• Anonym (Laban­)
    Äldre 11 Jun 21:33
    8962 visningar
    47 svar
    47
    8962

    Kan någon verkligen älska mig?

    Jag känner mig så jävla kass just nu.
    Jag är under 25 år, har två barn tillsammans med en man som misshandlade mig i flera år.
    Jag har redan sedan tidig tonår haft en självkänsla och ett självförtroende på samma nivå som ett grässtrå.
    Jag känner mig ofta ful och korkad.
    Jag bor ihop med en ny sambo och tror ibland inte på att han älskar mig på riktigt.
    Jag väntar på att han ska lämna mig och hitta någon som är bättre än mig.

    Jag kan verkligen inte förstå vad han ser hos mig. Helt ärligt så kan jag inte det.
    Oavsett hur många gånger han eller andra säger att jag är vacker och fin så tar jag inte det till mig.

    Vad fan ska jag göra?
    Jag orkar inte känna det såhär längre!

  • Svar på tråden Kan någon verkligen älska mig?
  • Äldre 11 Jun 22:49
    #31
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 21:33:28 följande:
    ...Jag väntar på att han ska lämna mig och hitta någon som är bättre än mig....
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    ...Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist....
    Ditt liv kretsar kring perfektionism, är det inte helt hundra så är det fel. Vad du borde göra, är att inse att man visst kan "slarva" med saker och ting. En helt perfekt värld är så himla tråkig ts. Det måste finnas skit för att man ska njuta av färgerna. Det måste finnas dalar för att njuta av höjderna. Men i din värld så ska allt vara perfekt, helt plant. Jag känner verkligen igen mig när det gällde mitt husbygge. Efter sju år när vi sålde det, var det ännu inte färdigt. Jag ägnade mer tid åt det, än att ägna mig åt min tidigare fru. Inget var kul... Inget var bra, om det inte blev helt perfekt.
  • Äldre 11 Jun 22:54
    #32
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:49:39 följande:
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    ...Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist....
    Ditt liv kretsar kring perfektionism, är det inte helt hundra så är det fel. Vad du borde göra, är att inse att man visst kan "slarva" med saker och ting. En helt perfekt värld är så himla tråkig ts. Det måste finnas skit för att man ska njuta av färgerna. Det måste finnas dalar för att njuta av höjderna. Men i din värld så ska allt vara perfekt, helt plant. Jag känner verkligen igen mig när det gällde mitt husbygge. Efter sju år när vi sålde det, var det ännu inte färdigt. Jag ägnade mer tid åt det, än att ägna mig åt min tidigare fru. Inget var kul... Inget var bra, om det inte blev helt perfekt.
    ... men man måste också förstå grunden för sina känslor. Det är inte alltd så enkelt som det låter, för ofta måste man gå djupare. ... att prata om det i alla fall. Jag håller inte riktigt med, för jag känner att det är just när människor säger så som jag mår dåligt, för varken jag eller de förstår minna innersta känslor.
  • Äldre 11 Jun 23:11
    #33

    Den här perfektionismen är väl en effekt av det ts har blivit utsatt för, tror jag...

  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jun 23:14
    #34
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:40:06 följande:
    Men du har ju fått höra att du inte är bra att du inte duger. Så det är inte så konstigt att du letar efter fel hos dig själv eller det du utför. Du tror att det måste vara något fel, det kan inte vara sant att det är helt rätt, det måste finnas något fel någonstans.

    Jag var också perfektionist när jag skulle rita och bygga ett hus. Till slut så blir man så trött, för allt tar sån himla lång tid. Och den eventuella lilla förbättring man lyckades åstadkomma var givetvis bra, men priset var alldeles för högt. Det förtar ofta hela skaparglädjen. Va tusan, det behöver inte alltid vara 100%. Nivån strax under duger oftast väldigt bra den också. På något sätt så blir livet inte så kul när allt måste vara så perfekt. Ts, försök släppa dina prestationskrav, du är din värsta fiende tror jag.

