Här delar vi med oss av våra "Förlossningsbrev"

Ursäkta, #4 och #5 skulle det vara. 

Passar även på att sätta tummen upp för Mammamys tips att ringa till förlossningen. 
 
Ju fler som gör det desto bättre. I synnerhet till de sjukhus som vägrar sluta med omedelbar klamping, hur mycket forskning som än presenteras för dem. Östra i Gbg t.ex.
  

Här kommer mitt brev!

Ida+efternamn
personnr
förstföderska
Min man heter Mathias.

Jag har streptokocker och ska få dropp mot detta innan förlossningen.

Vi skulle önska oss en barnmorska som är lugn och positiv, men inte rädd att säga till. Det är
trots allt barnmorskan vi kommer lita mest på. Det är oerhört viktigt för oss båda att
barnmorskan kommunicerar med Mathias vad som händer och vad han kan göra.
Mathias är min största trygghet och jag litar enormt mycket på honom. Vi vill inte bli lämnade
ensamma för långa stunder utan att bli tillfrågade.

Om det finns tid vill jag försöka bada eller duscha, jag tror mig även vilja ha en epidural om
det passar sig eller behövs.
Om jag har lång tid med onda värkar under öppningsskedet är jag inte rädd att pröva
akupunktur. Jag vill verkligen ha lustgas.

Jag har kämpat med ångest och panikångest tidigare i mitt liv, så jag är rädd att jag ska få
liknande känslor under förlossningen. Om jag skulle drabbas av panik så behöver jag
trygghet, tröst och lugn. Det var mer än ett år sedan jag upplevde panikångest.
Jag kommer försöka att gå in i mitt eget fokus med meditation och andning, men behöver nog
bli påmind ofta att andas ordentligt. Det här vet min man om och han kommer hjälpa mig så
mycket han kan. Under den stunden jag kan använda mig av detta skulle jag uppskatta lite
lugnare stämning i rummet.

Jag har haft problem med tarmarna (smärta) mycket till och från i graviditeten, särskilt i början
då jag även hade cystor som tryckte på äggstocken. Jag får lätt ont i magen och har lätt för
att må illa då jag även har reflux.

Jag är orolig för att spricka, det är mest för tiden efter förlossningen jag oroar mig. Jag har
lidit av analsprickor till och från i nästan sju år och vet hur ont bara de små sprickorna gör, så
om det går att underlätta på något sätt får ni göra allt i er makt att jag inte ska spricka.

Jag prövar gärna olika förlossningspositioner, men tror nog mest på att få lite hjälp av
gravitationen sittandes eller ståendes på knä, om jag orkar.

Jag är absolut inte spruträdd eller nålrädd, men min största fobi är för slangar i näsa och
mun, jag har starka kräkreflexer så jag kan heller inte svälja tabletter med vatten.

Jag önskar att om barnet (som vi nästan är säkra på att det är en flicka) mår bra när det
kommit ut läggs direkt på mitt bröst. Mathias önskar att få klippa navelsträngen. Om
det är möjligt, vänta helst några minuter innan navelsträngen klipps.

Helst vill jag inte att läkarstuderande eller elever undersöker mig, men en får gärna vara med
under förlossningen.

Om något går fel litar jag till fullo på att Mathias tar alla beslut, positiva som negativa.

Tack för allt ni gör!

Med vänlig hälsning
Ida & Mathias

*favoritar

•favoritar

Mitt brev:

Det här vill jag/vi att ni ska veta:

Jag är nål/spruträdd och vill undvika det helt om det går.

Vi vill gärna att någon kommer in och tittar till oss ofta och berättar hur barnet mår.

Jag vill föda i ett svalt och så mörkt rum som möjligt.

Jag kan ha svårt att ta till mig saker när det händer mycket på samma gång så det är jätteviktigt för oss båda att barnmorskan kommunicerar med Tommie också och ser till att han är väl insatt i vad som kommer att hända här näst. Jag vill att han är så aktiv som möjligt, ge honom tips på hur han kan hjälpa mig på bästa sätt. Han får även ta alla viktiga beslut, positiva som negativa om det är så att jag av någon anledning inte klarar av det.

Tommie vill jättegärna klippa navelsträngen om det är möjligt.

Vi vill inte se moderkakan.

Studenter får närvara men inte utföra några undersökningar.

Jag har svårt att slappna av i sjukhusmiljö och vi önskar att åka hem så fort som möjligt förutsatt att jag och bebisen mår bra.

Bebisen får gärna torkas av lite innan den läggs på mig.

　

　

　

Det här ser jag/vi mest fram emot:

　

　

Jag/vi är oroliga för:

Jag är jätterädd för att det ska bli kejsarsnitt. Om det lutar åt det hållet vill jag veta så fort som möjligt och jag vill bli välinformerad. Jag har blivit opererad tidigare (titthålsoperationer bland annat för att ta bort gallblåsan) och jag tycker att det är väldigt otäckt.

Jag är även rädd att spricka och vill att barnmorskan gör allt för att försöka förhindra det.

　

　

Erfarenheter av tidigare förlossningar:

Har ingen tidigare erfarenhet

　

Tankar kring smärtlindring:

Först och främst är det lustgas jag vill använda mig av.

Jag har tidigare erfarenhet av det och det har hjälpt mig.

Ryggbedövning vill jag klara mig utan så länge som möjligt, jag vill veta när absolut sista chansen är att få det.

Smärtlindring jag absolut inte vill testa är akupunktur och sterila kvaddlar.

　

Denna förlossningsställning har jag tänkt mig:

Jag har tänkt mig gynställningen eller halvsittande.

Helst inte någon ställning där jag måste ha ryggen mot er.

Jag känner att jag skulle tappa kontrollen i en sådan ställning.

Annars är jag öppen för det mesta.

　

Mina/våra tankar om amning:

Jag vill komma i gång med amningen så fort som möjligt.

Jag tar gärna hjälp tills det kommer igång ordentligt.

　

Favoritar!!

Läst era nu och funderar på ett par saker bara... Ni som inte vill ge barnet vitaminsprutan, varför vill ni inte det? Och nästan alla verkar ha skrivit att de inte vill spricka och att bm ska göra så mycket som möjligt för att undvika det, men gör de inte det ändå? Vem vill spricka? :) jag fick varm handduk med förra barnet då det gick väldigt fort och det var inget jag bad om utan bm såg och kände att det behövdes.

Johans pillerill, där jag ska föda är det tyvärr ingen självklarhet att bm gör allt för att hjälpa mamman undertiden bara ungen kommer ut så det är lika bra att man skriver ner det.