Jag vill börja med att säga förlåt. Förlåt för all smärta jag orsakat dig, förlåt för allt du fått stå ut med. Du är fantastisk som stått vid min sida trots all skit som kastades på oss. Du är den enda som aldrig slutat tro på mig, och för det är jag dig evigt tacksam.
Allt jag någonsin gjort och sagt har bottnat i rädslan över att förlora dig. Och nu när jag väl har gjort det, förlorat dig.. Det känns så tungt och allt omkring mig påminner om dig. Jag kan inte lyssna på musik utan att bryta ihop, jag kan inte titta på filmer om relationer, jag kan inte läsa, jag kan knappt logga in på Facebook och att socialisera med andra känns meningslöst. Jag saknar dig så. Du är det vackraste jag vet, från insidan och ut.
Jag vet att du inte känner så just nu, du är trasig, hur hårt du än kämpar med att försöka få till en tuff fasad. Det är inte du, och att veta innerst inne att jag har påverkat dig såpass mycket att du numera stängt av alla känslor.. Det gör nog mest ont. För jag vill ju att du ska vara lycklig! Är det någon som kan se sanningen i dina ögon så är det jag. Förlåt för att jag förstört dig så..
Innan dig så var jag en väldigt trasig människa, du vet själv, men så kom du och lyste upp mitt liv på ett helt nytt, fantastiskt sätt. Du hjälpte mig att hitta både motivation och styrka. Att jag älskar dig med hela mitt hjärta tvivlar du nog inte på, jag önskar bara du hade gett mig en chans till att rätta mina misstag.
Jag vill också säga att jag förstår dig. Varför du reagerat, och agerat som du gjort. Jag uppskattar att du alltid försökte, till det yttersta.
Jag bär med mig våra minnen, känslor, vår kärlek och allt däremellan. Tack för det absolut bästa jag fått uppleva.
Jag bär också på vårat gemensamma barn, jag vet att du inte vill höra detta, men det är sanningen. Du må inte känna dig som "pappa" i hjärtat, men i blodet kommer du alltid vara det.
Jag ska försöka att inte störa dig mer, du behöver få gå vidare med ditt liv. Det känns otroligt konstigt och sorgligt att vi nu kommer bo på två helt olika ställen i världen, ha två helt olika liv.
Tack för sista mötet, tack för att du äntligen pratade ut. Jag tror på att du älskar mig, jag tror på oss och att du en dag kan acceptera allt som hänt mellan oss, och vilja återuppta vår relation om så bara på vänskapsplan.
Jag lovar att jag ska ta hand om mig själv och vårat barn, och jag hoppas du börjar ta hand om dig själv (ditt inre!) och inser att du är värd så mycket mer än det du gör mot dig själv just nu. Du är värd all världens lycka och glädje.
Jag älskar dig.
/ Truly yours.