har tappat allt förtroende!

Nu blev jag oroligt. Jag föder mitt första barn i juni och har inte känt någon rädsla alls inför min förlossning. Jag har hela tiden tänkt att det kommer att finnas människor där för mig, som tar hand om mig. Men när jag läste din text insåg jag att det finns idioter överallt. Även på sjukhus!

Får jag fråga på vilket sätt du kände att du inte fick det stöd du behövde?

Dålig stil för övrigt att den tjejen inte hör av sig tillbaka till dig. Finns det ingen annan du kan vända dig till?

Det är verkligen inte min mening att göra dig oroad. Flera av mina vänner som fött på samma sjukhus har en helt annan upplevelse av personalen än vad jag har.
Men i mitt fall så var inte personalen närvarande. De stunder de var hos mig så lyssnade inte alls på mig. När jag efter 30h gick in i mig själv kunde jag inte göra mig hörd eller förstådd över huvud taget då jag inte förmådde att säga ett pip.. Ingen pratade med mig eller ens försökte få tillbaks mig i verkligheten igen, Jag antar att de tyckte det var bättre att inte hjälpa mig då det tydligen var väldigt många förlossningar igång samtidigt. Visst kan jag förstå att det är lättare att uppmärksamma de som kan skrika/prata för sig. Men det är inte ok att försumma en annan. Personalbrist är ingen ok ursäkt, de skulle ha skickat mig vidare till ett annat sjukhus om de inte hade resurser.
Saken är den att det höll på att gå illa för både mig och bebis. Och det finns svart på vitt i min journal att jag frångått det normala framskridningsskeendet i min förlossning och  med råge passerat den sk "action line" , dvs dags att agera. Men med ingen personal som hann hjälpa mig så spelade det ingen roll.
Fem timmar efter jag bad om EDA första gången (var då öppen 6cm) kommer en stressad narkosläkare in och sticker fel, mummlar nått om att jag ändå har krystvärkar (vilket jag inte fick förren många timmar senare) och försvinner ut igen. Ingen har ens introducerat lustgasen för mig trotts en lång förlossning.
Jag är bara otroligt tacksam över att jag och mitt barn klarade oss så bra som vi gjorde och att hon inte fick komplikationer av syrebristen. Hade hon fått bestående skador hade detta berott på frånvarande personal som inte agerade när det var brukligt. Inte ok! 

Så mitt största tipps jag kan ge; PRATA FÖR DIG MEDANS DU KAN! 

TS, jag förstår så väl vad du menar. Jag kan inte tänka mig att vara gravid och föda barn igen i det här landet. Att ta kejsarsnitt känns inte heller bra, det kan uppstå komplikationer och så står man där utan hjälp och utan att bli tagen på allvar. Ett stort problem är ju att ingen lyssnar på vad man säger utan de kör bara sitt eget race.

Usch, vilken jobbig situation du befinner dig i. Vet inte riktigt om jag kan ge dig nåt råd för jag förstår att du har panik. Det hade jag fått om jag skulle bli gravid igen.

Typiskt att du inte kan få tag på den där BM du hade förtroende för. Hoppas du får tag på henne snart. Tillsammmans kan ni kanske planera för förlossningen så att det känns lite bättre.

Hur är det med din BM på MVC, kan du känna något stöd från henne?

Jag håller tummarna för att du snart får tag i aurora-BM och att hon kan hjälpa dig!

Föda hemma? Kontakta fodahemma.org så får du råd och tips :)

Föder inte heller på sjukhus igen, aldrig. Pga personalen.

Prova prata med din BM på MVC. Kanske det går att boka in ett möte på förlossningen då du kan få berätta om din känslor. Eller skriva ett tydligt förlossningsbrev där det framgår hur du känner dig och vilka förväntningar du har på deras arbete.

Det är hemskt att du haft en sån jobbig förlossning. Min va inte den bästa heller då min BM betedde sig som om det va hennes första dag, på utbildningen. Men jag lever på förhoppningen att bara för en va katastrof så är inte alla det. Nästa barn ska jag vara tydlig med att begära en BM med minst 3 års erfarenhet.

Sen får du lära upp din man i vad du vill och hur du vill ha det. Sen ska han hjälpa dig att få personalen att fatta det. Lite lättare för honom att ta konflikter och annat än för dig som är upptagen med annat. Känner du dig trygg i att han vet vad du vill så tror jag att du kommer att känna en viss lättnad. Känna en trygghet i det stödet han kan ge dig. Om inte han kan det så kanske det finns någon annan i din närhet som kan hjälpa er. En vän till mig hade med sig sin syster under förlossningen för hennes kille är för snäll helt enkelt. Men hon kände sig trygg i att hennes syster kunde ryta till om det kändes som de inte lyssnade. Hon kunde även, visade det sig, ryta till när min vän inte lyssnade på personalen.

Det viktiga är nog att du berättar hur du känner för MVC.

Lycka till !!!!  

Googla på Doula!

En doula är med före/under/efter förlossningen.

Kram