• Womani­zer
    Äldre 18 Jun 18:46
    123098 visningar
    1140 svar
    1140
    123098

    Svenska tjejer - ett socialt förfall

    Bästa Familjeliv,

    När jag för några år sedan träffade en kvinna från Ukraina som tillfälligt jobbade som tolk i Sverige fick jag en helt annan syn på jämställdhet. Idag är vi ett lyckligt par sedan några år och för henne är det otänkbart att jag som man ska laga mat, städa eller utföra annat hushållsarbete. Hon ser det som sin plikt som kvinna på samma sätt som det är min plikt att försörja oss. 

    Kvinnan jag är tillsammans med ses av mina vänner som lite av en trophy-wife (vi är dock inte gifta).  Detta då hon är en sådan som andra män stannar upp och vänder sig om på gatan för att beundra. För henne är det naturligt att göra sig vacker varje dag och att klä sig snyggt. Hon berättade att en kvinna är mannens visitkort, och därför vill hon alltid göra ett vackert intryck. Själv är jag knappast något modell men har samtidigt aldrig haft svårt att träffa svenska tjejer tidigare.

    I början var det lite ovant att lära mig förstå hur denna kvinna fungerade. Som svensk man var jag van med att göra det mesta i samförstånd med min respektive. Detta förklarade hon dock efter ett tag att jag skulle sluta med. I öststaterna ses det som direkt omanligt att rådfråga sin kvinna vilken film hon vill se, eller om det är okej för henne att jag bjuder hem några vänner eller kollegor. En man i hennes ögon är inte rädd för att ta dessa initiativ själv och kvinnan följer efter. 

    När vi hade varit tillsammans en tid bjöd jag hem några kollegor. Hon var väldigt glad över detta eftersom hon då gavs chansen att visa hur duktig hon var i köket och hur bra kvinna hon var. Middagen blev en festmåltid värd nobellmiddagen och hela tiden servade hon våra gäster och var lyhörd inför att de skulle må så bra som möjligt. En av tjejerna i sällskapet började sedan prata skit om mig på kontoret eftersom hon ansåg att jag var en mansgris som förtryckte denna kvinna. När jag berättade det för tjejen blev hon för första gånger helt vansinnig. Hon var i princip beredd att ringa upp denna tjej och läsa lusen av henne. 

    För henne var jag en drömkille. Jag dricker mig aldrig berusad, har ordnat ekonomi, gör henne glad med små presenter och skulle aldrig drömma om att slå henne. Inte heller springer jag till prostituerade eller går på porrklubb vilket är väldigt vanligt förekommande för ukrainska män. Jämställdhet för henne handlar inte om dela på hushållssysslorna utan om att båda tar delat ansvar för helheten. Hon som kvinna sköter hemmet, och jag som man sköter ekonomin. 

    Hon jobbar förvisso lite fortfarande som översättare, och drar också in pengar. Detta är dock enbart för att hon tycker det är roligt, och hon gör det enbart några timmar i veckan som en hobby eftersom hon talar och skriver flera språk flytande. 

    Varje morgon när väckarklockan ringer kliver hon upp för att ordna kaffe och frukost åt mig samt stryker skjortan om det behövs. När jag kommer hem möter hon mig i hallen med ett leende och hänger upp min kavaj. Maten står alltid uppdukat på bordet och som regel är det flera rätter att välja på. Efter maten vet hon att jag gillar att byta till bekvämare kläder luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och läsa DI. Varje gång kommer hon ut med kaffe och efterrätt, eller något fruktfat. 

    Sex blir aldrig en förhandlingsfråga som det kan bli i andra förhållanden. Trots att vi nu varit tillsammans ett par år har vi sex varje dag, och ibland flera gånger varje dag. Bättre sexliv har jag aldrig haft! Går vi ut, om det så bara är till affären ska både sminket, håret och kläderna fixas till innan. Det är dock något hon gör varje dag på rutin så det är väldigt sällan jag behöver vänta någon längre tid innan vi kan lämna hemmet. 

    Finns det nackdelar? Jodå, det gör det. När hennes morfar blev sjuk åkte hon dit och var borta i två veckor för att ta hand om honom. Kvinnor från öst är väldigt familjeorienterade och familjen är alltid viktigt och högt prioriterad. De har kommit och hälsat på 2 ggr och det blir lite väl intensivt för min smak. 

