• Anonym (at your servic­e!)
    Äldre 23 Oct 02:21
    3428599 visningar
    13106 svar
    +4
    13106
    3428599

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (Krasc­h)
    Äldre 29 Jan 08:40

    Vaknade och trodde du låg där, öppnade och insåg att det bara var en dröm:(

  • Anonym (Merde­)
    Äldre 8 Feb 19:27

    Helt otroligt vilken energi det var i vårt möte! Har aldrig upplevt något liknande.


    Så kort tid, så mycket som ändå blev sagt, så mycket det finns kvar att tala om.
    Är inte beredd att lämna, vill ändå inte släppa dig men se dig lycklig även om vi inte kommer utforska oss. Leker vi med dynamit?

  • Anonym (Varbe­rgV)
    Äldre 15 Feb 09:15
    Anonym (Merde) skrev 2018-02-08 19:27:02 följande:

    Helt otroligt vilken energi det var i vårt möte! Har aldrig upplevt något liknande.

    Så kort tid, så mycket som ändå blev sagt, så mycket det finns kvar att tala om.

    Är inte beredd att lämna, vill ändå inte släppa dig men se dig lycklig även om vi inte kommer utforska oss. Leker vi med dynamit?


    Så mycket glädje, värme, kärlek och energi det kan finnas i dessa korta möten, som samtidigt orsakar så mycket smärta. Att inte kunna släppa taget, fast man kanske borde.
  • Anonym (Merde­)
    Äldre 15 Feb 19:49
    Anonym (VarbergV) skrev 2018-02-15 09:15:21 följande:
    Så mycket glädje, värme, kärlek och energi det kan finnas i dessa korta möten, som samtidigt orsakar så mycket smärta. Att inte kunna släppa taget, fast man kanske borde.
    Så sant! att älska en och vara förälskad i en annan är underbart och förfärligt samtidigt.
  • Anonym (Varbe­rgV)
    Äldre 15 Feb 22:36
    Anonym (Merde) skrev 2018-02-15 19:49:32 följande:

    Så sant! att älska en och vara förälskad i en annan är underbart och förfärligt samtidigt.


    Ja, förfärligt är ordet. För min egen del handlar det om en förälskelse jag inte över huvudtaget förstår hur den ska försvinna, eftersom jag inte ens vill att den ska försvinna. Och det smärtar mig varje dag lika mycket.
  • Äldre 16 Feb 08:47

    Hejsan.

    Jag vill mest säga att jag saknar dig och tänker på dig. I vanlig ordning så försvinner du inte ur mina tankar. Trots att jag ett tag önskade att du skulle göra det väldigt mycket. Förlåt för det. Det hjälpte ändå inte.

    Dock har det hänt saker, jag förstår saker bättre. Jag förstår varför jag inte ville vara med dig och jag förstår varför jag reagerade som jag gjorde sist.

    Jag förstår tom varför jag har så svårt att ta kontakt med dig.

    Det är ju skönt, att förstå. Förstå sitt beteende och mönster. Men det hjälper ju inte faktumet att varje gång jag vaknar så tänker jag på dig. Jag funderar starkt på om jag som med cigg eller vad som helst ?avvänja? mig själv ifrån att tänka på dig. Men jag vill tänka på dig. Jag vill träffa dig.

    För det spelar inte så stor ven jag dejtar, träffar eller flörtar med du är alltid där och du är alltid bättre. Du är bättre. Du är så himla bra. Jag tycker/tyckte om dig så sjukt mycket. Jag ville vara med dig. Men det blev så svårt. Herre Gud. Jag mådde så dåligt, gick runt som ett skräckslaget litet asplöv och blev totalt stum sv dig och den intensitet du får mig stt känna. Jag var inte redo, det var för mycket utmaningar på en och samma gång, och jag hade redan så mycket jag behövde ta tag inte.

    Jag skall passa på att jag är fortfarande ibte redo. Inte ett dugg. Kommit sjukt långt på vägen, är riktigt stolt, men nej.

    Vet du varför?

    Jo, svartsjuka.

    Det är en känsla jag självklart upplevt många gånger men med dig är den helt oerhörd. Jag blir så svartsjuk. Det är helt sjukt (enligt mig, när jag nu väl ser det).

    Jag vill så gärna vara med dig, men jag kan inte vara med dig (i det hör resonemanget har du ingen åsikt om vad du vill, haha, det är mest jag som ser det ifrån mitt perspektiv)

    Jag kan inte vara med dig eftersom jag inte vågar. Jag vågar inte bemöta alla dom inbjudningarna och alla dom känslorna.

    Så min plan är ju att fortsätta precis som jag nu gjort ett tag, bygga det liv jag egentligen vill ha. Det går riktigt bra, jag menar nyss så rasade i princip allting runt omkring mig (hur fan gick det till?!?) men jag står ändå stabilt, allmänt nöjd och taggad. Förra gången ?allt rasade? var jag helt paj. Så förvirrad. Det var ju där jag träffade dig.

    Nu. Herre Gud. Jag älskar det. Istället för en motgång så har jag ju fått ett tomt papper att äntligen få fylla precis så som jag vill. Jag älskar det. Fantastiskt. Och jag är inte rädd, alltså lite grann, för vissa saker, men mest är det spännande.

    Jag känner mig trygg i men egen styrka.

    Vad gäller dig så känner jag, eller jag är helt övertygad av att jag i vanlig ordning kommer att bli asrädd om jag träffar dig och troligen inte har bearbetat den där svartsjukan ett dugg.

