Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till kollega:

Du är så sjukt inkompetent, och jag fattar inte hur du kunnat jobba så länge och fortfarande kan så jävla lite om de mest basala saker. Att du nu börjar yra om inre sekretess handlar egentligen om att du inte vill ha insyn i dina ärenden, snarare än att du värnar om klientens rättssäkerhet eller hur??

Jag har aldrig sett ner på unga mammor, och du verkar tro att alla gör det?! Vad jag däremot ser ner på är hur du, mot min killes vilja skaffar ett barn i ung ålder, vägrar låta han vara en del av er dotters liv, trots att han försöker och vill (och från början inte ens ville ha barnet). Att han var tvungen att kontakta en advokat för att du skulle förstå! Det är skamligt och sorgligt hur du, hela tiden påstår att du tänker på dotterns bästa men gör precis tvärtom. Du träffar en kille, presenterar honom för dottern, förlovar er flyttar ihop och separerar 1 år senare. Sen träffar du en ny, ni är inte ens tillsammans och har känt varandra i någon vecka, likaså han presenterar du för dottern??? Du jobbar konstiga tider och er dotter är på förskolan 12 timmar om dagen dina veckor, istället för att hon kunde vara hos oss alla vardagar och vara på förskolan 15 timmar i veckan? Jag begriper verkligen inte hur du kan vara så kall och känslolös bara för att du vägrar träffa henne varannan helg. Nu ska du dessutom åka iväg på en resa och och leva det livet du aldrig fick göra eftersom du skaffade barn så tidigt. Hon kommer då inte att få träffa sin mamma eller pappa på 2 veckor för att du ska lämna henne hos din mamma?

Tro inte att du är så jävla speciell för att du skaffade barn tidigt, snarare ansvarslös. Tråkigt att du inte fick uppleva din ungdom, men du gjorde ett aktivt val, du kan inte 3 år senare förvänta dig att kunna ta igen allt när du har barn, så fungerar inte livet.

Jag hoppas innerligt att er dotter inte minns det här när hon blir större, för hon är värd så mycket mer och en bättre mamma framförallt!

Till en fd vän:

Karma. Du fick all skit du ville att jag skulle ha. Jag drog den högsta vinsten. Det gör jag alltid, förr eller senare. Det hade du vetat om du känt mig bättre. Du skulle lyssnat på dom andra att du inte skulle trixa med mig. Du är där du hör hemma nu och där ska du för evigt stanna. Försöker du nån gång komma upp till ytan igen kan jag lova dig att det första du ser är min nuna som trycker ner dig igen, där du hör hemma. För du hörde aldrig hemma bland mig och mina vänner. Samtidigt vill jag ändå passa på o tacka dig. Tacka dig för att du inte gav dig när du höll på som värst mot mig. Hade du slutat i tid hade ingen sett det och jag hade nog aldrig riktigt förstått vad du hållt på med. Jag hade heller aldrig träffat min älskade man och jag o han hade nog aldrig fått det så bra om du inte hållit på och försöka förstöra mellan oss. Måste vara ganska bittert för dig idag. 

Till svärmor: Du är en elak jävla kärring som gör skillnad på både dina barn och dina barnbarn! Inbillningssjuk och paranoid är du också.
Till min mans syster: Du är en jävla skrytsubba som bara snackar men inte får hälften av dina planer gjorda. Ljuger gör du också, och det fattar de flesta. Väx upp! 

Till mitt ex och ragg! Har nu startat en tråd om det www.familjeliv.se/Forum-4-51/m61724065.html 

Exet... vad i helvete håller du med?! Först gör du slut och nu vill du bli ihop igen?! Jag har redan träffat en annan kille men jag vet inte vilken av er jag ska välja!! Men jag älskar dig också!

Ragget.... Mitt jävla ex vill bli hop igen så jag är i en väldigt svår sits just nu och jag vet inte vilken jag ska välja av er!!! För jag vill träffa dig också, men jag älskar mitt ex!

Till kollegan: Du är en fet jävla besserwisskärring som tror du ska bestämma över andra! Du kan inte ens ge dig när du har uppenbart fel! Hade du slutat på jobbet hade allt blivit så jävla mycket trevligare och bättre! Hoppas innerligt att du snart ska byta område så jag slipper jobba med dig mer!