    Fördomarna från omgivningen fanns naturligtvis där, och finns så även idag om än i mindre omfattning. Allt från nedlåtande blickar till en kvinna som mer eller mindre förklarade mig som en värsta sortens våldtäktsman som utnyttjade försvarslösa fattiga kvinnor. Att hon sedan tjänade nästan lika bra som mig eftersom hon var anställd på ett internationellt företag spelade ingen som helst roll. Att hon dessutom var snygg var tydligen ett problem också eftersom jag (tydligen i egenskap av ful) inte hade rätt att ha en snygg kvinna.

    När jag träffade denna tjej var jag helt själv om det på kontoret. Nu har två andra manliga kollegor gjort precis samma sak, och de säger båda samma sak: Aldrig mer en svensk kvinna!

    Detta är inte på något sätt ett försök att trycka ner svenska tjejer, utan ett sätt att få igång diskussionen om könsroller på riktigt. Feminister vill gärna framhålla sig som jämställda samtidigt som jag sällan hör någon feminist kritisera det faktum att det idag finns ett tiotal lagar i Sverige som aktivt diskriminerar män. Inte heller det faktum att deras kamp om jämställdhet resulterat i att män idag gör mer av det som tidigare främst sågs som kvinnans uppgifter (ta han om hem, matlagning och ungar) medan typiska manliga sysslor fortfarande utförs av främst män. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

    Tack för ordet. 

      
  • Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall
  • Äldre 23 Jun 11:40
    Visst skrev 2012-06-23 10:29:45 följande:
    Intressant inlägg om ditt förhållande med den Ukrainiska kvinnan, Reaktionerna låter inte vänta på sig med allt från genuint svenskt genusbabbel till rop om förtryck. I Sverige ska vi ju vara så duktiga hela tiden och gärna kritisera andras sätt att förhålla sig i en relation, men lustigt nog, och trots att vi skall vara så "bra" så leder vi skillsmässoligan så allt är uppenbarligen inte så bra. Själv tror jag mest det handlar om vilken kultur man kommer ifrån i det här fallet. Det som anses självklart i Sverige är inte självklart i andra länder och det måste svenskar kunna ta till sig.

    Själv lever jag sedan 20 år tillbaka med en kvinna från Brasilien. Det intressanta är att kvinnor där många gånger förväntas göra detsamma så som beskrivits av "Womanizer" men det skiljer sig åt ändå. Brasilianska kvinnor är oerhört självgående och starka, har temperament och säger ifrån med råge men kräver inte orealistisk millimeterrättvisa när det gäller jämlikhet i hemmet, däremot ett gemensamt ansvar inför vad som måste åtgärdas i det dagliga.

    Jag tror inte att det viktigaste är exakt "vad man gör" i sin relation. Det som är viktigt är en ömsesidig respekt för varandra. Har man den så kommer allt annat att fungera - Med eller utan jämställdhet. Hurdå ? Jo, man låter inte den man respekterar bära hela lasset...
    Det här med skiljsmässotalen har en väldigt simpel förklaring faktiskt: Kvinnor i majoriteten av världens övriga länder KAN INTE skilja sig ens om de vill. I många länder får de öht inte skilja sig, enda möjligheten för dem att lämna ett äktenskap är regelrätt flykt. I övrigt har de inte råd, de har ingen utbildning, ingen egen möjlighet till försörjning, alternativet till äktenskap är prostitution och hemlöshet. I Sverige innan kvinnan fick rätt att arbeta utanför hemmet hade vi i princip obefintliga skilsmässotal, men igen pga att kvinnan inte kunde lämna mannen ens om hon ville.

    Att så många i Sverige idag skiljer sig beror främst på tre aspekter: 1) Kvinnan är inte beroende av mannen för att överleva. 2) Vi är uppfostrade i större utsträckning att få det bästa vi kan få, att inte "nöja oss", således vill varken män eller kvinnor stanna i ett förhållande som är dåligt bara för att. 3) Vi vet idag att det här med att stanna i ett förhållande för barnen skull är en myt, barn mår inte bättre av att föräldrar som inte vill vara tillsammans fortsätter vara tillsammans.
  • Äldre 23 Jun 11:51
    Anonym (....) skrev 2012-06-22 06:30:27 följande:
    På tal om livförsäkringar. Jag levde som ts flickvän med min sambo. Jag var hemmafru och han jobbade och försörjde oss. Han tecknade en mycket bra livförsäkring ifall det skulle hända honom något. Och, oturligt nog, omkom han i en trafikolycka. Dock tillföll alla pengar från försäkringen hans föräldrar, så vad hade jag för nytta av att vi tecknade livförsäkringar?
    Det handlar knappast om otur att du inte fick några pengar, när man tecknar en försäkring anges alltid förmånstagare så han ville väl inte du skulle ha något efter honom. När jag var sambo tecknade vi varandra som förmånstagare, annars är det respektive släkt som får allt om inget finns skrivet.
    Only weak men fear strong women!
  • Äldre 23 Jun 12:00

    Jag hade inte kunnat leva i ett förhållande där min kompetens och huvudsakliga livsuppgift bedömdes vara förmågan att behaga män. 

