Biobarn och nu BB

Hej
Vår utredare ville prata med vår Bio son redan i medgivande utredningen, han var då 7 år. Det kändes väldigt tidigt och flummigt att prata med honom om att vi ska försöka att få adoptera ett syskon till dig men vi vet inte än om vi får eller när det blir...

I efter hand var det tur att vi gjorde så för vi fick BB redan tre veckor efter medgivandet så han han förbereda sig lite innan dess för vi valde att berätta för honom först av alla, dvs direkt samma kväll. Han sa inte så mycket, men vi kunde se att han blev glad och han började direkt fråga om hans namn och vad han skulle heta.

Sen ju mer det närmade sig resan ju jobbigare tyckte han att det var och tillslut så var det bara Kinesiskamuren han valde att prata om, det var för att se den som han skulle åka till Kina att få en lille bror var liksom ett nödvändigt ont för att få åka till Kina o se muren...

Kanske lite liknande hans kusin som skulle få biologiskt syskon och talade om för alla att mamman hade en CYKEL i magen inte en bror eller syster!

Tänk på att inga barn kan välja om eller när de ska få syskon det är ju alltid föräldrarnas beslut och i slutänden brukar det gå bra oavsett om de hellre åker till Kinesiska muren, väljer namnet Bajs eller önskar sig en cykel istället. Kanske ska ni förbereda utredaren på barnets första reaktion så denne är lite beredd och går varligt fram?

Har inte adopterat men min son (6 år) tyckte att bebisens namn var "SKITFULT" och hade långa diskussioner om att vi kunde strunta i bebisen och att vi BARA skulle tycka om bebisen och inte honom osv osv...

Nu när bebis har kommit är det fortfarande lite svartsjuka när han får vänta på sin tur (vilket det ju blir ibland även om man försöker allt man kan att det inte ska bli så)
men när jag frågade om vi fortfarande skulle "skicka tillbaka henne till sjukhuset, som sonen tyckt innan) så var svaret att "det får ni ALDRIG göra, å inte ens till dagis"

Tror det tar ett tag att smälta allt med ett nytt syskon och komma in i rutinerna oavsett om det är biobarn eller adopterade. är själv adopterad och jag var gräslig mot min lillebror när han kom ett tag i början (jag var 5 år och han 1 år)

Jag tror inte att det är en konstig reaktion alls. Det är mkt att ta in för ett litet barn, speciellt någon som varit enda barnet tidigare och som någon skrev här tidigare så är det ju inte något som barnet fått vara med och bestämma (av naturliga skäl). De allra flesta reagerar ju med motstånd mot förändringar man inte kan styra över själva, både barn och vuxna. Det blir säkert jättebra när lilla syskonet väl är hemma och de får lära känna varandra. Lycka till!