Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Lite så är det för mig. Jag förväntas hela tiden att vara den starka. Vilket jag visserligen är när det verkligen gäller.. i alla lägen! Och ibland så kan det vara skönt att få luta sig mot någons axel.. dock händer det inte ofta. Ibland känner man sig väldigt ensam. Det är okej. Det är bara borsta bort och kämpa på ändå. Se det vackra i livet, var tacksam över det du har. Man väljer alltid hur man ska tänka och känna. Du kan påverka mer än vad du tror. Önskar dig lycka till iaf..

Tack,detsamma till dig

Det ska väl vända någon gång, sen 2009 har olyckorna kommit slag i slag. Cancer, död, sjukdomar och olyckor

Mår illa så fort telefonen ringer på ?fel? tid på dygnet, direkt kommer tanken vad är det som hänt nu?

Låt mig först säga att min intention aldrig har varit att få dig att ändra dig. Det skulle ju ändå vara ganska befängt!

Min önskan är enbart att du ska förstå. Jag gör inte det här för att jag tycker om att plåga mig själv. Jag gör det här för att rädda mig själv, för att sluta plåga mig själv och för att vi åtminstone ska kunna jobba tillsammans. Jag har sagt allt som finns att säga och aldrig har något varit så sant. Aldrig har jag varit så öppen, så sårbar, så fullkomligt naken. Efter all den tid som gått vill jag att du förstår att det inte är någon tillfällig förälskelse som kommer att gå över om det bara får gå en tid. Minns du att du sade tänk om det inte går över? Det är där vi är nu. Jag är rädd om både dig och mig i detta och det här är inte rätt mot någon av oss.

Jag klarar inte av att fortsätta träffa dig, jag inte kan hantera det. Det är att begära alldeles för mycket av mig själv. Jag tror inte att jag kommer kunna ha en vänskaplig relation med dig. Min kärlek till dig ligger i vägen för den vänskapen. Och det är det som känns så hårt och tungt, efter allt jag sagt så är det det som är det allra svåraste att säga. Att berätta om den kärlek jag känner är nästan enkelt i jämförelse, enklare än att säga orden: ?Jag kan inte träffa dig mer?. Jag står med hjärtat i mina händer, sträcker det fram mot dig, för dig att ta emot. Om du inte kan ta emot det, så har jag ändå gjort allt jag kunnat. Och det som är vi finns inte mer, jag klarar inte av att befinna mig i vår värld längre. Jag orkar helt enkelt inte det. Och det hoppas jag att du kan förstå och att du kanske också förstår mitt behov av att berätta för dig precis som det är, trots att det försätter oss båda i en väldigt besvärlig situation.

Ja..det vill man ju inte. Men alla förstår säkert att även du har känslor och behöver stöd..alla är mänskliga och inga maskiner, så även du. Kan det inte vara en del av hur livet är efter en viss ålder, att man blir den som behöver stötta andra? Ens barn(om man har), föräldrar och syskon med cancer och andra allvarliga sjukdomar. Kanske även ex (barnens pappa i mitt fall) man behöver hjälpa ur allvarliga knipor, för barnens skull. Kompisar som bränt ut sig och hamnat i andra kriser.

Alltså, jag tycker själv att det känns riktigt bra att kunna hjälpa och stötta dom som räknar med att jag finns där och gör det. Självklart önskar jag att ingen jag älskar hade dött och att de andra levt lätt och lyckligt istället men det är inte så livet ser ut. Inte i min omgivning iaf. Men jag kan tycka att själva kontentan av allt detta är kamp, att aldrig ge upp. Ibland så förlorar man trots kämpande men då vet man att man inte har vikt sig inför svårigheterna, det är värt något.

Jag vet inte...men jag tror att hur man ställer sig till det svåra som sker spelar roll. Jo, man har rätt till känslor av rädsla, maktlöshet osv. och att få uttrycka dom men för mig gäller det att inte låta dom ta för stor plats, det hade jag inte velat. Tycker du skall vara stolt över att du är en person som kan hjälpa och stötta, det är mycket bra egenskaper.

Sms till livet:

Varför gav du mig livet med adhd?Har i dagarna tänkt att kanske avsluta i skogen men jag vågar inte.Tänk om den där dagen kommer då jag dricker mig full och får det där modet jag egentligen inte har.....tänk...tänk om.Skulle det gå fort ? Skulle det kännas? Vågar jag? Är dignitas ett alternativ? Kanske?

Nej, låt inte livet vinna över dig! Jobbar med barn med olika diagnoser och älskar att ge dem möjligheter och se glädjen i dem när de besegrar sina svårigheter!!! Det finns så mycket hjälp att få, ta hjälp!!! Du är värd livet!!!

Jag köper mig en klänning så gör vi slag i saken! Bara du och jag på en strand långt borta... Om tre år MÅSTE det vara vi, mitt liv är menat med dig! Våra liv är menade tillsammans, älskar dig såååå mycket! Puss

känner mig tom. kanske blir det sthlm i sommar.. ligga och prata blommor på hans säng? vill bli fylld ;) av.. en hemlig man och ha hans smala hand över min mun samtidigt, vet att han skulle njuta så av hela situationen. måste det! längtar så iväg.. till det där förbjudna tillsammans med någon som också gillar det utan hämningar och moralpinnar. det är dit jag vill. kravlöst, enkelt.. och hett. känna lite av hans doft, få njuta och visa att jag njuter med någon som.också njuter. ja.. det är nog detta jag vill och behöver.

Åh. Jag tror att du vill. Det känns som att du närmar dig. Jag måste fatta mod och göra detsamma. Får inte fega ur nu. Jag vet att det är en hopplös situation, men om du så bara vill smyghångla lite... jag är på.

Backa inte nu.

Skulle gärna vilja smaka på dej igen
Kyssa dej va mysigt
Men det kan jag nog bara drömma om...