Hemutredning nr 3 klar för översättning
Jaha, idag skickade jag iväg den tredje hemutredningen för översättning. Vi väntar ju fortfarande på NOC från Indien, alltså vi har ju godkänt lilla prinsessan men de ska tycka att vi är bra nog till henne.
- Det är vi ju, säger storebror
I helgen sa han:
- Mamma vad gör vi om vi inte får henne?
Jag sa direkt från hjärtat,
- Jag vet inte. I så fall är vi så nöjda med att vi har ett barn och det är du. Du är ju så fantastisk!
Dagen innan den kommentaren hade han varit med morfar på hans jobb en stund. Han hade frågat morfar:
- Vad ska du göra efter jobbet?
- Åka till kyrkogården och lägga blommor.
- Varför det?
- Det gör man denna helgen.
- Kan du lägga hos min storebror då också?
Vår lilla gullunge!! Det är ju så man blir varm i kroppen, tänk vad en åttaåring tänker en massa!
Jag hoppas verkligen att det är den sista hemutredningen vi översätter och att vi snart får klartecken.
Men som jag sa till en kompis idag:
- Jag har i alla fall fått vara en lycklig tvåbarnsmamma i två månader! Om det nu är så att vi inte får henne.
När man sedan läser här inne hur länge en del fått vänta efter sina BB blir man ju mörkrädd. Med Indien har man dessutom inte en aning nu med alla deras förändringar kanske de "glömmer bort" de familjer som går utifrån det gamla sättet. Men som Anna-Lena på BFA sa:
- De borde ju tänka på att det är barn det handlar om!
Snacka om att man är hjälplös, man kan ju inte ens påverka det själv. För det kan man väl inte???
Kram på er!