Fattar mig ej på vissa fattiga

Eftersom deras fullständiga ekonomi, förutsättningar eller förutsättningar inte framgår i artikeln är det omöjligt att veta vad det rör sig om. Det blir lite som att säga att alla som inte åker kollektivt är handikappade.
En stor miss av afonbladet.

tror människor blir lite desperata, vill förgylla deras barns barndom med en resa. Men visst är det tokigt tänkt.

Pengarna räcker gott och väl till om man har förmågan att handskas med pengar, alla har inte den förmågan för det första. Och det är ansträngade att leva så här år efter år. Ett år eller två år går bra. Men efter 5 år på försörjningsstöd och 5 år på studielån så är man trött att aldrig kunna unna sig något. Att aldrig kunna köpa det där lilla extra. Tjabba eller nåt- Hur länge gick du på försörjningstöd? Jag har levt på existensminimun i 11 år nu. Först som student och nu som socfall. Det är jäkligt tufft kan jag säga. Det första åren gick kanonbra, det var inga problem alls. Men nu börjar det bli tufft.Dels har matpriser stigit utan att försörjningsstödet har stigit. Och dessutom har jag en dotter som börjar vilja ha allt mer saker. Även om hon är så klok och förståndig och vet om att jag inte kan köpa allt till henne. Det är klart hon bråkar men hon bråkar om billiga saker. Men det är tufft att veta att hon inte kan få allt hon vill ha inte ens allt hon behöver kan hon få. Jag kan säga jag har inga laster förutom pizza då. Men det blir tufft när man går så här många år.

Aftonbladet gör gärna sådär har jag märkt, tyvärr gör ju det att det blir svårt att ta deras artiklar på det allvar som ämnet hade förtjänat. 

Jag tror att det vore bra för diskussionen om ni kom på att ni båda har lite rätt, att det finns sätt man kan hamna i en situation där det blir svårt att klara sig på soc utan att bete sig väldigt mycket mer oansvarigt än medelsvensson och att det faktiskt också kan vara så att man har betett sig mycket mer ansvarigt än medelsvensson och att man prioriterar helt åt helvete. Och alla grader däremellan såklart. 

Jag tycker att det är viktigt att vara ödmjuk för att det kan vara så, det första för att det är så lätt att anta saker om folk utan att man har varit där själv. Eller att man själv hade agerat så mycket bättre i samma situation, det är inte alls säkert att man hade och det kan man inte veta ens om man själv  fått socialbidrag. Det andra för att man inte hjälper barnen till de personerna genom att förutsätta att föräldrarna alltid är ansvarsfulla och gör det som är bäst för barnen. 

  

Jo jag vet att aftonbladet gör så.

Och ja, det är så jag brukar skriva, att det finns de som är oansvariga men det är långt ifrån hela svaret. Så jag håller helt och hållet med det du skriver.

Håller med. Som min kommentar där var:

Jag hoppas att jag missförstått. Men Sofis mamma har alltså inte en säng att sova i ens en gång för att hon sparat 1000 kr extra sedan augusti (10 000 kr?) för att Sofi ska få bl a dricka champagne? Är inte det en märklig prioritering så vet jag inte vad. Hur hittar folk med ansträngd ekonomi ens en balklänning för över 1000 kr, varför kollar de inte på ellos t ex? "Skammen" att inte ha fina märkeskläder på studenten måste väl vara mindre än den att inte ha mat och en säng att sova i.

Jag har levt 11 år, varav 8 med familj på existensminimum, dock endast socialbidrag två kortare perioder. Vi har själva valt många gånger att ligga 1-2000 under norm för att slippa socialbidrag eftersom jag tycker socialbidrag är jobbigt. I dagslägget (vilket betyder ca 1,5 år bakåt) ligger vi ganska precis på socnormen, diffar nån hundralapp. Men då betalar vi sjukvård och tandvård själva vilket gör att vi vissa månader dimper ner ganska rejält under norm.

Nu kanske jag är extremt ekonomisk eftersom jag aldrig tyckt att det var jobbigt att ha den inkomsten, det jobbiga har i såfall varit socialbidraget, inte pga summan man får utan hur man ses av andra och hur man behandlas av socialförvaltningen.

De fasta kostnader vi har per månad är; Hyra, El, TV-licence, Mobiluppladdning, Försäkringar och Bredband. Detta gör att vi faktiskt han ganska bra med pengar efter att räkningarna är betalda. Vi har aldrig haft probelm att ge barnen det de behöver iform utan mat, kläder och nöjen. Visst vi kan inte ge dem en häst (men dottern har ridit på ridskola innan hon blev allergisk), en resa till Thailand (men förra året blev den en dagskryssning till Helsingfors) eller en stor fin villa (istället bor vi i ett lite för litet hyresradhus).
Det som utmärkes oss mest från "alla andra" är att vi inte har bil. Bilen är en kostnad vi inte anser oss ha råd med just nu.

Varför tycker du det är fel att folk tjänar egna pengar?

Det låter helknasigt att du menar att de med höga inkomster skor sig på de med låg inkomst..

Om du har 50000:-/månad så betalar du i skatt (tabell 33, kolumn 1) 17938:-/månad + att din arbetsgivare betalar in 31,24% i arbetsgivaravgift.

Tjänar du 10000:-/ månad skattar du (tabell 33, kolumn 1) 1600:- + arbetsgivaravgiften på 31,24% som din arbetsgivare betalar in.

På vilket sätt tycker du att den med högre inkomst skor sig på den med lägre?

Vad kan man  ha mer som fasta kostnader.....    Ja,  periodvis kan bil krävas för att kunna ta sig till/från arbetet,  tyvärr.    Medlemsavgifter till föreningar är lyx,  förstås.    Jympan i skolan i närheten?   Promenader är billigare,  förstås.

Många sitter ju med premurationer, avbetalningar, lån, kanalpaket mm.