• Anonym (at your servic­e!)
    Äldre 23 Oct 02:21
    3425447 visningar
    13100 svar
    +4
    13100
    3425447

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (gå vidare­...)
    Äldre 10 Nov 23:39

    Vad gör du nuförtiden?

    Minns du mig?

    Vi gick i samma klass hela grundskolan, och på gymnasiet såg jag dig varje dag.

    Du har mobbat mig och hatat mig hela grundskolan och även på gymnasiet. Varför förstod jag aldrig. Något fel måste jag väl ha gjort eftersom du hatade mig så innerligt, men än idag flera år efter att vi båda har slutat gymnasiet har jag fortfarande inte kommit på någon anledning.

    Idag är jag gift. Men inte lyckligt gift. Jag är däremot en lycklig mamma åt en underbar dotter på snart ett år.

    Varför jag inte är lyckligt gift är på grund av dig.

    Varje natt sedan jag gifte mig har jag drömt om dig. Varje natt i mina drömmar står du där och säger att du älskar mig. Du håller om mig, du pussar mig, du är romantisk.

    Och varje morgon när jag vaknar har jag skuldkänslor mot min man som jag älskar. Honom har jag aldrig drömt om, bara dåliga drömmar.

    Jag är kär i en person som jag inte tror existerar.

    Du är den du är, kanske hatar du mig ännu utan anledning. Men jag har varit förälskad i dig ända sedan vi sågs första dagen i ettan när vi var sju år.

    Vi passar ihop på många sätt. Vi är väldigt lika. Men jag är gift, du är singel. Jag bor nu i andra sidan Sverige, du bor kvar där du alltid bott. Jag är mamma, du har inga barn.

    Det är de enda skillnaderna. Och jag vet aldrig hur jag ska komma över dig, du som säkert inte ens vet hur mycket detta plågar mig...

    Ibland tittar jag på dina bilder på Facebook eftersom du har öppnat alla dina album för vem som helst att se, även fast vi inte är vänner där. Jag undrar då ifall du händelsevis har hamnat på min profil någon gång. Då hoppas jag att du ser att det faktiskt blev något utav mig också, den flicka du hela livet sagt att du hatar.

    Hade jag kunnat be dig att sluta finnas i mina drömmar och stå där så vacker och kärleksfull, och hade jag kunnat be dig att ta bort mina känslor för dig, så hade jag kunnat gå vidare och leva mitt liv som gift mamma och ge min man den kärlek han förtjänar...

  • Äldre 11 Nov 07:09
    Anonym (gå vidare...) skrev 2011-11-10 23:39:00 följande:
    Vad gör du nuförtiden?

    Minns du mig?

    Vi gick i samma klass hela grundskolan, och på gymnasiet såg jag dig varje dag.

    Du har mobbat mig och hatat mig hela grundskolan och även på gymnasiet. Varför förstod jag aldrig. Något fel måste jag väl ha gjort eftersom du hatade mig så innerligt, men än idag flera år efter att vi båda har slutat gymnasiet har jag fortfarande inte kommit på någon anledning.

    Idag är jag gift. Men inte lyckligt gift. Jag är däremot en lycklig mamma åt en underbar dotter på snart ett år.

    Varför jag inte är lyckligt gift är på grund av dig.

    Varje natt sedan jag gifte mig har jag drömt om dig. Varje natt i mina drömmar står du där och säger att du älskar mig. Du håller om mig, du pussar mig, du är romantisk.

    Och varje morgon när jag vaknar har jag skuldkänslor mot min man som jag älskar. Honom har jag aldrig drömt om, bara dåliga drömmar.

    Jag är kär i en person som jag inte tror existerar.

    Du är den du är, kanske hatar du mig ännu utan anledning. Men jag har varit förälskad i dig ända sedan vi sågs första dagen i ettan när vi var sju år.

    Vi passar ihop på många sätt. Vi är väldigt lika. Men jag är gift, du är singel. Jag bor nu i andra sidan Sverige, du bor kvar där du alltid bott. Jag är mamma, du har inga barn.

    Det är de enda skillnaderna. Och jag vet aldrig hur jag ska komma över dig, du som säkert inte ens vet hur mycket detta plågar mig...

    Ibland tittar jag på dina bilder på Facebook eftersom du har öppnat alla dina album för vem som helst att se, även fast vi inte är vänner där. Jag undrar då ifall du händelsevis har hamnat på min profil någon gång. Då hoppas jag att du ser att det faktiskt blev något utav mig också, den flicka du hela livet sagt att du hatar.

    Hade jag kunnat be dig att sluta finnas i mina drömmar och stå där så vacker och kärleksfull, och hade jag kunnat be dig att ta bort mina känslor för dig, så hade jag kunnat gå vidare och leva mitt liv som gift mamma och ge min man den kärlek han förtjänar...
    Seriöst tungt...

    Lycka till med att gå vidare från en så otrevlig typ.
    Lycka till{#emotions_dlg.flower}
  • Kalasb­raigt
    Äldre 11 Nov 08:34

    Till Chrille; Varför är du ett egoistiskt as? Vi var bästa vänner och så lätt släpper jag inte in människor inpå skinnet. Du sumpade det din omogne jäkel.

