Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min kollega: snälla sök hjälp, gå och prata med en psykolog: vi orkar inte med din bitterhet och ditt behov av att ständigt hävda dig, vi orkar inte med dina respektlösa kommentarer om andra kollegor och dina åsikter om hur mycket fel alla andra gör hela tiden och hur bra du själv är, vi orkar inte med ditt fräsande och snäsande och dina humörsvängningar, vi orkar inte med att höra hur "fel" vi tänker och att du alltid har rätt, vi orkar inte med att du alltid tycker tvärtemot och bara måste trycka ner andra och att du bara måste få sista ordet heeela tiden.
Jag och många andra är så glada över att vi snart kommer att slippa ha dig i samma rum.

Till er omkring mig.

Jag säger att jag mår bra men det gör jag inte. Känner ett sånt tryck att vara stark och må bra efter all jobbiga år. Får ångest när ångesten river i kroppen - varje dag just nu. Kan ni inte se på mig att det inte är bra? Utan att döma mig och sucka.

Jag har så dåligt samvete för att ha mått så dåligt i flera år så om jag faller igen, vilket jag känner att jag gör, så kommer ni inte få reda på det. Jag orkar inte gå och känna mig som en börda för mina nära fastän jag kämpar som ett djur för att må  bra och få livet att gå runt.

Jag kämpar för mig, mina barn och vårt liv tillsammans. Jag fungerar inte när jag inte har barnen - då är jag bara ensam och ångesten sätter sitt grepp. När jag har dem börjar jag leva och får vardagen att fungera. Men nu kommer ångesten även när jag har dem. Men jag kan inget säga till någon, får inget säga till någon. Jag vill inte verka svag igen efter så stolt sagt att jag är frisk.

Ibland vill jag bara skrika att jag har fan en utmattningsdepression, kommen av skitiga år bakom mig. Jag vill inte må så här, leva så här. Jag vill vara normal. Ha ett bra jobb och ett bra liv.

Jag HATAR att må här. Jag ORKAR snart inte mer. Och jag ÄR SÅ TRÖTT! Ge mig FAN en chans att andas!

XXXXX

Till min man:
Jag hatar din handboll, allt kretsar kring den och allt annat ska foga sig efter den! När ska vi kunna leva utan att planera efter din jävla träning. Jag blir less på att sitta och vänta på att du ska komma hem! Jävla idrott! Hade jag vetat hur mycket tid den skulle ta hade jag aldrig börja dejta dig!

Till min fd bästa vän sedan många år tillbaka: Jag är så innerligt trött på din dubbelmoral. När du vet vad jag och älsta sonen har gått igenom, så står du fortfarande på mitt ex sida, även fast du vet hur fel han har. Att du fortfarande tror på varenda ord han säger, bara för att du är tsm med hans bror. Han sket i hans son i flera år, och bara för att jag vill att min son ska ha bättre kontakt med sin pappa, så försöker jag "slippa" min son. Jag har vart förälder i snart 7år, du är nybliven förälder, och vet inte ett SMACK hur det var att vara ensamstående!

Till mitt ex: Du har aldrig velat tatt dig an din son. Vet inte hur många gånger du sket i att svara i telefonen om din son gjort sig allvarligt illa. En dag lämnade du våran son hos mig, och lämnade landet i över 6 månader utan att säga något alls, till någon! Vet du hur din son mådde? Och att du nu idag, bara för att du helt plötsligt fått för dig att leka pappa igen, har mage att beskriva mig som ansvarslös när jag lämnar sonen hos dig i några veckor för att sonen ska kunna ta igen alla dessa år du inte funnits där är sjukt!

Till min mamma: Ta gärna ditt liv istället för att ringa var och varannan helg och hota om det. Jag orkar inte agera mamma till dig längre. Jag har agerat mamma till dig i över 10 år. Hur kul tror du att det var på en skala att inte kunna ta hem kompisar efter skolan, eftersom man visste att du låg full i soffan varje dag och söp.

Till min sambo: Väx upp. Släpp din mammas kjol och ta dina egna belsut, eller för allt i världen, beslut för våran familj. Jag är trött på att du rullar ut röda mattan för henne jämnt. Hennes önskar ÄR verkligen din lag. Ta ditt ansvar jämntemot din familj NU, annars kan du hoppa och skita!

Nu känns det lite bättre...          

Släpp din man nu. Han vill skiljas från dig men du vill inte höra det. Låt honom få den friheten han längtar efter.