• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym

    Till min mamma.

    En dag kommer allt att vara bra, en dag kommer du att må bra. Du måste möta dina demoner och bli frisk..

  • Anonym
    Till jobbet:
    Snälla anställ mig så jag slipper vikariera! Har gjort det alldeles för länge och nu vill jag bli anställd och tjäna bättre pengar än vad jag gör nu.

    Till min älskade sambon:
    Snälla hjälp till med arbetet hemma. Med tvätten, dammsugningen och städningen. Snälla, jag orkar inte själv.
    Ge mig en massa oralsex, jag älskar det! Och knulla mig sen tills jag svimmar!
    Ta mer på mig! Varje dag. Om du tycker att jag är fin, säg det!

    Till pappa:
    Slow down annars kommer du bli sönderstressad... Snälla vila.   

    Till mina vänner:
    Kom och hälsa på mig. Jag har bott här snart 2 år och ni har inte varit här en enda gång..
    Det gör mig ledsen. Jag var att det är några mil, men vad gör det..?          
  • Anonym
    Till min sambo.

    Jag älskar dig, det gör jag. Men ibland känner jag att vi gjorde något förhastat när vi började träffas allt gick för snabbt. Plötsligt satt jag där med ring på fingret, lägenhet och barn. Jag vill vara med dig lika mycket som jag vill vara singel. Våra bråk har förstört det fina vi hade, men det är lätt att stanna för man vet vad man har. Jag önskar min ekonomi var bättre så jag klarade mig själv. Och nu väntar vi nummer två?! Hur gick allt till? Jag hoppas du växer upp och inser att du ska klara dig utan dina föräldrar och att jag är din sambo. Du tar mig förgivet. Jag vill inte fundera och tveka på mina känslor jag vill veta att det jag känner är så jag känner! Jag vill inte lämna dig för jag vill inte att du ska träffa en ny!  
  • Anonym (I sorg)

    Till vissa personer i min närhet:

    Ingen av er vet vad jag går igenom just nu. Ingen av er kan med hjälp av vetenskap eller statistik komma ens i närheten av vad jag går igenom. Så snälla, lyssna på mig, döm mig inte, kom inte med goda råd för att vetenskapen säger si eller så, se vad jag behöver och ge mig bara det eller ingenting alls. Just nu måste jag få ha vilka känslor som helst utan att behöva känna att det är fel, att jag borde känna något annat eller känna starkare eller svagare.

    Jag kommer kanske att kunna skratta i sann glädje igen, men det sker inte än på ett tag. Tre månader av sorg över ett barn som dött är INTE lång tid. Jag har rätt att sörja på MITT sätt och så länge JAG känner att jag behöver. Hur gärna ni än vill att jag ska bli glad och fungera som vanligt igen, så kan ni aldrig tvinga fram detta. Det måste få komma av sig själv när jag är redo för det!!

    Jag är inte känslokall för att jag inte kan glädja mig åt släktingars gravida magar, nyfödda barn eller små bebisar. Jag kan bara inte hantera känslorna av saknad än. Jag behöver inte utsätta mig för det förrän jag är tillräckligt stark, tills dess får ni stå ut med att jag kanske inte gullar med era små eller vill känna på en gravid mage.

    Snälla, om ni bryr er om mig, ha tålamod och tro på mig. Tro på att jag tar mig igenom detta, men låt det få ta den tid det tar! Om ni inte orkar se mig ledsen, så låt mig åtminstone få vara ifred med min sorg. Det betyder inte att jag kommer att gräva ner mig för alltid och inte ta mig upp igen. Det betyder bara att jag tar mig och mina känslor på allvar och att jag är beredd att göra nästan vad som helst, för rätten att sörja mitt lilla älskade döda barn!!

  • Anonym

    Till dej.

    Jag är så jävla svartsjuk! Helst ville jag spärra in dej eller nej göra slut för denna sjuka gör mej sjuk på riktigt. jag hatar att känna så här!! helvete!!!  

  • Anonym

    Till min chef:

    Du får gärna sätta på mig igen nästa gång vi är fulla Tungan ute 

  • Miranda71

    Till min ex och hela jäkla familjen som inte har stött mig fastän de ångrade

    sig rejält när jag lämnade honom jag hatar er

    Till min jäkla idiot till kusin som är en jävla knäppskalle som tror att hon

    har blivit något när hon gifte sig med någon som har pengar dumskalle

    och till er alla som är så nyfikna på mitt liv efter min skilsmässa så

    DROP DEAD ALLIHOPA

    WAW VAD DET KÄNNSS BRA {#emotions_dlg.djavulsk}             

  • MissMango

    Till mina husdjur:

    Älskade ungar ni är bäst i hela världen! Det är synd om dem så inte har så fina katter och hundar hemma. Ni gör mitt liv mysig och bjuder på skratt varendaste dag! Fast jag tycker nog det är dags att ni lär er rensa lådan själva och slutar äta upp posten. Kram och monstermys

  • Anonym (My)
    Anonym (I sorg) skrev 2011-10-24 15:38:35 följande:
    Till vissa personer i min närhet:

    Ingen av er vet vad jag går igenom just nu. Ingen av er kan med hjälp av vetenskap eller statistik komma ens i närheten av vad jag går igenom. Så snälla, lyssna på mig, döm mig inte, kom inte med goda råd för att vetenskapen säger si eller så, se vad jag behöver och ge mig bara det eller ingenting alls. Just nu måste jag få ha vilka känslor som helst utan att behöva känna att det är fel, att jag borde känna något annat eller känna starkare eller svagare.

    Jag kommer kanske att kunna skratta i sann glädje igen, men det sker inte än på ett tag. Tre månader av sorg över ett barn som dött är INTE lång tid. Jag har rätt att sörja på MITT sätt och så länge JAG känner att jag behöver. Hur gärna ni än vill att jag ska bli glad och fungera som vanligt igen, så kan ni aldrig tvinga fram detta. Det måste få komma av sig själv när jag är redo för det!!

    Jag är inte känslokall för att jag inte kan glädja mig åt släktingars gravida magar, nyfödda barn eller små bebisar. Jag kan bara inte hantera känslorna av saknad än. Jag behöver inte utsätta mig för det förrän jag är tillräckligt stark, tills dess får ni stå ut med att jag kanske inte gullar med era små eller vill känna på en gravid mage.

    Snälla, om ni bryr er om mig, ha tålamod och tro på mig. Tro på att jag tar mig igenom detta, men låt det få ta den tid det tar! Om ni inte orkar se mig ledsen, så låt mig åtminstone få vara ifred med min sorg. Det betyder inte att jag kommer att gräva ner mig för alltid och inte ta mig upp igen. Det betyder bara att jag tar mig och mina känslor på allvar och att jag är beredd att göra nästan vad som helst, för rätten att sörja mitt lilla älskade döda barn!!
    Tårarna började rinna när jag läste detta, jag beklagar så hemskt mycket Hjärta
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!