  • Äldre 23 Jun 12:01
    Apocalypso skrev 2012-06-23 11:51:40 följande:
    Det handlar knappast om otur att du inte fick några pengar, när man tecknar en försäkring anges alltid förmånstagare så han ville väl inte du skulle ha något efter honom. När jag var sambo tecknade vi varandra som förmånstagare, annars är det respektive släkt som får allt om inget finns skrivet.
    Inte alltid. I bland så kan man glömma att skriva in förmånstagare, då vissa försäkringsbolag inte har det som "krav" att man skall skriva in någon. Och då faller livförsäkringen ut på bröstarvinge. 
    Jag är kvinna som är så oförskämd att jag tänker logiskt och rationellt.
  • Äldre 23 Jun 12:04
    EnAnonumius skrev 2012-06-23 12:01:03 följande:
    Inte alltid. I bland så kan man glömma att skriva in förmånstagare, då vissa försäkringsbolag inte har det som "krav" att man skall skriva in någon. Och då faller livförsäkringen ut på bröstarvinge. 
    Det är iaf inget man "glömmer" utan något man struntar i.

    Till TS i övrigt, njut så länge det varar, du kommer inte få uppleva det igen och öststatarna är inte som din ukrainska generellt, jag vet de som knäckts för livet av sina kvinnor och jag har noll och intet intresse att sopa upp några spillror.
    Only weak men fear strong women!
  • Äldre 23 Jun 12:18
    Womanizer skrev 2012-06-18 18:46:45 följande:
    Bästa Familjeliv,

    När jag för några år sedan träffade en kvinna från Ukraina som tillfälligt jobbade som tolk i Sverige fick jag en helt annan syn på jämställdhet. Idag är vi ett lyckligt par sedan några år och för henne är det otänkbart att jag som man ska laga mat, städa eller utföra annat hushållsarbete. Hon ser det som sin plikt som kvinna på samma sätt som det är min plikt att försörja oss. 

    Kvinnan jag är tillsammans med ses av mina vänner som lite av en trophy-wife (vi är dock inte gifta).  Detta då hon är en sådan som andra män stannar upp och vänder sig om på gatan för att beundra. För henne är det naturligt att göra sig vacker varje dag och att klä sig snyggt. Hon berättade att en kvinna är mannens visitkort, och därför vill hon alltid göra ett vackert intryck. Själv är jag knappast något modell men har samtidigt aldrig haft svårt att träffa svenska tjejer tidigare.

    I början var det lite ovant att lära mig förstå hur denna kvinna fungerade. Som svensk man var jag van med att göra det mesta i samförstånd med min respektive. Detta förklarade hon dock efter ett tag att jag skulle sluta med. I öststaterna ses det som direkt omanligt att rådfråga sin kvinna vilken film hon vill se, eller om det är okej för henne att jag bjuder hem några vänner eller kollegor. En man i hennes ögon är inte rädd för att ta dessa initiativ själv och kvinnan följer efter. 

    När vi hade varit tillsammans en tid bjöd jag hem några kollegor. Hon var väldigt glad över detta eftersom hon då gavs chansen att visa hur duktig hon var i köket och hur bra kvinna hon var. Middagen blev en festmåltid värd nobellmiddagen och hela tiden servade hon våra gäster och var lyhörd inför att de skulle må så bra som möjligt. En av tjejerna i sällskapet började sedan prata skit om mig på kontoret eftersom hon ansåg att jag var en mansgris som förtryckte denna kvinna. När jag berättade det för tjejen blev hon för första gånger helt vansinnig. Hon var i princip beredd att ringa upp denna tjej och läsa lusen av henne. 

    För henne var jag en drömkille. Jag dricker mig aldrig berusad, har ordnat ekonomi, gör henne glad med små presenter och skulle aldrig drömma om att slå henne. Inte heller springer jag till prostituerade eller går på porrklubb vilket är väldigt vanligt förekommande för ukrainska män. Jämställdhet för henne handlar inte om dela på hushållssysslorna utan om att båda tar delat ansvar för helheten. Hon som kvinna sköter hemmet, och jag som man sköter ekonomin. 

