggr mer än hon, om man räknar in totalinkomsten för henne) hon kunde köpa en vinterjacka åt honom medans jag gick i flipflops till skolan i mitten av oktober, hon la ned en förmögenhet (i vår budgets synpunkt) på bussresor till honom medans vi var utan ström på sommaren. Det tog ett tag innan jag förstod att detta inte var normalt, att andra familjer inte var utan ström på sommaren.

Så det här med fattigdom kan vara en svår nöt, är man verkligen fattig för att man inte ger sina barn en mobiltelefon, eller inte har råd att åka på regelrätt semester? Eller är man fattig då man inte förstår pengars värde och inte har lärt sig att priotera?
En semesterresa kan var att åka till närmsta djurpark, större utomhusbad med lite roligare åkattraktioner, eller varför inte till en kringresande tivoli eller cirkus?

Jag är livrädd för att bli som min mamma. Att inte kunna priotera mina (kommande) barn, att inte vara där för dem både fysiskt, materiellt (syftar här på att kunna finansiera en hobby, en aktivitet) och känslomässigt.

I din värld verkar fattiga inte kunna planera sin ekonomi, de har inga vänner, inga släktingar, inga saker sen tidigare.

Fick inte er mor änkepension?    Eller gifte hon om sig och förlorade den?

Jag tror vi ser olika saker i det inlägget. Det var inget större fel på deras inkomster vad jag förstår; problemet låg i mammans hushållning. Med en änkepension (om föräldrarna var gifta när pappan dog) hade väl förmodligen mammas pojkvän fått dyrare presenter men inget ändrats för hennes barn.