Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Oj vilken tråd det här var! Nu har jag ju chansen att skriva lite vad jag tänker, men det känns som om det finns risk att bli igenkänd...och det vill jag ju inte. Får se om jag kan använda ett annat språk än jag brukar, haha :)

Märkligt hur saker kan bli jobbiga när man inte vet och inte förstår, när man är van vid att göra det med andra och i andra sammanhang.

Men jag kommer att att fortsätta att lägga allt på vänt ett tag till, kommer det ett klargörande så gör det, blir ju roligt att se. Eller inte. Men eftersom jag är nästan osunt road av allt som är gör mig glad och till viss del rädd så är jag förväntansfull oavsett, faktiskt.

Nu kommer ett lite erkännande från mig här.. känns ju lite jobbigt eftersom jag då inte kan göra mig okänd för dig! Det är lite av obansen mellan oss.. men det hör inte hit. Jo jag lessnade ju en del på situationen som du redan vet, känns väldigt utmanande mentalt detta, där ena ger och andra tar, saknade helt den ljumna balansen. Har inte lyckats klura ut om du är bra för mig öht, tror du tänker samma faktiskt. Vi är har ett brett problem med kommunikationen, men så är vi båda noga med att inte säga och göra fel, att inte lura eller ge falska förhoppningar.

Rysligt likt.

Vet inte hur det har blivit så här, jag misstänker att vi är för lika måna om att rädda oss själva från komplicerade situationer, kanske där egot kan ta stor skada. Men vi handlar olika och har båda svårt att tyda den andra, för beteenden är motsägelsefulla. Särskilt då när dem saknar ord och handling.

Du vet hur oerhört mycket jag tycker om dig, det tar man inte misste på, för att förstå behöver man ibland se hur någon som inte bryr sig om en beter sig. Så jag tänkte som så, att nu sadlar jag min häst och drar vidare, den här gången får du jobba om du tycker det känns värt det, du visade så tydligt var du stod och ja nu gör jag det också. En hårdhudad liten djävul tog du fram i mig, åtminstone känslomässigt.

Ibland skulle ja bara vilja krama dig i flera timmar, men ja vågar inte. Du gör mig så kluven, men samtidigt får ja lite ro när ja e me dig. De e en känsla ja saknat.

Snälla... släpp taget om mig och gå vidare älskling ;(.

Vet att du älskar mig otroligt mycket och att du hade gjort allt om det verkligen blev vi två. Älskar dig också...

Men är så rädd för vad det kommer innebära ;(.

Livet kommer bli tufft. Vet inte om jag klarar det. Har bett dig lämna mig säkert 10-15 ggr.. Hur står du ut älskling? Jag gör det knappt. Du hade fått det bättre utan mig.