Till mitt ex fru:
Jag hoppas verkligen att mitt ex har ändrat sig sen vi var tillsammans. Om han inte har det så ska du veta att jag finns här för dig. Och även om du har det mycket värre eftersom ni har barn ihop, vilket gör att du aldrig kommer bli fri från honom, så vet jag hur du har det. Du ska veta att jag finns här, och det finns absolut inget hat från min sida mot dig. Trots att han var otrogen mot mig med dig och var allmänt svinig mot slutet (eller mest hela tiden) så tycker jag bara synd om dig. Vill du någon gång prata eller om du behöver komma bort så finns jag här. Jag hade så gärna velat fråga hur du har det, men med risk för att låta som det svikna exet så vågar jag inte. Men nej, jag drömmer fortfarande mardrömmar om honom, så det finns ingen del av mig som någonsin vill ha något med honom att göra igen. Jag tycker bara så fruktansvärt synd om dig som behöver leva med honom, för en sådan omvändning av sitt liv kan han väl ändå inte ha gjort. Och jag vet att du finns här på Familjeliv, snälla läs detta och förstå vem jag är. Kram på dig J!

Till en släkting som alla alltid fått tassa på tå för:

"sluta vara så ego-centrerad! Allting kretsar inte alltid kring dig och din familj, vi är många människor i den här släkten och allt behöver inte altid vara millimeter rättvist! Det förekommer ingen favorisering eller utstötning av någon, förrutom i din hjärna. Det enda dina misstankar leder till är dålig stämning! Att du dessutom kastar ur dig saker för att såra och markera och är så jävla mån om att dina barn ska göra bättre än de andras som om det vore nån slags tävling om vem som lyckas bäst i livet, det är ju bara patetiskt! Ända sen jag var liten har jag fått ta smällarna från din skit, för att jag var snällare och skötte mig bättre än dina barn. Och tänk att det fortfarande är på samma sätt, att du inte kan låta bli att komma med pikar som är avsedda att såra. Jag är vuxen nu. Jag har ett eget liv, en fin familj, en snäll man och fina och välartade barn. Jag är vuxen nu, men frågan är när du ska bli det?? Du är ändå 30 år äldre än mig och borde ha lagt "det är orättvist" bakom dig. Så låter mitt lilla dagisbarn, men jag lovar dig att jag ska lära mina barn en sak: det kan inte alltid bli rättvist för stunden, men det jämnar ut sig i längden. Ibland är det din tur, men nästa gång är det ditt syskon. Jag önskar att dina föräldrar hade lärt dig det med!
Sluta vara så ego!
Sluta vara så missundam!
Sluta vara så grälsjuk!
Sluta leta fel som inte finns!"

TS, kanontråd!

Till min killes ex.

Släpp ditt kontrollbehov är du snäll. Han skadar inte ert barn om barnet får mat 20 min senare än du brukar ge. Han ger barnet mat när barnet säger "Hungrig". Det kanske finns en orsak till att du har problem med ett bråkande barn vid mattider och annat men inte han?
Var gång du skriver ett sms elelr ringer så ser jag hur plågad han blir, för han VET att du kommer att börja säga något som har med ert barn att göra, men sen komma till den verkliga orsaken till varför du ringde. Vanligen att skälla, gnälla eller anklaga honom för något.

Att du skickar sms med en önskan om 'fred' er emellan biter inte på honom längre, han vet att du om en v kommer att återgå till dina ilskna sms och talefonsamtal. Ni har bott i sär i 2 månader, nästan lika länge har han och jag varit ett par och givetvis förstår jag att det svider. Hade inte jag velat att han skulle vara själv den där gången för ca 2 år sen hade han och du aldrig blivit kk´s. Då hade han och jag varit ett par redan då.
Men jag ville inte bli den han glömde XX med, han älskade verkligen henne men insåg till sist att han inte kunde leva med henne, inte utan att själv gå under. Så han gjorde slut trots att hanfortfarande älskade henen någonstans innerst inne.
Och ni blev kk´s när jag sa nej. Du kunde inte, och ville inte få barn sa du, han var dum och trodde dig. När han avslutat kkskapet med dig talade du om att du var gravid. Han ville inte ha något barn. Han har aldrig velat ha barn.
Vet du om att han ringde mig direkt han fått veta? Jag blev alldeles iskall och visste varken ut eller in. Skulle jag strunta totalt i dig och ändå bli tillsammans med mannen i mitt liv trots att du bar hans barn? Eller skulle jag backa och låta er sköta ert och fundera ut hur ni skulle ha det? Jag valde att backa, främst för att han kände tvekan, skulle han kunna ha barn med dig men leva med mig? Skulle inte det var att överge sitt barn?
Jag lät honom fundera på saken själv, fanns där om han behövde men du var som en igel på honom och han misstolkade mig, han trodde inte jag var intresserad längre. Så han valde att försöka med dig.