    Kan du koppla av ibland och bara ta det lugnt?

    kram
    Det är det jag inte kan.
    Jag känner att jag alltid måste vara bäst på precis allt. När jag skulle göra en hemtenta på 5 sidor så fick jag panik för jag kände att jag kan inte trycka ihop allt det jag har att säga på så få sidor. Jag lämnade in ett arbete som var exakt 5 sidor. Så är det alltid i alla arbeten jag gör.

    Jag kan liksom inte släppa taget. Jag hatar t.ex att gräla med min sambo, för jag vill vara den perfekta flickvännen. Jag hade panik när jag skulle träffa hans släkt, för tänk om de inte gillar mig.

    Hela tiden. Alltid.
    Jag orkar inte.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jun 23:16
    #35
    Glädje58 skrev 2011-06-11 22:49:39 följande:
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 22:20:48 följande:
    ...Jag blir aldrig helt nöjd med vad jag gör.
    Jag är perfektionist....
    Ditt liv kretsar kring perfektionism, är det inte helt hundra så är det fel. Vad du borde göra, är att inse att man visst kan "slarva" med saker och ting. En helt perfekt värld är så himla tråkig ts. Det måste finnas skit för att man ska njuta av färgerna. Det måste finnas dalar för att njuta av höjderna. Men i din värld så ska allt vara perfekt, helt plant. Jag känner verkligen igen mig när det gällde mitt husbygge. Efter sju år när vi sålde det, var det ännu inte färdigt. Jag ägnade mer tid åt det, än att ägna mig åt min tidigare fru. Inget var kul... Inget var bra, om det inte blev helt perfekt.
    Jag känner också alltid att om någon ska komma hem till oss så måste allt vara kliniskt rent.
    Diskbänten kan jag torka om det finns en droppe på den.

    Herregud det var sådant jag kunde få en smäll för, en droppe på diskbänken.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jun 23:18
    #36
    prospicientia skrev 2011-06-11 22:43:40 följande:
    Å .. jag är nära att börja gåra här. Det är så mycket jag känner igen. Jag minns en gång i skolan (femman, har jag för mig) hade jag, jag tror det var 46,5 p / 47 på ett matteprov. Fick 1/2 poängs avdrag för att jag hade missat sätta ut ett decimalkomma i en uppställning. En annan hade samma resultat, men när lärinnan sa vad jag gjort för fel kom det ett hånande "å ----!" från hela klassen för att hon ständigt påminnt om att inte glömma just detta. Ok, nu kommer lite andra känslor än vad du beskrivit, men...

    Har alltid haft problem med mig själv också. Känner ofta sammhörighet med människor när jag läser sånt här, men ... har väl nästan lärt mig att inte skämmas för det.
    Jag kommer ihåg i 6:an när vi hade haft matteprov. Läraren kom på idén med en tävling. den som gör testet på gångertabellen snabbast och med flest rätt vann.

    Jag var snabbast och hade bara ett fel, jag var så stressad att på sista frågan så skrev jag att 7 * 7 är 94.

    fy va pinsamt jag tyckte det var. Så korkad jag kände mig.
  • Äldre 11 Jun 23:22
    #37
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 23:16:23 följande:
    ..Herregud det var sådant jag kunde få en smäll för, en droppe på diskbänken.
    Då är det inte så konstigt att du beter dig som du gör. Vem vill ha en smäll? Det handlar om självbevarelsedrift.
  • Äldre 11 Jun 23:23
    #38
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 23:18:26 följande:
    Jag kommer ihåg i 6:an när vi hade haft matteprov. Läraren kom på idén med en tävling. den som gör testet på gångertabellen snabbast och med flest rätt vann.