    Hon jobbar förvisso lite fortfarande som översättare, och drar också in pengar. Detta är dock enbart för att hon tycker det är roligt, och hon gör det enbart några timmar i veckan som en hobby eftersom hon talar och skriver flera språk flytande. 

    Varje morgon när väckarklockan ringer kliver hon upp för att ordna kaffe och frukost åt mig samt stryker skjortan om det behövs. När jag kommer hem möter hon mig i hallen med ett leende och hänger upp min kavaj. Maten står alltid uppdukat på bordet och som regel är det flera rätter att välja på. Efter maten vet hon att jag gillar att byta till bekvämare kläder luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och läsa DI. Varje gång kommer hon ut med kaffe och efterrätt, eller något fruktfat. 

    Sex blir aldrig en förhandlingsfråga som det kan bli i andra förhållanden. Trots att vi nu varit tillsammans ett par år har vi sex varje dag, och ibland flera gånger varje dag. Bättre sexliv har jag aldrig haft! Går vi ut, om det så bara är till affären ska både sminket, håret och kläderna fixas till innan. Det är dock något hon gör varje dag på rutin så det är väldigt sällan jag behöver vänta någon längre tid innan vi kan lämna hemmet. 

    Finns det nackdelar? Jodå, det gör det. När hennes morfar blev sjuk åkte hon dit och var borta i två veckor för att ta hand om honom. Kvinnor från öst är väldigt familjeorienterade och familjen är alltid viktigt och högt prioriterad. De har kommit och hälsat på 2 ggr och det blir lite väl intensivt för min smak. 

    Fördomarna från omgivningen fanns naturligtvis där, och finns så även idag om än i mindre omfattning. Allt från nedlåtande blickar till en kvinna som mer eller mindre förklarade mig som en värsta sortens våldtäktsman som utnyttjade försvarslösa fattiga kvinnor. Att hon sedan tjänade nästan lika bra som mig eftersom hon var anställd på ett internationellt företag spelade ingen som helst roll. Att hon dessutom var snygg var tydligen ett problem också eftersom jag (tydligen i egenskap av ful) inte hade rätt att ha en snygg kvinna.

    När jag träffade denna tjej var jag helt själv om det på kontoret. Nu har två andra manliga kollegor gjort precis samma sak, och de säger båda samma sak: Aldrig mer en svensk kvinna!

    Detta är inte på något sätt ett försök att trycka ner svenska tjejer, utan ett sätt att få igång diskussionen om könsroller på riktigt. Feminister vill gärna framhålla sig som jämställda samtidigt som jag sällan hör någon feminist kritisera det faktum att det idag finns ett tiotal lagar i Sverige som aktivt diskriminerar män. Inte heller det faktum att deras kamp om jämställdhet resulterat i att män idag gör mer av det som tidigare främst sågs som kvinnans uppgifter (ta han om hem, matlagning och ungar) medan typiska manliga sysslor fortfarande utförs av främst män. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

    Tack för ordet. 

      
    Jag kan hålla med dig. När jag gifte mig med min man från turkiet och bodde där så jobbade inte jag utan jag var hemma och fixade lagade mat STRÖK kläder! (gör jag aldrig längre) Jag fixade iordning mig hade tid att träna och han dog in pengarna. Allt funkade jättebra och vi mådde bra! Sen flyttade vi till sverige där båda vi började jobba heltid. då har allt bara fallit utför på kvällarna orkar vi ingenting när vi kommit hem städa får vi ta när vi orkar o hinner, fixa iordning mig tja det händer nån gång per år och kilona har gått upp för jag har ingen tid eller ork att träna. Jag hade jättegärna stannat hemma somhemmafru för jag tycker inte att det är fel. Men då är frågan hur ska vi kvinnor få pengar till pensionen? Tex så är min mormor pensionär och hon var hemmafru och hon får i princip ingenting! Men hade det gått att ordna på något sätt så hade jag med glädje stannat hemma och tagit hand om våra barn och hemmet! *Jag längtar till och med* men det lär inte hända i min livstid...   Jag är 30 år gammal.
  • Äldre 23 Jun 12:20
    bodimit skrev 2012-06-23 12:18:04 följande:
    Jag kan hålla med dig. När jag gifte mig med min man från turkiet och bodde där så jobbade inte jag utan jag var hemma och fixade lagade mat STRÖK kläder! (gör jag aldrig längre) Jag fixade iordning mig hade tid att träna och han dog in pengarna. Allt funkade jättebra och vi mådde bra! Sen flyttade vi till sverige där båda vi började jobba heltid. då har allt bara fallit utför på kvällarna orkar vi ingenting när vi kommit hem städa får vi ta när vi orkar o hinner, fixa iordning mig tja det händer nån gång per år och kilona har gått upp för jag har ingen tid eller ork att träna. Jag hade jättegärna stannat hemma somhemmafru för jag tycker inte att det är fel. Men då är frågan hur ska vi kvinnor få pengar till pensionen? Tex så är min mormor pensionär och hon var hemmafru och hon får i princip ingenting! Men hade det gått att ordna på något sätt så hade jag med glädje stannat hemma och tagit hand om våra barn och hemmet! *Jag längtar till och med* men det lär inte hända i min livstid...   Jag är 30 år gammal.
    Måste ni arbeta heltid båda två då? Finns det ingen möjlighet tex att ni (båda två alltså) går ner till 75% och således får mycket mer tid med varandra och med barnen?
  • Pompei­a01
    Äldre 23 Jun 12:48
    EnAnonumius skrev 2012-06-23 11:38:29 följande:
    Vad hade ni för nytta av att strunta i att ta reda på fakta, (som lagar, regler och villkor), via advokater, försäkringsbolag etc,  innan ni började leva som ni gjorde?
    Många tror att sambos har samma/likvärdiga villkor som ett gift par, tyvärr. 
    Så i stället för att ta reda på fakta så väljer de att använda "jag tror" ,"jag har hört" , som fakta. Och så skaffar det en massa saker som sambos och "tror"/"hört" att det skall funka på samma sätt som med gifta par.