Som du nu vet gick det inte, du har själv sagt, dels under ert förhållande, dels efteråt att det känts som att jag var den han gav mest till, detta trots att han och jag hade kontakt vid ytterst få tillfällen, tillfällen då du dessutom alltid var med. Visst pratade vi i telefon en del, men jag är benhård, man flirtar inte med en upptagen man! Så inte ett ord om att jag tänkte på honom eller längtade efter honom fick han höra, men det vet jag att du inte tror på helt.. Innerst inne gör du nog det, men du är så förbannad just nu att du vägrar lyssna på det.
Idag har jag förstått att hade jag sagt ett enda ord så hade han lämnat dig, mend et känns ändå skönt för mig att han tog det beslutet själv, utan min påverkan. När jag fick veta att ni skulle separera blev jag paff och jag hade inte en tanke på att han fortfarande tänkte på mig och hade känslor.
Men det gjorde han och när vi väl sågs första gången efter att ni hade flyttat i sär så var det bara självklart att det skulle vara han och jag.

Du måste inse att han aldrig kommer tillbaka till dig, som du beter dig driver du honom bara längre bort! Han vill ha sitt barn men han orkar inte träffa dig så ofta så han har gått med på varannan helg, men DU orkar ju inte ha barnet själv hela veckorna! Eller vad är det som gör att du ständigt ringer honom och vill att han ska komma och natta, ha barnet den elelr den dagen mitt i v osv? Han älskar sitt barn, så han har gärna barnet även mitt i veckan, men du ringer ALLTID när han eg har något annat att göra och använder barnet som 'vapen'.
Det skadar ingen annan än ert barn, förstår du inte det? Han är beredd att ge upp helgerna med barnet tom! Han VILL inte men vet du om att han under er tid ihop satt med ett vapen i handen på vippen att ta livet av sig? Det som fick honom att inte göra det var tanken på ert barn.

En gång i tiden tänkte jag på DIG och din lycka och backade, det gör jag inte igen. Du tog inte vara på ert liv ihop. Och tro mig, jag VET mycket väl hur han är, jag har känt honom längre än du, vi var bästa vänner länge innan andra känslor smög sig in.
Jag VET att han inte är enkel att leva med. Men jag vet också att han när han älskar någon på riktigt, gör ALLT för den personen. Du såg aldrig det, för dig dög inte saker han gjorde för att underlätta livet för dig. Du ville ha orden.
De han aldrig sa. En gång talade han om för dig att han inte har lätt att säga de orden, och att han aldrig säger dem om han inte menar det. Inte så smidigt gjort kanske, men du fick ett ärligt svar, du frågade ju varför han aldrig sagt dem till dig.
Det bidrog säkert till ditt kontrollbehov. Det kan jag förstå.
Men jag kan inte förstå varför man promt ska ha ord sagda som inte är ärligt menade?

När han första gången sa att han älskar mig, då grät jag av glädje. Jag var verkligen inte beredd på att han skulle säga det. Jag visste ju sen vår tid som vänner att han bara säger det om han vet att han menar det även i morgon.
Så du ser, han är inte känslokall som du säger. Att han svarar kort och snävt till dig beror ju på att du alltid skäller och gnäller på honom, han vill inte ha kontakt med dig annat än om du slutar skrika på honom. Varför kan du inte förstå det? Dum fråga, jag vet varför, har själv varit där, skillnaden mellan dig och mig är att jag lät bli att ringa och skälla på mitt ex.

Jag önskar dig allt gott i framtiden, det vet du men slutar du inte att göra allt du kan för att få honom att må skit, ja, då är jag beredd att göra vad som krävs för att han ska må bra ÄVEN om det innebär att du antingen får ha ert barn på heltid, verkligen HELtid, eller att du blir den som blir helgförälder..
Det är inget han, eller jag vill, men han klarar inte av att vara en bra förälder till ert barn när han hela tiden tvingas ha kontakt med dig när du beter dig som du gör.

Jag önskar att vi, som du också sa att du önskade, kan ha en sund relation, för ert barns skull. Men det hänger på dig nu.

"Kul att du anser att jag är patetisk som blev bedragen. Efter att jag hittat era mail om vad, när och hur ni sets sa maken bland mycket annat till mig att du inte kan få något annat än barmhärtigehtsknull med tanke på att din unge är så djävla jobbig att ingen står ut med att träffa dig utanför sängen. Så allt skit som han sa om mig (och du trodde på, bimbo) har han garanterat sagt lika illa om dig.

Det blir bara extra roligt med tanke på att jag dumpade, men ni fortfarande ses när du får barnvakt.

PS. Han håller igång det med de andra också .DS"