  • Anonym (at your servic­e!) Trådstartaren
    Äldre 11 Nov 13:18
    Anonym skrev 2011-11-04 12:14:33 följande:
    fan vad  fegt.

    Är hon för svag för att hantera det så får du väl bygga upp henne först, umgås mer med henne ta med henne ut så hon kan hitta killar som uppskattar henne, därefter när hon inte är lika fastklamrad vid honom så kan du berätta.
    Bra tips! Dessvärre är L inte en person jag umgås med. Jag känner henne knappt. Hon är en bekant kan man säga och hon är (vad jag hört) inte så förtjust i mig så risken finns att hon inte ens skulle tro mig. 
  • Anonym (at your servic­e!) Trådstartaren
    Äldre 11 Nov 13:36
    Anonym skrev 2011-11-07 11:01:04 följande:
    Hur kan du leva med att vara så feg och att dessutom anta att din vän L är så svag?! En sån som du är ingen vän. ALLT kommer fram så småningom och L kommer att bli knäckt av att veta att du visste och inget sa.

    /Ett annat L(?), sambo sen några år 
    Återigen, L är inte min vän, hon är mer en bekant och knappt det. Jag antar ingenting, jag VET att detta skulle knäcka henne då hon tror något helt annat om sin sambo. Jag är inte så omtyckt i L:s kretsar så frågan är om hon ens skulle tro mig om jag sa något? Det här är mer invecklat än vad det verkar men jag har många gånger funderat på att skicka ett anonymt brev/mail till L men har inte vågat det ens. Även om jag inte känner henne så väl eller ens träffar henne särskilt ofta vet jag ju genom andra hur lycklig hon är, hur hon planerar förlovning och att bli gravid och en hel framtid med denna man. En man som inte bryr sig ett skvatt om henne. Jag vet inte om jag klarar av att förgöra hela hennes värld. Jag vet inte om jag klarar av att ha det på mitt samvete samtidigt som sanningen plågar mig också. 
  • Anonym
    Äldre 11 Nov 19:27

    Kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig i ett sms, så kan du ringa mig? (a)

  • Anonym
    Äldre 11 Nov 19:38

    längtar efter dig, vill drunkna i din godhet och din passion

  • Anonym (...)
    Äldre 11 Nov 19:44

    Du är 23... Jag är 39...
    Du är man och jag kvinna. Svårt eftersom det är åt "fel" håll.
    Men jag är kär i dig och vill fortsätta att leva med dig.
    Skiter i vad de andra säger.
    För du är mitt allt.....

  • Anonym
    Äldre 11 Nov 21:45

    Till min sambo:

    Väx upp någon jävla gång, du fyller 26 och du är fortfarande uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Det gör mig ledsen, jag älskar dig och vill kunna utvecklas med dig. Våra vänner skaffar barn, bra jobb men allt du gör är att leva av mig och vägra växa upp. Det är ok att spela dataspel, men gör det inte 10 h per dygn!

    Fattar du inte att jag vill vara med dig, att jag saknar att sova med dig, att jag behöver ha en stabil vardag som inte innebär att jag är den enda som tjänar pengar och den enda som städar, den enda som man kan lita på och den enda som verkar bry sig om våran relation.

    Du säger att du är lycklig med mig, men varför flyr du ifrån mig så ofta då? varför ignorerar du mig när jag pratar? Varför älskar du mig inte tillräckligt för att vilja lätta min börda och hjälpa mig ibland?

    Jag får panik faktiskt, är jag en av de där misslyckade kvinnorna som kommer leva nedtryckt, som alltid kommer önska att du vore en riktig man, men aldrig riktigt vågar ge mig ifrån dig och hitta honom? Du gör mig till en gnällig kärring och jag är less på det. Växer du inte upp snart så kommer jag iaf önska att jag har modet att lämna dig.

  • Lily of the Hollow
    Äldre 11 Nov 22:32
    Anonym skrev 2011-11-11 21:45:12 följande:
    Till min sambo:

    Väx upp någon jävla gång, du fyller 26 och du är fortfarande uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Det gör mig ledsen, jag älskar dig och vill kunna utvecklas med dig. Våra vänner skaffar barn, bra jobb men allt du gör är att leva av mig och vägra växa upp. Det är ok att spela dataspel, men gör det inte 10 h per dygn!

    Fattar du inte att jag vill vara med dig, att jag saknar att sova med dig, att jag behöver ha en stabil vardag som inte innebär att jag är den enda som tjänar pengar och den enda som städar, den enda som man kan lita på och den enda som verkar bry sig om våran relation.

    Du säger att du är lycklig med mig, men varför flyr du ifrån mig så ofta då? varför ignorerar du mig när jag pratar? Varför älskar du mig inte tillräckligt för att vilja lätta min börda och hjälpa mig ibland?

    Jag får panik faktiskt, är jag en av de där misslyckade kvinnorna som kommer leva nedtryckt, som alltid kommer önska att du vore en riktig man, men aldrig riktigt vågar ge mig ifrån dig och hitta honom? Du gör mig till en gnällig kärring och jag är less på det. Växer du inte upp snart så kommer jag iaf önska att jag har modet att lämna dig.
    Alltså det där var ju riktigt bra skrivet! Hade jag varit din sambo hade jag verkligen tänkt till! 
    Hoppas han växer upp snart {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!