    Jag kan ju tillägga att även ett gift par, som skaffar enskild(a) livförsäkring(ar) så kan man göra maken/makan "arvlös" genom att skriva in att barnet (eller bästa vännen eller någon annan) skall vara förmånstagaren i stället för att det går automatiskt till maken/makan vid dödsfall. Detta är något som många gifta par inte känner till heller faktiskt.

    Och ytterligare ett misstag som många gör, är att inte ta bort den gamla fruns namn ur livförsäkringen vid en skilsmässa...
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompei­a01
    Äldre 23 Jun 12:51
    Plutteli skrev 2012-06-23 11:40:21 följande:
    Det här med skiljsmässotalen har en väldigt simpel förklaring faktiskt: Kvinnor i majoriteten av världens övriga länder KAN INTE skilja sig ens om de vill. I många länder får de öht inte skilja sig, enda möjligheten för dem att lämna ett äktenskap är regelrätt flykt. I övrigt har de inte råd, de har ingen utbildning, ingen egen möjlighet till försörjning, alternativet till äktenskap är prostitution och hemlöshet. I Sverige innan kvinnan fick rätt att arbeta utanför hemmet hade vi i princip obefintliga skilsmässotal, men igen pga att kvinnan inte kunde lämna mannen ens om hon ville.

    Att så många i Sverige idag skiljer sig beror främst på tre aspekter: 1) Kvinnan är inte beroende av mannen för att överleva. 2) Vi är uppfostrade i större utsträckning att få det bästa vi kan få, att inte "nöja oss", således vill varken män eller kvinnor stanna i ett förhållande som är dåligt bara för att. 3) Vi vet idag att det här med att stanna i ett förhållande för barnen skull är en myt, barn mår inte bättre av att föräldrar som inte vill vara tillsammans fortsätter vara tillsammans.

    Men visst är det väl konstigt, att SÅ många misslyckas med sina äktenskap..? Och i synnerhet i ett land som Sverige, där de flesta inte köper grisen i säcken, utan bor ihop både ett och flera år innan de tar beslutet att gifta sig och skaffa barn. Det måste ju vara något som händer sedan..? Och som sagt, jag har hört från många kvinnor att det var det orimliga dubbelarbetet som fick dem att ta steget. Man orkar med det när det bara är två vuxna som stökar till, men när det blir barn med i ekvationen - ja, då går det inte längre.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompei­a01
    Äldre 23 Jun 12:55
    Plutteli skrev 2012-06-23 12:20:21 följande:
    Måste ni arbeta heltid båda två då? Finns det ingen möjlighet tex att ni (båda två alltså) går ner till 75% och således får mycket mer tid med varandra och med barnen?

    På många "manliga" jobb så finns det bara heltidstjänster. Det gäller ju samtliga så kallade karriärjobb - de är till och med övertidsarbeten - men även vanliga jobb t.ex. inom industri och verkstad eller på lager. Deltid är ett okänt begrepp där, och OM det är några som har det så är det bara småbarnsmammor. Det skulle helt enkelt se konstigt ut inför chefen och arbetskompisarna, om en man skulle begära deltid.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall