Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

1. Hej jag undrar verkligen bad jag gjorde dig? Sved det så att jag inte kom till dig i min kris? Så många år av vänskap och du förmår dig inte ens att fråga hur det är. Inte ett ljud från dig så här länge. Jag känner dig du väntar på att jag ska krypa efter dig men det händer inte! Jag gjorde inte dig något. Jag gick igenom min livs kris men du valde sida. Känn dig bränd

Att inte höra ifrån dig får mig att undra... Faktiskt inte över dina känslor utan över dina tankar. Hur känns det för dig när vi inte har kontakt, måste du kämpa för att inte skicka något eller tänker du inte ens på mig? Betyder en helg utan mig att du väljer någon annan än mig for life? Jag vill egentligen bara skita i dig och gå vidare, det vore det enda rätta, men jag vill ha dig! Du vet och jag vet! Puss, sov gott! Vi hörs imorgon hjärtat :)

Jag önskar att jag kunde glömma dig snabbare.

Jag önskar att du visste hur mina tankar fungerade.

Med en dysfunktionell bakgrund så kan jag inte alltid förklara hur jag tänker.

Jag är bara rädd att känna mig värdelös, därför reagerade jag så kraftigt.

Men jag kan inte förklara mig för dig. Det blir missförstånd.

Det får gå en tid och så hoppas jag att vi kan mötas och förstå varandra.

Jag önskar att du hade dött istället för han. Lämna mig ifred! Jag var hans flickvän, jag har alltid tyckt att du är äcklig och vore det inte för att han var din vän hade jag aldrig ens hälsat på någon som du. Det äcklar mig att du ens i dina vildaste fantasier tror att jag skulle vara intresserad av DIG!? Din vän är död och du tror att jag som var hans flickvän skulle ha något intresse av dig???

Jag hoppas att du skjuter dig. Du hotar med självmord när jag avböjer kontakt? Jag vill att du tar ditt liv.

Jag önskar att du hade dött istället för han!

Du är en vekling utan ryggrad. Underbett har du också.

Stäng munnen, du ser så dum ut när du sitter och gapar. Du borde skaffa lite stake och bli en riktig man. En traditionell man och ingen menlös toffel som istället för att vara modig, undviker konflikter och inte vågar säga som du egentligen känner.

Usch! Politiskt korrekt är du också. Och feminin. Och bär alldeles för ungdomliga kläder för din ålder.

Tönt!

Varenda gång jag är påväg att gå vidare så kommer du och tar upp kontakten igen. Allt är en dans på rosor i två dagar sen återgår det till samma sak igen. Varför? Om du endå inte vill anstränga dig så låt mig vara..

Eller

Jag önskar dig det bästa och tror kanske att du behöver vara ensam och fundera på vad du verkligen vill ha. Vi kanske kan träffas i framtiden, när du kommit i underfund med vad du söker, jag kan dock inte lova att jag finns tillgänglig för dig då. Jag behöver trygghet.

Ha det bra *****

Jag ångrar stundtals att jag sa till dig att vi vill olika saker. Det känns ju så bra vissa stunder. Kan det inte bara få kännas så? Jag är rädd för att du backar när du får se alla mina sidor. Därför är jag som jag är när jag är med dig och släpper inte in dig helt och hållet.

Du sa att du hade försökt och att du varit kär. Jag har svårt att förstå att det stämmer. Jag har inte uppfattat dig som kär utan snarare tvärtom. Varför sa du så?

En del av mig hoppas att du hör av dig och besvarar min fråga om vad vill du? Jag är trött på tvivla men jag inser att det är ett önsketänkande.

Jag är så otroligt trött på din arrogans. Sättet du tar för givet, att alla ska uppvakta dig, lyssna på dig, ta till sig av vad du säger. Utan att du någonsin behöver ge något intresse eller någon uppmärksamhet tillbaka. Men nu, på den allra sista tiden, har jag märkt att det är fler än jag som har tröttnat! Som vägrar sitta vid dina fötter (bildligt talat) och lyssna som om du vore en guru, längre. Till slut kan du bli ensam, om du inte ändrar ditt sätt!