    Jag var snabbast och hade bara ett fel, jag var så stressad att på sista frågan så skrev jag att 7 * 7 är 94.

    fy va pinsamt jag tyckte det var. Så korkad jag kände mig.
    Rädd att de andra skall tycka du var korkad?! ... också kommer du ihåg felet för att det var så pinsamt. Men får du ångest då eller?
  • Äldre 11 Jun 23:24
    #39
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:22:40 följande:
    Då är det inte så konstigt att du beter dig som du gör. Vem vill ha en smäll? Det handlar om självbevarelsedrift.
    Ush ja, stackare.
  • Äldre 11 Jun 23:25
    #40

    Skulle du kunna börja lite smått att "slarva" lite grann. Vad sägs om att lämna en droppe på diskbänken och se vad som händer?

  • Äldre 11 Jun 23:26
    #41
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:11:28 följande:
    Den här perfektionismen är väl en effekt av det ts har blivit utsatt för, tror jag...
    Det låter ju så. Glad Vad vet jag om detta. Fast jag måste medge att jag tenderar att skämmas lite här ...  som att jag ju bara söker bekräftelse, men visar ingen empati.
  • Äldre 11 Jun 23:31
    #42
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:25:56 följande:
    Skulle du kunna börja lite smått att "slarva" lite grann. Vad sägs om att lämna en droppe på diskbänken och se vad som händer?
    Eller ta ett steg i taget. Är det panikkänslor där? Att du måste för att det skall vara perfekt för att du blivit "kuvad". Låter så hemskt. Kan du inte försöka tillåta dig att faktiskt acceptera att något inte blev superbra en gång - för ibland blir ju inte saker som vi tänkt oss heller, men jag vet inte... om du skulle kunna tillåta dig att slappna av nästa gång något inte blir jättebra som står utanför din kontroll? Tenderar du att känna det som att sådant som du inte har makt över ändå är ditt ansvar eller fel?
  • Äldre 11 Jun 23:44
    #43
    Anonym (Laban) skrev 2011-06-11 21:38:55 följande:
    Problemet är att jag inte vågar prata helt öppet om hur jag egentigen känner. Tonar ner det så att det ska låta bättre.
    Kan du inte skriva ut denna tråd och ta med till din terapeut?
  • Äldre 11 Jun 23:46
    #44
    susa skrev 2011-06-11 23:44:29 följande:
    Kan du inte skriva ut denna tråd och ta med till din terapeut?
    Toppenbra idé, tror jag. Det tänker jag själv göra med en del andra trådar.
  • Äldre 11 Jun 23:49
    #45
    prospicientia skrev 2011-06-11 23:46:30 följande:
    Toppenbra idé, tror jag. Det tänker jag själv göra med en del andra trådar.
    Ibland är det lättare att lämna fram något skrivet än att prata själv, tycker jag i alla fall. Sedan kan diskutera kring det skrivna.
  • Anonym (Laban­) Trådstartaren
    Äldre 12 Jun 14:29
    #46
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:22:40 följande:
    Då är det inte så konstigt att du beter dig som du gör. Vem vill ha en smäll? Det handlar om självbevarelsedrift.
    Ja det stämmer nog...
    prospicientia skrev 2011-06-11 23:23:12 följande:
    Rädd att de andra skall tycka du var korkad?! ... också kommer du ihåg felet för att det var så pinsamt. Men får du ångest då eller?
    Ja det var det som var pinsamt, ett slarvfel som inte borde kunna hända. Sen att de andra hade fler fel än mig, det tänkte jag ju inte ens på.
    Glädje58 skrev 2011-06-11 23:25:56 följande:
    Skulle du kunna börja lite smått att "slarva" lite grann. Vad sägs om att lämna en droppe på diskbänken och se vad som händer?
    Haha, inte så mycket
    Förutom att det går per automatik att torka bort den
    susa skrev 2011-06-11 23:44:29 följande:
    Kan du inte skriva ut denna tråd och ta med till din terapeut?
    Jo, det hade kännts lättare, dp slipper man ju säga det själv.
  • Äldre 16 Mar 13:30
    #47

    Laban, det bästa du kan göra är att älska dig själv! Gör saker som du mår bra av och umgås med människor som stöttar dig! Då drar du till dig människor som älskar dig också. Lycka till!

Svar på tråden Kan någon verkligen älska mig?