Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Är full men ändå ledsen... Igår dog min framtid, min dröm, när du sa att vi inte är Vi längre.

//D 

Känner mig så fjantig. Märker du hur jag agerar runt dig? Hur jag klär mig i kläder som jag vet att du gillar, hur jag sminkar mig så som jag vet du gillar, hur jag har mitt hår som du gillar? Antagligen inte. Skulle kunna kapa min högra arm, bara för att få veta om du tänker på mig. Om du saknar mig.

Jag vill att du ställer in resan och inte kommer hit och hälsar  på.
Jag har egentligen varken råd, tid eller ro för ditt besök just nu.

Men billjetterna är redan bokade och jag känner mig tvungen, det kommer säkert bli kul när du väl kommer.
Men just nu vill jag egentligen inte. 

Det här är inte "till alla" men kan uppenbarligen inte ändra. Nu till det jag vill säga/skrika

Din jävla slampa!!!!!!!! Vem fan tror du att du är?! Som om jag inte fattar vad du vill, va?! HORA!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Hur kan du leva i ditt fejk förhållande!!! Stackars din fru som inte vet vad du egentligen känner. Ni båda är värda bättre!

jag vill verkligen tala om för dej att jag e galet kär i dej, men jag e så förbannat blyg, älskar dej cowboypeter!

Hej käre vän, du är en riktigt fin arbetskamrat. Under den tiden som jag lärt känna dig så har jag sett så otroligt många likheter oss emellan. Jag vet att du också sett dem. Jag vill erkänna att jag tänker på dig mer och på ett annat sätt än mina andra arbetskamrater. Jag vill erkänna att jag tror mig hittat min tvillingsjäl, och jag önskar så att vara nära dig, hålla dig, skratta med dig, resa med dig och vara med dig för alltid. Du är singel och jag är upptagen, älskar mina barn, och saker är komplicerade, det vet du. Jag vill vara med dig, vill du vara med mig? Lägg en oväntad liten överraskning någonstans i mitt kontorsrum, så jag vet att vi är vi.. Kramar från två rum bort.

Jag är rädd för att falla för dig. Bli kär i dig. Och du är den sista personen i världen jag vill bli kär i.

Verkligheten har slagit till slm många ggr förr. Denna ggn ska jag göra något annorlunda utav det hela. Jag ska jobba med mig själv och inte ta in en massa idioter i mitt liv. Ni alla har undanhållit sanningen om honom för mig och jag kommer aldrig glömma det men en dag kommer jag förlåta er. Ni är inte dom jag trodde att ni var men en dag så kanske ni får smaka på samma medicin om ni inte redan gjort det. Jag anser inte att ni har plikt att varna mig, men hur kan ni i två års tid bara hålla tysta om vem han är och sitta och spotta på mig för att jag var tillsammans med honom? Ni terrade mig i flera år? Istället för att trycka ner mig då, hade ni kunnat säga sanningen för då hade jag lämnat honom utan att fundera!