• Anonym (Kaffedraken)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag tror du vet vad jag vill och jag tror du är nyfiken men jag vågar inte ta fler steg än jag gjort. Behöver tecken från din sida.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Tror det var mitt sista försök. Kommer ta avstånd på vis för jag verkar inte vara av intresse..

  • Anonym (Kaffedraken)
    Son94 skrev 2019-11-15 00:26:23 följande:

    Tror det var mitt sista försök. Kommer ta avstånd på vis för jag verkar inte vara av intresse..


    Hur visade du ditt intresse?
  • Anonym (Kaffedraken)

    Dra åt helvete ditt jävla as. Du har sårat inte bara mig utan mina barn. Din förbannade ynkrygg och fullblodsegoist! Det här kunde jag aldrig tro om dig. Du knäckte mig sönder och samman och det bryr du dig inte ett skit om. Vad har jag gjort dig för att förtjäna att bli lurad och utfasad bit för bit.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Till kollega:

    Jag känner mig sårbar och inadekvat runt dig. Som att du dissar mig konstant. Och någonstans, långt inne, har jag tyvärr velat motsatsen. Jag har velat bli omtyckt av dig. För jag attraheras av dig. Din från och till arroganta attityd har nu istället resulterat i att jag känner mig förbannad. Jag går numer runt och är arg på dig, så att det kokar. Och ilskan i sig bottnar nog i någon slags sorgsenhet i att bli avvisad, men också i att jag förväntar mig hyfs från en arbetskollega.

    Hur infantilt är inte detta ovanstående. Att du kan få mig att känna så mycket. Fan!!

  • Anonym (Kaffedraken)

    skriver här igen

    blivit kär igen!

    det som tidigare tycktes vara omöjligt har nu hänt igen. synd bara att han har fru och barn och bor i en annan stad. men notering till mig själv.. även om man känner sig hopplöst förälskad så finns det alltid någon ny att bli det i. så om jag hamnar djupare ner i den mjuka bädden av kärleksskimrande rosor så vet jag att jag kan ta mig upp och även om kärleken inte är besvarad så kan jag ta mig ur tillståndet. är jag där ännu, att jag måste försöka dra mig ur det som håller på att hända...

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (där floden flyter förbi) skrev 2019-11-15 21:45:32 följande:

    skriver här igen

    blivit kär igen!

    det som tidigare tycktes vara omöjligt har nu hänt igen. synd bara att han har fru och barn och bor i en annan stad. men notering till mig själv.. även om man känner sig hopplöst förälskad så finns det alltid någon ny att bli det i. så om jag hamnar djupare ner i den mjuka bädden av kärleksskimrande rosor så vet jag att jag kan ta mig upp och även om kärleken inte är besvarad så kan jag ta mig ur tillståndet. är jag där ännu, att jag måste försöka dra mig ur det som håller på att hända...


    Känner igen mig. För två-tre år sedan var jag förtvivlad och förstörd av olycklig kärlek till EN gift man med familj, nu är jag förtvivlad och förstörd av olycklig kärlek till EN ANNAN gift man med familj. Så visst går det att komma över olyckliga förälskelser och bli kär i någon ny, även om de känns omöjligt när man är mitt uppe i det. Men VARFÖR ska man alltid bli obesvarat kär, och bara i män som är upptagna..? Det är som en förbannelse. Verkar som det är så för dig också..?

    Fast det är väl så efter en viss ålder, att de flesta ÄR upptagna - och särskilt de som är åtråvärda naturligtvis...

    Eller så är vissa av oss bara skapta så, att vi alltid måste ha en man att dyrka på avstånd... men aldrig förstår hur man bär sig åt, för att få till en besvarad kärlek i verkligheten... Det är ett mysterium hur andra lyckas med det! Det verkar som att de kan konstatera att någon har blivit kär i dem, och då kan de styra sina känslor dit och bli kära tillbaka. Det kan inte jag, kärleken slår alltid blint - och föremålet för känslorna är (eller känns alltid) upphöjt och ouppnåeligt...
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (A-M) skrev 2019-11-16 03:29:47 följande:

    Känner igen mig. För två-tre år sedan var jag förtvivlad och förstörd av olycklig kärlek till EN gift man med familj, nu är jag förtvivlad och förstörd av olycklig kärlek till EN ANNAN gift man med familj. Så visst går det att komma över olyckliga förälskelser och bli kär i någon ny, även om de känns omöjligt när man är mitt uppe i det. Men VARFÖR ska man alltid bli obesvarat kär, och bara i män som är upptagna..? Det är som en förbannelse. Verkar som det är så för dig också..?

    Fast det är väl så efter en viss ålder, att de flesta ÄR upptagna - och särskilt de som är åtråvärda naturligtvis...

    Eller så är vissa av oss bara skapta så, att vi alltid måste ha en man att dyrka på avstånd... men aldrig förstår hur man bär sig åt, för att få till en besvarad kärlek i verkligheten... Det är ett mysterium hur andra lyckas med det! Det verkar som att de kan konstatera att någon har blivit kär i dem, och då kan de styra sina känslor dit och bli kära tillbaka. Det kan inte jag, kärleken slår alltid blint - och föremålet för känslorna är (eller känns alltid) upphöjt och ouppnåeligt...


    en till i samma situation! grejen är att allt mellan mig och mannen känns så klockrent, attraktion, intressen, värderingar m m. men det känns ändå svårt att komma vidare. Vi är väl båda lite fast i våra familjer på olika håll. svårt att lösa en relation på distans, skulle inte palla att bara ses om helgerna. han skulle kunna bli min älskare fast lurar jag inte bara mig själv då att tro på något mer?! äsch, lägger ner honom nu. härligt iaf att de finns, åtråvärda män. synd bara att man inte har en sån själv..
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!