    Men en dag! En dag ska jag ha gjort det. Och då vill jag träffa dig. Då vill jag upptäcka vad jag känner för dig. Då vill jag se möjligheterna till dig.

    Känns som om jag bara utgår ifrån att du vill det också. Haha. Vi får se!

    Ha det så fint så länge.

    Som sagt, tänker på dig.

  • Anonym (honey­bum)
    Äldre 16 Feb 17:51

    Faces, places, feelings and beleive in's... My words, your words... Tangled together in the web of life.... I wonder... Are you my wonder? No? Yes? Maybe.. This is another story. Made for kings and queens out of this world.

    Do you see me? Do I see you? Yes but no... I feel you... That's my truth.

    Warrior until the end of endings.. Where it all begins again... My universe? It's big and small you know.. Maybe you feel it, maybe you dont... Balance? Black and white wolfs fighting until It's just a shady grey of it all... Yin and yang, perfectly composed in the swirling dance where they just barely can touch eachother.... Masculine and feminine embracing in the question.... The one? Is it the thing we become together?..

    /J

  • Anonym (TV)
    Äldre 16 Feb 18:14

    Jag saknar dig. Jag tänker på dig varje dag. Jag hoppas att du vet att jag känner för dig som du känner för mig. Jag tror och hoppas att vi kommer få varandra tillslut. Men inte nu. Inte än.

    Jag väntar på dig. På oss. På vår tur.

  • Anonym (Strut­en)
    Äldre 16 Feb 18:14

    Mamma:

    Jag kan inte säga eller skriva det här till dig, för du är inte mottaglig och efter många försök har jag gett upp, men jag vill ändå innerst inne veta, förnekar du att du slog oss? Att du lät oss bli utnyttjade av honom? Förnekar du att du inte såg mig, att jag väntade på att bli hittad i kurragömma men du orkade inte leta mig så jag gömde mig i ett helt dygn instängd / gömd i något skrymslen högst upp på en garderob, förnekar du att du lämnade mig ensam hemma som bestraffning när jag uttryckte mina känslor medan ni åkte på roliga turer med familjen? förnekar du att vi syskon fick misshandla och bestraffa varandra som ditt sätt att uppfostra? Förnekar du att du är den största orsaken till att jag skadat mig som du gjorde inför mig när jag var litet barn? Förnekar du att jag bara vetat om destruktiva relationer eftersom min uppväxt var destruktiv? Förnekar du att du inte gav mig en trygg anknytning som spädbarn, att du lät mig skrika gråta och vara övergiven? Förnekar du att du alltid tyckt att jag var besvärlig och mindre värd än dina andra lättare barn? Förnekar du att du skapade mina ätstörningar redan som barn när du visade mig hur du slarvade med din egen mat? Förnekar du dina ätstörningar? Förnekar du övergreppen din kusin gjort på dig och mig och ett ? Förnekar du allt som är smärtsamt att erkänna? Förnekar du att du fick agg emot min pojkvän när du såg att han gav mig det du aldrig kunnat? Förnekar du att du får ont samvete när jag varit deprimerad eller utbränd eller skadat mig och du inte orkat bevittna det eftersom det speglar vad du gjort mot mig? Förnekar du att du var en dålig mamma och en farlig förebild?

    Förnekar du att detta någonsin hänt?

    Du kan inte ha älskat mig då, men de hänger du sagt att du älskar mig nu,

    Älskar du verkligen mig nu?

    Och till min pojkvän:

    Jag skickar inte detta till dig för du har redan läst för mycket ord och många av de var som en mobbare som tryckte dig till botten. Mina förlåt är tomma när jag gjort fel mot dig. Du vet inte hur fin du är i mina ögon och jag kommer inte säga detta till dig, men jag kämpar varje dag för att laga det jag krossade i dig, tack för att du inte dömer mig, tack för att du har kärlek kvar till mig, tack för att du är precis en du är. Jag vill vara din förresten av livet.

    Så jag hoppas du låter mig visa, att du har mig tills jag slutar andas och även efter det, kommer jag alltid vara med dig. Du är min enda vän. Min enda sanning. Du vet vem jag är mer än någon annan. Och konstigt nog har du inte skrämts iväg. Jag älskar oss. Jag ska ta hand om vårt förhållande nu, mitt bagage kan dra åt helvete, för med din kärlek, har jag alla chanser i världen att få det liv jag borde fått redan när jag gick i blöja, att vara ovillkorligt älskad och sedd, förstådd och omhändertagen. Du läker mig varje dag. Varje dag ger du något jag aldrig haft tidigare. Nu hoppas jag att jag kan ge dig lika mycket, jag tänker i alla fall ge allt jag har, för oavsett våra äckliga tunga liv som varit, (där vi blivit spottade sparkade på och nästan dräpta)

    så ska det vara du och jag.

  • Anonym (bläää­ää)
    Äldre 18 Feb 07:22

    Jag tycker du är feg och svag när du inte kunde säga vad du på riktigt tänkte. Du skyllde på din livssituation och din hälsa istället för att bara säga att du inte tycker vi passar ihop. Dum som jag var trodde jag på dig och var faktiskt orolig för hur du hade det och hoppades att saker skulle bli bättre för dig. Nu när jag inser att det var en ursäkt kännder mig bara jävligt dum för all den tid jag lagt ner på att vara orolig för ditt välmående. Skaffa dig en ryggrad och lär dig ta itu med relationer som en vuxen människa.

Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!