Vi som försökt ett tag utan plus
Vi som har lite svårare att plussa kanske behöver någonstans att få "vädra"lite
Vi som har lite svårare att plussa kanske behöver någonstans att få "vädra"lite
:) Min sambo erbjöd sig att räkna dagar så att jag slipper, för han tyckte att det gjorde mig så stressad. Gulligt tyckte jag och sa att det får han gärna göra, men förstod att han inte skulle ha koll alls så jag räknade i smyg. När det väl var dags för ÄL så sa jag, "Borde det inte närma sig ÄL nu?" Han svarar; "Nej det är inte förrän nästa vecka.". Hahaha... Och han undrar varför jag har så svårt att släppa ansvaret till honom? Men hjärtat var i alla fall på rätt ställe och han ville försöka. Klart det inte är lätt att börja med sånt när han aldrig gjort det förut, särskilt när det inte är i hans kropp som ÄL ska hända. Men som ni skriver, ibland skulle det vara skönt att bara kunna lägga det ifrån sig och låta någon annan tänka och planera.
Som kille kan man ju ge stöd på olika sätt. Min sambos sätt är inte att räkna dagar, hehe... men han är bra och fin på många andra sätt i den här processen.
Attfånga: När är det nu igen du har BIM?
Fru: Jag vill också mycket denna månad, men är ändå förvånansvärt lugn. Det är aslångt kvar till min BIM så än kan jag nog inte känna nånting varesig jag vill eller ej. :) Men till söndag är det inte långt! Spännande! Jag håller verkligen tummarna för alla här i tråden!
Vad gulligt JZ79!
Just i det här läget känner jag att det är väldigt mycket som vi kvinnor får och tar på oss i form av att ha koll på ÄL och mens och vad man stoppar i sig osv. Min erfarenhet från min förra graviditet är dock att min man fick ta ett väldigt stort ansvar under hela graviditeten och den första tiden då jag mådde som jag gjorde. Under graviditeten så var jobbet nästan det enda jag orkade med, resten fick han sköta. Och det gjorde han galant. Och jag insåg vilken bra Karl jag hade hittat
Jag har BIM den 14:e men har alla symptom på att mensen är på g.
Om jag skall vara helt ärlig så ade jag nog inte lyckats förmedla till min sambo om hur mycket jag fixade och trixade, räknade , hänger här , läser osv.
Sen är jag den besatta typen och han kan ju lixom vänta med att oroa sig över barnuppfostran tills barnet är här medans jag redan i tanken har varit lååååångt fram i framtiden och klurat på problemlösningar.
Han har en klar bild över sitt föräldraskap som troligtvis formats över många år, men jag som är ny i det här tänket försöker lixom göra allt på en gång.
Jag ser faktiskt fram emot att ta en paus efter detta, just nu iallafall, sen när det börjar närma sig äl kanske man tycker att man vilat färdigt ;)
Det var någon i denna tråd som skrev något om att hon visste att mannens spermier var ok. Jag letade efter inlägget, men hittade det inte nu. Det jag undrar är om man kan få gå och testa sig, både mannen och jag? Så man inte går månad efter månad och försöker och egentligen skulle behöva hjälp. Jag har ju iofs redan kollat prolaktin och vul på äggstockarna, eftersom jag hade ont i dem - men där var det inget fel. Sen finns det säkert andra saker som kan vara fel. Vad kollar de innan man får börja med ivf?
Vi båda här hemma funderar också på att börja äta extratillskott, jag äter ju vitaminer just nu men funderar även på bidrottninggele och kanske då zink till herrn i huset.
Han försöker hålla koll så gott det går stackarn på äl och bim, har lärt sig förkortningarna och frågar varje månad när jag har Äääl ;)
Hoppas ni som väntar på besked för erat pluss nu
Attfånga- men det är ju tre dagar kvar till bim. Så än kan du inte ge upp. Testade själv minus på -4 och plus på -1 senast.
Känner också att en paus är välbehövlig nu, ska verkligen bara ta det lugnt och skita i allt vad äl och mens är. För säkerhetsskull kör bi avhållsamhet under den fertila perioden för att vara säker på att inget litet hopp tänds. Och så ska jag dricka vin och äta brie