Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Inte extremt länge! Det började med en jobbig (sexuell!) attraktion som övergick till förnekelse och ignorans. En dag vaknade jag upp och insåg att det är henne jag vill ha! Livet blev svårt på ett sätt som jag inte riktigt var beredd på. Det var inte planen att falla så för henne...

Ouch... det låter vackert fast det är svårt. Hur ska du göra nu?

jag är i en liknande sits, men jag funderar på att se om vi skulle kunna bli kompisar förr eller senare. Om det andra är för hopplöst. Jag vill ha honom närmare än vi är, vill ha honom i mitt liv. Men jag är också smärtsamt nära att kyssa honom ibland, så det är krångligt än så länge... jag försöker sitta stilla i båten, vilket är inte min starkaste sida.

Ja, vad ska jag göra nu ...? Jag kan inte leva med att inte få henne! Att berätta och riskera att bli avvisad skulle göra för ont, det är inte ett allternativ. Att inte berätta medför förvisso att jag aldrig får veta men hon kan inte heller avvisa mig då. Just nu sker allt inom mig och ingenstans är vad jag känner för henne deklarerat. Hon är svår att greppa, svår att tolka! Jag vet inte riktigt var jag har henne... Hon sänder ut olika saker! Hade hon mött mig någonstans halvvägs genom att visa var hon står och vad hon vill hade jag inte tvekat alls... Jag hade mött henne där och jag hade... åh Gud vet vad jag hade gjort! Jag är beredd att riva alla murar, rasera alla mina fördomsfulla tankar jag bygger upp som ett hinder för det jag känner, för det som är jag. Jag vill uppleva henne, uppleva hur tiden stannar och vi blir ett med varandra... Jag vill känna henne tätt inpå, nära, naket, på riktigt. Så har jag aldrig tidigare känner för någon och allt det här känns så självklart, med henne! Som att det är henne jag har längtat efter redan innan jag träffade henne, innan jag ens visste det själv!

Ja, känner igen det där. Är i en lik situation eller är på väg ur väl eftersom jag inte ser en lösning och att det har gjort mig för olycklig att känna sådär som du gör. Grejen är att om du inte berättar så kan det ju vara så att hon är som jag, väljer att ta sig ur känslogreppet av alla krafter. Då kan du ha gått miste om något som kunde ha blivit stort, det är en tanke som gör ont att tänka för mig.

Det här att hon är svår att greppa och tolka...jag har kämpat hårt för att dölja vad jag tänker mestadels, förutom ibland när jag har låtit lite synas för att se vad som händer. Men att känna sådär för någon som är varm/kall..det är ingen hälsokur alls, tillslut så lägger man ner oavsett hur mycket allt stämmer. Hur sanslöst attraherad man än är både fysiskt och mentalt.

Ja, vad ska jag göra nu ...? Jag kan inte leva med att inte få henne! Att berätta och riskera att bli avvisad skulle göra för ont, det är inte ett allternativ. Att inte berätta medför förvisso att jag aldrig får veta men hon kan inte heller avvisa mig då. Just nu sker allt inom mig och ingenstans är vad jag känner för henne deklarerat. Hon är svår att greppa, svår att tolka! Jag vet inte riktigt var jag har henne... Hon sänder ut olika saker! Hade hon mött mig någonstans halvvägs genom att visa var hon står och vad hon vill hade jag inte tvekat alls... Jag hade mött henne där och jag hade... åh Gud vet vad jag hade gjort! Jag är beredd att riva alla murar, rasera alla mina fördomsfulla tankar jag bygger upp som ett hinder för det jag känner, för det som är jag. Jag vill uppleva henne, uppleva hur tiden stannar och vi blir ett med varandra... Jag vill känna henne tätt inpå, nära, naket, på riktigt. Så har jag aldrig tidigare känner för någon och allt det här känns så självklart, med henne! Som att det är henne jag har längtat efter redan innan jag träffade henne, innan jag ens visste det själv!

Jag funderar på att hitta på något idag. Ta en promenad eller något. Vill du följa med? Som förut? Tyckte att det var så kul att umgås med dig. Uppfattade det som att du tyckte det också. Annars hade du väl inte hängt med mig så mycket, och till och med frågat själv?
Saknar dig. Om det är något jag gjort, förlåt.